Skulle du äta här?

Front Desk - Escort Service... Same same but different?

-Front Desk this is Honey, how may I help you?
-Hi. Is this Hollywood Escorts?
...
-No it's not.
-Oh ok. Bye...
-Bye.

Varför e hon naken tanten?

He he he...

Den må vara gammal men den är rolig ändå...

Stig till kassa 1. Stig till kassa 1, Honey väntar.

Börja skriva om vilken besvikelse mitt jobb är och hur oerhört splittrad jag är inför det hela men om jag ska börja reda i det kan jag sitta här hela natten och det pallar jag inte.

Däremot kan jag skicka ut en allmän efterlysning.

Jag har tydligen lyckats supa bort Stig...

Jag är i vanliga fall relativt tankspridd men med all annan skit som nu också susar runt i huvudet har det om möjligt blivit snäppet värre. För att inte nämna det faktum att min lägenhet ser ut som hej kom och hjälp mig.
Jag pysslar och drar lite i alla ändar på en gång och så blir jag distraherad av något och lämnar det jag håller på med för att göra något helt annat eller för den delen bara sätta mig ner och glo ut i luften.
Detta har då resulterat i en vansinnig oreda med prylar satan ta mig över allt.
Det har varit höga benlyft som gäller i lägenheten i stort sett 2 månader. Nu har jag då också ställt en massa saker framför min ena garderobsdörr vilket resulterar i att jag inte får tag på några strumpor. Kan säga att det är lite kallt om tårna att lalla runt i sandaler på väg hem från jobbet sådär runt midnatt.
Mitt på vardagsrumsgolvet ligger bäddmadrass, täcken och kuddar i en STOR hög och väntar på att jag ska återerövra herraväldet över min säng igen och sluta sova på soffan.
Får leta en stund innan jag hittar stället jag lagt klocka och ringar på dagen innan.
Igår kunde jag inte hitta mina nycklar utan fick ta extranycklarna.
Idag satt jag på köksgolvet och leta förtvivlat i verktygskorgen efter min skiftnyckel Stig som tydligen har fått fötter och försvunnit och det gör mig lite butter då hans närvaro har hög prioritet just nu eftersom jag dåligt kan spänna bultar utan honom.

Så skulle någon möjligen ha sett Stig får ni gärna höra av er.

Blommor och bin i South Park...

Kyle - Not now Cartman I have really serious problems.
Stan - Dude what's the matter?
Kyle - The kindergarten teacher is having sex with my little brother.
Stan - Wow!
Kenny - Really?
Cartman - Damn bro. Your little brother is pretty cool.
Kyle - It's not cool. Ike isn't old enough to understand.
Cartman - What's to understand. You get a boner, slap her titties around some and then stick it inside her and pee.
Kyle - Stick it inside her and pee...?
Cartman - Well ok fine. Unless you don't want to get her pregnant. Then you pull it out and pee on her leg...

I ett danskt badrumsskåp nära dig...

Jag vill hata dig för att du gjort såhär mot mig.
Jag vill hata dig för att du tagit den enkla vägen ut.
För att du har gått vidare.
Jag vill vara våldsamt vansinnigt jättearg för att allt.
Men jag kan inte.
Jag är bara ledsen.
Det gör bara ont.

Jag hatar mig själv för att jag mår såhär.
Jag hatar mig själv för att jag inte själv kan styra någonting.
Jag hatar mig själv för att jag är så ledsen.
Jag hatar att någon annan kan få mig att må så här jävla dåligt.
Jag kommer inte vidare...
Jag står fortfarande stilla och stampar på samma fläck...
Jag kan liksom inte se fram emot något.
Jag fixar dåligt "nu"...

Väninnan frågade häromdagen hur jag mådde och jag svarade att jo jag hade ju i alla fall slutat gråta ohämmat hysteriskt hur som helst.
Men nej inte ens det.

Ser mig omkring här hemma och hinner i 2 sekunder tänka "men du kommer ju snart hem igen" men nej det är ju det du inte gör...

Jag tror fan jag har blivit knäpp på riktigt...

Tell me this night is over...

"I hope that someone's gonna call
and tell me this night is over.
'Cause I wanna start living my life
before I get much older."

Tell me this night is over - The Ark - In lust we trust

De där jävla tv-reklamerna från J**ba driver mig till vansinne...
Det övergår mitt förstånd att det på fullaste allvar finns folk som är dumma nog att betala för sån här skit...

"Nu blir det riktigt hot... Karin Elisabeth tvättar din bil... Vill du se...?"

