Varför i helvete kan jag inte bara gå och lägga mig?

Late night, early morning...

Jag klarade det. Var vaken och alert genom hela avsnittet. Har varit vaken sen dess och dessutom hunnit med ett avsnitt CSI Miami också.

Den stora frågan just nu är om jag är kry nog att gå och jobba i morgon...? Känner mig fortfarande lite slö (skulle ju iofs kunna bero på att klockan är 04.30) men jag har eg inte direkt ont längre.
Penicillin är ju kanonbra om man är sjuk.
Kanonbra på att slå ut bakterierna i kroppen.
Alla bakterier.
Även de goda... *hrmpf*

Apropå bakterier så vill jag ta tillfället i akt att tacka mina kära vänner som snällt och rart insinuerar var min halsfluss skulle kommit ifrån...
"Oral kontakt med nya bakteriekulturer"
Ni har så höga tankar om mig att jag blir rörd...

Jag är dock seriöst dålig på att hålla styr på om och hur många jag har tagit under dagen. Slutar med att jag får räkna hur många jag har kvar och hur många dagar jag har tagit dem...
Jag var inget bra på p-piller heller på den tiden det begav sig och på de kartorna stod ju tom vilken veckodag man skulle ta pillret på.

Ska ha mitt årliga personliga utvecklingssamtal på torsdagmorgon eg. Kommer inte att gå så bra tror jag. Jag har inte brytt mig så hemskt mycket om en av mina "arbetsuppgifter", man har lite dispens med den om man jobbar natt men jag har inte ens försökt och det kommer jag nog att få onda ögat för. Det är något jag absolut måste jobba mer på när jag jobbar dag. *suck*

Min danska datorbank är stängd mellan klockan 02-06...
Varför det?
Kan de inte hantera löneutbetalningarna och datorbanken samtidigt eller?
Har testat mitt i natten förr och fått samma resultat, kan bara inte komma ihåg om det var lönenatt då också...?
Nu är ju iofs klockan snart så mycket att de hinner öppna igen så jag kan kolla hur mycket lön som ramlat in...
Sweet...

Bara ska...

Ta en snabb bloggsväng medans maten puttrar i köket...


*humdidumdum*



*hrrmmm*


Tror kanske det skulle underlätta för min matlagning om jag faktiskt hade tänt plattan under kastrullen och lagt laxen i ugnen innan jag satte mig framför datorn...

Stryk ska jag ha...

... för att jag väntade för länge.

Biljetterna till Cardigans på KB är slut.



*snyft*




Vill hemskt hemskt gärna gå men 1000kr för 2 biljetter som kostat 650...? Skulle inte tro det...

Nu jävlar...

Ikväll ska jag FAN I MIG se CSI och därmed basta!




Har de senaste kanske 4 gångerna suttit bänkad i soffan framför tv:n på rätt dag, med rätt kanal inrattad och i lagom tid... sött sovandes...

Enjoy the silence...

Hade jag inte åkt hade jag garanterat ångrat mig och ånger hjälper aldrig.

För liten Honey som missat DM under sin storhetstid och inte så ofta går på stora konserter var det storslaget.
Vi hade sittplats längs med långsidan. Visst kanske inte klockrent men det visade sig vara ok iaf. Det kändes dock lite fånigt att bara sitta lugnt och stilla, hade gärna rockat loss på golvet och ylat i kapp med alla andra men med tanke på vad min kropp jobbade med så hade jag nog inte överlevt.

Eftersom jag just nu knarkar bort min hjärna på receptfria smärtstillande och penicillin så har jag kasst minne (jämfört med annars när jag har uselt minne...) så jag kan dåligt komma ihåg låtar och ordning och så kan jag eg inte återge det hela men det var ... ljuvligt, avslappnande och hjärtvärmande...
Precis vad jag behövde.

Åka den långa vägen hem efteråt var ju dock inte speciellt upphetsande, trött, frusen, och aningens spak men hem kom jag och jag är så glad att jag åkte.

Ah va fan...

Alltså jag måste ju bara åka...

Så med galet mycket kläder på och medikamenter i systemet...

Så...



Here I come...

Tjurig...

Jag är sjuk...
På min lediga helg...

• Jag har biljett till Depeche Mode i morgon. Orkar jag gå? Det vete fan...

• En kollega håller en sista partyhelg innan han drar till Spanien för att jobba. Kan jag gå? Skulle inte tro det va. Penicillin och sprit leker inte bra...

• Jag har en date att följa upp. Känner jag mig attraktiv? HA! no chance in hell...

