*fryser*

Det är fasen kallt...

Har för första gången på många månader stängt alla fönster och balkongdörren...

Både hösten och vintern kan vara ganska trevliga och så länge jag har ordentligt med kläder på och inte fryser och det inte är tokslask ute.

Mysa inne med varm choklad och tända ljus... Stora varma stickade tröjor...
Vantar och halsduk...

Allt bara jag slipper frysa...

Oups...

Så ur led är tiden idag att jag försov mig...

3 timmar...

Och jag som hade tider att passa...

Ur led är tiden...

Det är nått lurt på gång...

Min klocka säger inte tick tack tick tack den säger ticktickticktick .... ticktickticktick ...
Den tar med andra ord 4 sekunder i taget och sen står det stilla en stund och så 4 sekunder till...

Men den håller tiden...

önskelista...

Tv-serier på DVD... utan inbördes ordning

M*A*S*H

Friends

Red Dwarf

That 70's show

Sex and the City

Scrubs

Absolutely Fabulous

John Polman... Jag...? Inte då...

Det har bestämt gått och blivit höst...

Hur gick det till?

Vem sa att det var ok?

Ja inte var det jag inte...

Så var det dags för dubbla tröjor och halsduk då med andra ord...

Åga buuss... Såå jävlaa tradeeet...

Gissa om jag valde fel transportmedel när jag skulle hem idag...

Visst man sover gott...

Men det tar ju 100år...

You could choke a dozen donkeys on that!

Nick the Greek: Dunno. Seems expensive.

Tom: Seems? Well, this seems to be a complete waste of my time. That, my friend, is 900 nicker in any store you're lucky enough to find one in. And you're haggling over 200 pound? What school of finance did you come from Nick? "It's a deal, it's a steal, it's the Sale of the fucking Century!" In fact, fuck it Nick, I think I'll keep it!

Nick the Greek: Alright alright, keep your Alans on!
[Peels off notes from his wad]

Nick the Greek: Here's a ton.

Tom, Eddie: Jesus Christ!

Eddie: You could choke a dozen donkeys on that! And you're haggling over one hundred pound? What're you doing when you're not buying stereos Nick? Finance revolutions?

Nick the Greek: 100 pound is still 100 pound.

Tom: Not when the price is 200 pound it ain't! And certainly not when you've got Liberia's deficit in your skyrocket. Tighter than a duck's butt you are. Now, lemme feel the fibre of your fabric.

Drink and dial...

Trodde inte det var något jag sysslade med men jodå...

Illa...

Det är inte så att jag ringer folk jag inte borde men det skickas en del sms...

tydligen...

Kom jag fram till när jag igår på väg till jobbet gick igenom utkorgen för att kolla vad som fanns däri...

Har nog en minneslucka sen i lördags... kommer inte ihåg mycket av det som hände mellan typ kl. 03 och 05.30 eller nått...
det skickades dock ett par... vad ska man kalla dem... för mitt "rykte som snäll" mindre smickrande sms...
Har försökt styra upp det... är lite osäker på framgången dock...

Vad lär vi oss då av detta?

Att försöka hålla styr på tummen nästa gång...?

mumma för själen

Nyvädrade täcken och kuddar...

Nytumlade handdukar...

den velande vålnaden...

Varför har jag så svårt för att fatta beslut?
I vissa situationer går det som en dans och det blir för det mesta ganska bra beslut och sen helt plötsligt bara så där har jag förvandlats till den velande vålnaden...
Vid tillfälle där andra har svårt att besluta sig kan jag utan att tveka ta kommandot och bestämma, men när det kommer till mig själv är det ibland svårt...
Beslutet som fattades var det rätta på många vis men ändå ångrar jag det, för oj oj oj vad jag ville ha honom... och det vill jag nog fortfarande...

Jag träffar just nu en pojke som är så snäll och rar och det är just därför jag tycker om honom... för att han är så snäll och rar... Vi kan kalla honom K...
K tycker väldigt mycket om mig... jag tror han tycker mer om mig än vad jag tycker om honom tyvärr. Kan det vara så att jag träffar honom i brist på annat bättre? Hemska tanke men tyvärr inte helt otänkbar. Vad säger det om mig?
K frågade mig häromdan om vi hade någon framtid? och eftersom att jag inte är helt säker blev det mycket jobbigt. Jag sa som det var, att jag tycker om honom och att jag gärna vill fortsätta träffa honom men att jag helt ärligt inte vet. Han verkar ok med det.
Jag har knappt varit singel i mitt liv så när jag väl blev det efter 9 års förhållande slog det nog lite slint i huvudet på mig... Det var inte många gånger jag åkte hem själv efter en kväll på stan. Jag står för det. Jag är stora flickan. Jag får leka hur mycket jag vill.
I lördags var en mycket trevlig afton i alkohol och goda vänners lag.
Vacker pojke J träffades. Oh my... Honey vill ha...
Försöker ivrigt predika att man ska ta vad man vill ha och var ruskigt skrämmande när att göra så också.
Åkte med i taxin långa vägen hem till J men hur mycket jag än ville så kunde jag inte stiga ur där. Ringde K i bilen och frågade om jag fick komma dit, så jag for med vändande taxin tillbaka mot staden igen.
Ett alldeles riktigt beslut på många sätt men ack vad jag ville ha J...