Ni är söta som tänker på mig och fortfarande läser denna, numer ytterst självömkande, blogg...
Hur det går...?
Ja det är ju det som är frågan... Som ganska många ställer.
En av de frågor som jag har svårt för att svara på utan att tappa masken.
På jobbet fungerar jag hjälpligt, i vardagen not so much.
Håller på och byter mobil, och abonnemang, och upplyste Tre om att jag skulle komma att portera mitt nummer vilket de svarade med att inaktivera mitt sim samma natt och Telia kunde inte portera på en vecka... Så mitt mobilnummer, som jag haft i all evighet, har lokalt försvunnit ut i rymden och jag pallar inte messa alla jag känner för att säga att jag har ett annat nummer i en vecka. Oh joy...
Har totalt tappat engagemang och energi att göra något som helst. Om jag var velig förr, har det nu tagit vanisnniga proportioner. Kan dåligt ta mig samman att göra någonting. Alls.
Humöret pendlar hej vilt.
Ibland lyckas jag framkalla ett visst jävlaranamma och tycker nu ska jag minsann t.ex. diska när jag kommer hem. Men nej.
Jag kan sitta i timmar och glo på skärmen utan någon direkt sinnesnärvaro men så vandrar ögat en lite bit åt sidan och det tomma skrivbordet påminner mig...
Sover fortfarande på soffan. Kan inte ta mig samman att gå och lägga mig själv i stora, tomma sängen.
Lägenheten ser ut som skit och jag mår likadant.


Same shit...

Different day...

Tänkte jag kunde prova på att tala om något annat kanske...

20

Orättvist orättvist orättvist.

Hjälper det att gnälla...?

Inte ett skit.

Men jag har fan inte förtjänat detta.
Ja jag tycker synd om mig själv men jag försöker jobba på det.

Varför är det jag som ska behöva gå igenom dessa stadier av helvete?
Varför är det jag som ska sitta här ensam i skiten?
Jag har fan inte gjort annat än slagit volter på kommando för att försöka göra dig glad och lycklig för att jag ville vara med dig och du bara pissar på mig.
Jag väntar i månader på att du ska ta steget över det hinder som legat mellan oss, ett hinder som jag inte kunnat göra något åt, men du bara sket i det.
Denna enda sak som kanske kunde räddat oss.
För henne har du säkert redan fixat, men du kunde inte göra det för mig...

Varför var jag inte värd det...?

Varför var inte vi...?

Jag kikade lite bland mina gamla posteringar häromdan och kom då fram till att min blogg minsann varit lite rolig en gång i tiden.
Nu är den mest bara patetisk.
Liksom jag...

Något som dock underhåller lite är att folk envisas med att söka på "Natascha Peyre naken" och lik förbannat väljer de att klicka på länken till min lilla blogg som ALDRIG någonsin ens haft något som liknar en nakenbild på ovan nämnda lilla stycke...

Livet är tyvärr orättvist, säger kloka väninnan, det är bara något man måste vänja sig vid.
Ja det må så vara men det suger ändå.
Känslan av att inte förstå.
Att stå totalt maktlös.
Jag förstår inte vad jag har gjort för att förtjäna detta...?
Det är orättvist.
I ett enda slag har jag stannat upp totalt och fallit handlöst ut i ingenting medans du bara har gått vidare.

Jag kan inte ta mig samman.
Jag kan inte gå och lägga mig i min egen säng utan sover på soffan under filt med tv:n på och dygnsrytmen är helt skev.
Jag kan inte äta utan att må illa alltså äter jag inte.
Jag har ingen som helst kontroll över någonting.
Jag kan inte få huvudet att sluta snurra.

Det finns så många frågor kvar som egentligen inte spelar någon som helst roll nu...



När slutade du älska mig?

När slutar det göra ont...?

Fabulous...
Jag kan inte betala hyran i tid den här månaden för jag var dum nog att lita på den jag delade mitt liv och mitt hem med.
Schnyggt...
Vad lär vi oss av detta månne?

Nog för att jag rent generellt tycker att människor är dumma, så även jag, så har jag varit korkad nog att tro gott om människor runt om mig.
Det tar alldeles för mycket tid och energi att gå runt och vara misstänksam.
Vad fick jag för detta...?

En fet smäll på käften.

Fy fan vad jag är patetisk...

Har åter igen sovit fullt påklädd med tv på och lampa tänd sittandes i soffan.

Att det kan göra så här jävla ont...

Fatta att jag vill göra dig illa. Jag vill att du ska vara lika ledsen som jag. Jag vill att du ska må lika jävla ruttet som jag gör. Känna dig lika jävla lurad och bedragen.

Jag skulle ju egentligen kunna ta och åka till jobbet, jag är ju ändå uppe...

Fortfarande...

Eller nä...

Huvudet är fan inte rätt påskruvat för någonting...

Det är första natten jag spenderar hemma på 4 dagar... Jag har bytt kära vänners soffa mot min egen...
Ett staplande steg...
Jag vet bara inte i vilken ände jag ska börja...

Jag kan fan inte hantera detta...

Varför ska jag behöva sitta här ledsen och ensam mitt i natten...?
Varför måste jag sova på soffan med tv:n på för att jag inte kan släcka och gå in och lägga mig ensam i min egen säng...?
Varför måste jag frysa hela tiden...?
Varför är det jag som sitter med skiten nu...?

På vilket jävla sätt har jag gjort mig förtjänt av detta...?

Kan någon svara mig på det?

Vad fan har jag gjort för att förtjäna att må så här jävla dåligt...?
Är det någon som kan svara mig på det...?

Jag kanske borde sluta innan jag kommit längre...?

Det här kan inte bli annat än patetiskt...