fredag, september 30, 2005

Tennistumme...

Snart dags att fira...

Med kaka trudelutt och tralalalaa...

1000st...

Skickade...

Sms...

Sen den 22 juli...

2005...

Show me the money!

Lön!

Tjohoo!

Eh?

Står på jobbet och har tråkigt när denna "inbjudan" dimper ner i min inkorg på SD...

"Hejsan. Vill inte tränga mig på, men jag driver ett exklusivt nätverk bestående av välvårdade personer med trevligt utseende som har exklusiv smak och njuter av lekar där fler än två är involverade. Är detta något som väcker nyfikenhet är du hjärtligt välkommen in på vår sida. Om inte, önskar jag dig lycka till!"

Presentationen på sidan består av...


"Beskrivning: Exklusivt nätverk bestående av välvårdade personer med trevligt utseende som har exklusiv smak och njuter av lekar där fler än två är involverade. Låt mig först beskriva vad vi inte är, vi är ingen klubb eller förening, med avgifter och medlemskap. Vi är snarare ett näteverk av personer som delar intresse. Vi gillar att vara flera, men tycker samtidigt att klubbscenen känns både smaklös och oaptitlig, vi känner oss helt enkelt inte hemma där. Vi ser oss som lite snyggare, lite fräschare, lite bättre, lite mer klass! Vi träffas i olika konstelationer ett par gånger i månaden. Det kan röra sig om allt från en enkel trekant till en lite större fest på ett bestämt tema.

Vi är inte här för att väcka anstöt på något sätt, delar du inte vårt sätt att njuta respekterar vi det och önskar dig lycka till i ditt fortsatta sökande.

Hör gärna av dig om detta är något som väcker intresse och nyfikenhet."

En swingersklubb för inbördes beundran?

torsdag, september 29, 2005

Spelar du golf? Det är ett härligt spel...

Honey klampar i klaveret... avsnitt 3425...

Sent en lördag var Honey på stan för att svinga sina lurviga, det svingades även en del glas...

Nivån "drängfylla" stod för dörren.

Honey blev raggad på av man som såg trevlig ut och bytte 1 timmes bussresa hem mot en bortamatch.

Mannen bor i ett "äldre" hus med gammal port och bakgård. Gården var ganska liten, asfalterad och inrymde typ soptunnor och cykelställ.

In genom porten vinglar Honey på höga klackar och spanar in mot gården och får syn på något som hon inte alls tycker passar in där...

En BMW...

Honey tycker det där med bilar som statussymbol, vilket enligt henne ofta är fallet när det gäller BMW-ägare, är ganska larvigt och utbrister...

-Vem fan har ställt sin jävla BMW på gården?

Mannen tittar på Honey med aningens bister uppsyn och meddelar torrt...

-Det är min bil...

onsdag, september 28, 2005

En hjälpande hand fortsätter...

Har funderat lite mer över detta och vill få sagt lite till...

Förra inlägget gäller inte bara män utan alla, det bara råkade vara en man just i morse.

Visst man kan inte hjälpa alla oavsett hur mycket man än vill, jag tror man måste vara lite egoistisk för att överleva (så länge man inte har egna barn dock). Men för det ska man inte strunta i andra.
Visst, gränsen kan ibland vara hårfin var och när man ska blanda sig i och när man ska låta bli men att inte bry sig alls?

När jag läste om den unga kvinnan som blödande och i stort sett naken, släpades i håret genom centrala Köpenhamn sent en kväll i oktober förra året, förbi i alla fall ett tiotal vittnen som inte gjorde någonting för att hjälpa henne, så blir jag rädd.
Hon våldtogs, på ALLA tänkbara sätt, och misshandlades upprepade gånger helt öppet utomhus i en stor huvudstad och INGEN gjorde något för att hjälpa henne.
Det var ingen som ingrep, ingen som ringde till polisen.

Det gör fysiskt ont i mig att tänka på det.
Det skrämmer mig så fruktansvärt att folk inte bryr sig.

Hade jag kunnat hade jag gjort något, visst lätt att säga nu, men det handlar ju för f*n om en levande människa.

Hade det varit jag som blev utsatt för någonting sådant så önskar jag av hela mitt hjärta att någon skulle bry sig.

En hjälpande hand...

Visst kan jag vara egoistisk men jag tycker faktiskt man bör hjälpa till om folk behöver det...