Varning! Nedan stående text innehåller nålar och en del osmakligheter...

Jag hatar att vara så pass sjuk att det är upp till någon annan om jag ska må bra eller inte. Med det menar jag då att vara så sjuk att det krävs en läkare som bestämmer om jag ska få medicin eller inte. Jag hade tårar i ögonen redan när jag talade i telefon med kvinnan på vårdcentralen. Känner mig bara så utsatt. Nu tyckte hon ju då att jag borde åka till akuten för hon hade ingen tid förrän vid 14-tiden.

-Har du någon som kan hjälpa dig?
-Öh nej...
-Men sätt dig då i en taxi och åk upp till ÖronNäsaHalsAkuten.
-Mhm...

Taxi?
Det finns det ju då inte pengar till såhär 4 dagar före lön så det bidde buss.
Väl där gick det förvånansvärt fort att få träffa farbror doktorn, som i det här fallet inte var en farbror doktorn utan råkade vara unga mannen doktorn.
Man känner sig ju så härligt fräsch i sådana situationer...

-Bla bla bla förkyld bla tappa rösten bla ont bla göra mig frisk?
-Gapa!
-Aaahhhäähhhh...
-Du har halsfluss...

Inte för att det är så hemskt upplyftande men det betyder iaf penicillin vilket betyder att jag inte behöver vara sjuk så attan länge till. Jag hann tänka dessa "positiva" tankar i ungefär 2 sekunder tills unga mannen doktorn kläckte ur sig:

-... och så har du en halsböld...
-huh?
-... som jag för säkerhets skull ska sticka bara för att se om det är var i den.

Nålar...
I min hals...
Nu är jag inte direkt nålrädd men det betyder ju då inte att jag uppskattar att bli stucken, speciellt inte i halsen.

Behöver jag säga att jag grät? Ett par sånadär detärsyndommig tårar.
Jag kan ju lugnt upplysa att det var förbannat obehagligt att vara totalbedövad i halsen när man är helt igensvullen.
Inte var det så förbannat roligt att bli stucken heller men det var faktiskt inte så farligt.
Det betyder ju då INTE att jag frivilligt skulle göra om det...
Gick så därifrån, aningens spak, med två recept på penicillin och smärtstillande för att åka hem och dö i soffan.
Man har ont i halsen och seriöst svårt att svälja och vad får man?
Historiens största penicillintabletter, 3 om dagen gapa och svälj.
När bedövningen släppte hade jag fan ont överallt, det var smärtsamt att ha ögonen öppna. Nu har det rätat ut sig en aning men tanken på att äta är ändå inte direkt upphetsande.

Nog för att jag e sjuk men det suraste i hela den här historien är att jag ju skulle gå och se Depeche Mode i Parken i morgon men jag vete fan om jag orkar... Vad ska jag nu göra med biljetten som jag köpt någon gång i november? Visst jag kan proppa mig full på piller och åka dit på pin kiv men det känns samtidigt lite som att utmana ödet...

*tjurig men på bättringsvägen*

Efter en telefonkö på 45min tyckte nu kvinnan på vårdcentralen att jag skulle åka till akuten...

Pipsillsvarning...

Jag lider.
Min förkylning har muterat och jag har ont.
Halva halsen har svullnat igen så jag är knastjock på vänster sida.
Ont ont ont i hals, öra, käke, huvud... Talar sämre och sämre har svårt att gapa och svälja är inget jag gör frivilligt.

Jag mådde såhär i stort sett hela sommaren 2004. Gick till 2 olika läkare som tyckte att det var ett sommarvirus. När jag gick till doktor nummer 2 hade jag ätit maxdos Ibumetin i 14dagar, på asken står det "för kortvarigt bruk max 5 dagar". Läkaren tyckte:
-Äter du Alvedon?
-Nej...?
-Gör det också så får du båda effekterna... Så gå nu hem drick vatten och ta hand om dig...

Men tack så fucking jävla mycket för ingenting. Jag betalar pengar för "drick vatten och krya på dig" ge mig penicillin för i helvete.

Fy fan vad jag mår röv...
Ska jag gå till doktor i morgon och riskera att få ännu ett drickvattenochkryapådig eller ska jag spara slantarna tills halsen har svullnat igen helt och jag inte kan andas?
Undrar om man kan bli sjukskriven för det här?

Fan fan fan...

Amputation är enda utvägen.

... eller varför inte strax under fotknölarna...?

Överväger nu seriöst amputation någonstans vid axlarna...

Ge mig min fix...