Jag har varit dum förr, gjort saker man inte ska när man är tillsammans med någon och det är så illa, det gör så ont. Jag kunde inte göra det mot K efter att samma morgon sagt att jag tycker om honom. Jag hade säkert kunna komma undan med det men sådant kommer alltid ut.
I taxin började tårarna trilla och när jag väl kom upp till K så grät jag som ett barn.
Varför det?
Grät jag för att jag ångrade beslut att inte följa med J eller för att jag inte är helt övertygad om att K är den rätte för mig?

Jag har så mycket bagage. Saker som fortfarande jagar mig... och så lider jag av den mycket välkända flickåkomman... överanalyserandets vansinne... Saker snurrar i mitt huvud till förbannelse, allt ska vändas, vridas och krängas ut och in.

Hur vet man när det inte är ett val längre?
Hur käns det när allt bara faller på plats?

Hur känns det att vara förälskad?

Brainiac...

Jag försöker ibland inbilla mig att jag är smart...

Det går sådär...

Sudoku

The story of my life

Dags att gå till jobbet nu kanske?
Japp... även denna fredagnatt...

Men i morgon...

Watch out!

Nemi

Tålamod är en dygd

Folk är dumma.

Det är vi alla. Inklusive jag. Det handlar mest om lika grad av dumhet.

Mitt arbete kan vara väldigt tålamodsprövande och i natt var en sådan natt.

Det finns en anledning till varför bara vissa varor/tjänster erbjuds på vissa tider och inte annars. Det är något man borde kunna acceptera tycker jag.

Det kan tydligen inte alla.

Vansinne...

Att stå framför mig och bara envist tycka -Nej det är inte bra nog- och vägra acceptera fungerar ganska dåligt om man vill komma på min goda sida.
Speciellt om man själv kan läsa sig till varför de inte kan få vad de vill...
Jag blir snarare irriterad, men i arbetet har jag nog fasen världens största tålamod även om jag ibland kommer hem och känner att jag behöver en väldigt våldsam hobby för att avreagera mig.

Sol och salta bad

Cyklade minsann till stranden idag. *klapp på axeln* tycker jag att jag är värd. Speciellt med tanken på att jag hade motvind hela vägen. Gick desto fortare att cykla hem dock. Undrar vad det kan bero på?
Solen sken och värmde min hud men något bad var det aldrig tal om för min del i alla fall för fy för ända in i ... vad kallt det var i vattnet. Ja jag är en kyckling...

Eternal sunshine of the spotless mind

Det är nu över ett år sen det faktiskt tog slut.
Att det vid det laget redan varit över sedan länge förstod jag nog inte förrän långt efter.
Det hade varit dåligt så länge att jag redan omedvetet gått igenom uppbrottet, resten var bara "teknikaliteter".
Efter så lång tid tillsammans, fast ändå inte, hade jag förlorat modet och hoppet. Det var enklare att bara låta det vara och följa med. Jag gjorde det i tron att jag gjorde honom en tjänst, att jag var snäll mot honom för att han älskade mig. Så fungerar det aldrig.
Man är aldrig snäll i det läget.

Det hade varit vi så länge, våra namn var ett.

Att vi aldrig kom vidare kände tydligen bara jag och mina försök att tala om det slogs bort.
Jag gav upp, mina drömmar gick under, jag följde med strömmen som jag gjort så många gånger tidigare. Utan honom i närheten gick jag vidare och förändrades, jag blev någon annan, men när vi träffades var jag samma människa igen.

Fast ändå lite annorlunda.

Vi mådde båda dåligt, på vars ett håll.
Vi som hade varit vi så länge.
Vi som älskat varandra var ensamma.

Han fortsatte älska mig.

Jag gick vidare.
Jag hade inget mer att ge. Min kärlek till honom var slut.
Men vad fanns på andra sidan?
Ensamhet
Mod
Hopp
Ett liv utan honom...

Mitt liv med honom varade nästan ett decennium.
Jag är den jag är idag på grund av min historia, mina minnen, och han är en stor del av dem.

Jag har gått vidare. Jag saknar honom inte, men minnena jagar mig.

Skulle jag vilja vara utan dessa minnen och de upplevelser vi delat?
Kanske...

men vem skulle jag då vara nu?

...

Märks det att jag är msn/sms skadad?

...

Invasion...

De är här nu... igen...

De kommer från alla håll ... och de är överallt...

Studenterna är tillbaka i stan...

Hur gick det nu då?

Jodå... Fick städat klart, hämtat bil, gjort en hit and run på IKEA, en sån snabb och billig tur på IKEA har jag nog aldrig gjort förr, hämtat mor och talat om män, förhållanden och om att gå vidare... invecklade grejjer det där...

Har inte tagit mig i kragen och diskat än men det ska nog ordna sig det också...

Det börjar bli riktigt fint på balkongen nu... balkongsäsongen är iofs snart slut men det underlättar ju nästa säsongstart...

Gårdagskvällen avslutades med lite vitlöksbröd och en tallrik nachos på Stortorget med rar vännina... *mumma*

Vad hände sen? Jodå jag somnade återigen i soffan framför tv:n...

Hmmm...

Tråkigt att gå och lägga sig ensam i stora tomma sängen...

Nemi