Tog precis en frukost på ett av hemstaden Espresso House tillsammans med väninna.
Vi disken står en kvinna och beställer, hon har ett barn i 2 års åldern på höften. Beställningen är för två och det blir mycket att bära. För att slippa gå 3 gånger går hon en gång med tallrikarna och kommer tillbaka med en bricka för att hämta drycken, fortfarande med barnet i famnen.
En stund senare är det dags för kvinnan att lämna stället och det gör hon i sällskap med en vuxen man, antagligen barnets far...?
Visst kan det finnas tusen anledningar till kvinnans pyssel med bricka och tallrikar men jag kan bara se fyra troliga alternativ...
  • Kvinnan nej till hjälp, dumt av henne...
  • Mannen var på toa...
  • Mannen har fysiska anledningar som gör honom oförmögen att greppa saker...
  • Mannen behöver en fot i ändan...


Mer Nemi åt folket

Edit...

Nemistrippen som låg här ett par timmar är borttagen och ersatt med denna länk.

Kom fram till att det kanske var lite svårt att läsa texten och då är det ju inget kul...

tisdag, september 27, 2005

Helgardering

Brev från banken...

"Måndagen den xxx flyttar avdelningen YY 500m ner för gatan till avdelning ZZ.
Du kommer att fortsätta möta de ansikte du känner då medarbetarna flyttar med. (vilken tur för dem då, kunde ju blivit tråkigt för dem att inte ha något att göra på tomma kontoret)
Alla konto flyttas automatiskt och kontonumren ändras inte.(???) Du skall därför inte meddela ändringen till din arbetsgivare eller andra som överför pengar till dina konto"

I'm sorry say what?

Nog för att min hiss inte alltid går ända upp men riktigt så dum är jag inte så att jag tror att bara för att bankkontoret flyttas så skulle mina kontonummer ändras...
Visst är det kanske bra att åtminstone försöka skriva att folk inte behöver oroa sig men det kommer säkert att förvirra precis lika mycket.

Alfapetattack...


Under söndagens bussresa passerade jag Rikets Sal i staden jagkommerinteihågvilken och påmindes om denna klockrena "alfapetattack"...

Honey the soap...

Talade med väninna A från Uppsala i telefon idag.
Hon arbetar alldeles för mycket och tycker inte hon har något eget liv så hon ringer mig för att få sin dagliga dos av förvirringssåpan som är mitt liv.

Så välkomna till...

Honey the soap.

Kanal honeysomewhere.blogspot.com
kl. när du helst önskar eller har tid

Överanalyserande, snäll* obeslutsam, närhetstörstande och tokrolig ger hon sig ut i världen på äventyr. Följ Honey i hennes förvirrade vardag på jakt efter lycka, välgång och en man att älska.



* i alla fall när hon sover...

Osloweekend and Monday bloody Monday

Dagen har varit bakvänd, för att inte säga a complete waste of time...

Ska kanske börja med helgens bravader som tidigare försvann ut i bloggrymden...

Fredag: lämnade jobbet och satte mig direkt på tråkbussen till Oslo, får säga att jag sov ganska upp till Göteborg där jag fick sällskap på sätet brevid och unte kunde bre mig ohämmat längre.
Skvaller med kära C och väninna M som flyttat till Stockholm och inte setts på ett tag. Eftermiddagslur och därefter skiftarbete i badrummet inför aftonen.
Tacos hemma, drinkar på bar, mer dricka, gratis tack vare god vän T, liten promenad i Oslo och sen discodans på ställe värre än Slagthuset... Huga...
Honey skakade rumpan och C och M bjöd publiken på lite flickhångel i goda vänners lag.
Helt plötsligt var M borta, jag muckade med liten påfrestande idiot, nobbade raggande man för att hooka på hans polare (fick jag veta senare) och därefter vidare ut i Oslonatten via taxi...

Lördagen spenderades i ca 30km/h, C och M var ruskigt bakfulla/förkylda och jag gjorde väl inte heller för många knop så vid fyratiden lämnades bostaden för promenad i solen som avslutades med pizza.
Behöver jag säga att pizzan var tokdyr?
Vid halv tio sov alla utom Honey i vars en fåtölj/soffa.
02.50 inkom det ett mycket oväntat samtal som resulterade i en del irritation och strax därefter startade ett märkligt springande av lägenhetens resterande inneboende samt en kusin.
Nej jag kom inte upp till 7 för att ta bussen hem till barnkalaset för mitt gudbarn. Jag är en dålig gudmor...