Nödslakt 2...

Ont i huvudet.
Ont i halsen.
Ont i örat.
Ont i ryggen.
Ledsna bihålor.
Förmodligen feber (äter så mycket piller det är svårt att avgöra).

Dags att stanna hemma från jobbet nu kanske?

Nödslakt...

Var nästan klar med ett fint litet inlägg när fucking iexploder hänger sig...

Hade jag sparat ett utkast?

Nope...

Nu ska jag gå i säng och tjura...

Fylleblogg...

Det har tydligen gått ett program om nattarbete på dansk tv igår.
Där menade de bland annat att vid 4 tiden om natten når kroppen ett tillstånd som kan jämföras med 0,8 promille.

Hhhmmm...

Jag står alltså här och är på kanelen...?

Om det ändå vore så.

Min förkylning har muterat och lagt in om förflyttning. Den har släppt greppet om min näsa en liten aning och låtit mina stämband återhämta sig lite grann men har istället slagit klorna i min hals vilket betyder ont.
Alltså dopingdags.
2 Alvedon och 1 Ibumetin 4 gånger om dagen.
Säkert himmelriket för magen...

Jag är så trött så trött.
Har inte sovit som jag borde sen i fredags och det tär lite men så fort morgonteamet kommit in tänker jag ta mina pinaler, afspadsera och sätta mig på tåget hem så fort jag kan.

Säng säng sovasovasova säng säng säng...

Nyfiken i en strut...

Jag talar i telefon med min mor.
Hon ska hålla söndagsmiddag, något hon aldrig annars gör.

Mor: Jaha Honey... hhmmm... Hur många blir du på söndag då?
Honey: Det blir som vanligt bara jag.
Mor: Jaha... Jag bara undrade...

Varför jagar jag förändring så förtvivlat?

Jag har fått besked om jobben. Båda två. Men eftersom jag ligger så fanatiskt efter med mitt bloggande så har jag svårt för att hinna formulera mig så jag kan uttrycka det med någon reda.

Jobbet som inte var på min avdelning fick jag inte.
Det gick till en pojke som arbetar i min avdelning. Jag tror nog att det blir bra men samtidigt tror jag nog att jag kanske har lite bättre förkunskaper.
Managern som skulle anställa menade att han hade gått igenom alla ansökningar och att det gått till någon annan, jag fick inte ens komma till samtal.
Managern som skulle anställa har barn med min manager och min manager kommer inte att ersätta pojken med någon annan utan kommer att lägga de pengarna på annat och det skvallrar ju om att de har talat med varandra och kommit överens.
Nåväl...

Dagstjänsten i min egen avdelning har jag fått. Det handlar bara om att de ska finna någon som kan ta min plats.
Min kollega som det var bestämt skulle gå upp på dagen före mig har tydligen ändrat sig alldeles. Jag har inte haft möjlighet att tala med honom men jag har en aning om att han ar kollrat bort sin hjärna i nån internetdate från Marocko. Det där kan enbart gå åt skogen, ledsen att säga det men tyvärr.
En kille från min gamla arbetsplats har sökt mitt gamla jobb och visst är han snäll och rar men tacka gud att jag inte ska jobba med honom. Jag tror tyvärr inte han kommer att fungera smärtfritt med teamet. Han tror att han har massor att säga till om men det kommer han inte att ha här och jag tror tyvärr att det kommer att göra att de andra tar avstånd från honom. Men vad vet jag?
Jag vet dock att de har erbjudit honom 600kr mer i månadslön än de gjorde med mig när jag började och han har INTE mer erfarenhet än jag. Vilket då får mig att funder på vad jag kommer att bli erbjuden när jag nu ska upp på dagen och om jag bara ska le och ta emot eller om jag ska prova på att förhandla?
Jag har aldrig löneförhandlat i mitt liv och har inte en aning om vad jag ska säga eller inte. Vad som skulle kunna vara en rimlig lön för mig att begära...
Gaaahhh....

Samtidigt går jag runt och känner att jag kommer att sakna natten. Lugn och ro. Inga managers som jagar eller telefoner som ringer oavbrutet. Mer (lite iaf) pengar, mer ledigt och ett team som jag känner och trivs med.
Varför vill jag ge upp allt detta? Är jag inte nöjd? Vad är det jag söker?

Det kommer ju onekligen att leda till att jag måste bli bättre på att gå och lägga mig ensam.

Det är dock lättare att fylla tomheten på dagen än på natten.

Jag kan inte låta bli att gå dit heller eftersom jag redan har varit borta två gånger...