Halva söndagen spenderades caféhopping och andra halvan på bussen hem. Det tog en si sådär 8h.
Strax innan midnatt stapplade jag in på MacDonalds för lite (höll på att säga näring) mat som intogs framför datorn läsandes helgens blogginlägg och därefter somnade jag på soffan.

Vaknade upp, fortfarande på soffan, vid 12-tiden när dörrmattan dränktes i reklam, kröp ur pyjamasen och ner i sängen och snusade vidare. Tog mig i kragen och steg upp sådär vid halv fyra, en sittning framför datorn och en fundering om att åka till mataffären.
Den kom tyvärr av sig när jag började snacka med en bekant på msn, bekant 1 övergick till bekant 2 som lyckade få mig på ganska dåligt humör genom att börja prata om sexliv och dateing.
Vid åtta snåret började jag drar små paralleller mellan min tjurighet och det faktum att jag ännu inte varken ätit eller druckit något på hela dagen. Dags att göra något åt det kanske? men först en dusch, som blev ett bad.
En stund i varma badkaret med Cardigans och lite sudoku. När skivan var färdigspelad blev jag helt plötsligt väldigt Murder Balladssugen lagom till det var dags att stiga upp. Jag lallde ur badkaret en snabbis ut och bytte skiva och sen tillbaka för att duscha av mig. Åter i badrummet blev jag kusligt påmind om vad som antagligen är ett resultat av att jag inte ätit något.
Gång på gång fick jag sätta mig ner i badkaret för att inte svimma. Det spelade ingen roll hur länge jag väntade eller hur långsamt jag reste mig. Det susade i öronen snurrade framför ögonen och blodet rusade. Duschen fick avslutas sittandes på huk, försiktigt kravlade jag ur badkaret och fick direkt sätta mig på toan med huvudet mellan knäna.
Efter en stund kunde jag resa mig och gick direkt ut i köket och tuggade i mig det sötaste jag kunde hitta... blockchoklad.
Behöver jag säga att det var väldigt obehagligt?
Är nu både äten och drucken men känner mig typ bakis.

Klockan är typ 02.10 och dagen känns alldeles bortslösad.

Ruttet...

måndag, september 26, 2005

*mutter*

Skrev precis ett inlägg om helgens bravader men det försvann ut i cyberrymden när det trycktes "publish post" eftersom jag tydligen hunnit bli utloggad...

Ytterst irriterande...

Jag ber att få återkomma senare...

Led tiden ur är...

Nu säger min klocka inte ticktickticktick... längre.

Nu säger den ingenting alls...

Den stannade klockan 04.50 i lördags morse...

fredag, september 23, 2005

Oschlo...

Snart lämnar jag jobbet, tar mitt pick och pack och pyser till Oslo över helgen.
Åga buss e ju bara så jävla tradeet... Hela vägen till Oslo.
Min kära vännina C tar nämligen sitt Working Holiday Visa och pyser till Australien på vad jag misstänker kommer att bli obestämd framtid.

Jag firade nyår hos C nu senast och det resulterade i mitt livs hittills dyraste bortamatch.

360 NOK för taxin hem. 360 f**king norska kronor... (pun intended)

Var det värt det?

Njae det skulle jag väl inte säga...

Försök själv att hålla masken när någon på fullaste allvar snackar dirty till dig på norska och viskar i ditt öra om pikken och pupporna...

torsdag, september 22, 2005

Microbølgeovn...

Härligt när man lagar något i sin micro, oavsett vad det är, och hela köket fylls av doften av popcorn med smörsmak...

Tolk tack.

Visst jag är miss Fuck Up... Men att gå från "jag tycker jätte mycket om dig, har vi någon framtid" till total tystnad inom loppet av typ 3h... What happened there? Anar total massuppfittning. Frågan är väl som alltid...

Hur fan ska jag ha det nu då?

Quick thinking...

takes 5 minutes...

onsdag, september 21, 2005

Places to call home...




Jag har aldrig varit i Berlin men jag måste säga att om jag styr kosan dit så står Propeller Island City Lodge absolut på min lista över önskehotell. Om inte annat så är hemsidan väl värd ett besök bara för att kolla in deras fantastiskt (vrickade) inredda rum.

Honey klampar i klaveret, avsnitt 1

I tisdags morse, på väg ner i källaren för att ta av uniformen och åka hem möter jag annan svensk kollega, han ser ut att ha sålt smöret och tappat pengarna.

Honey - Du ser lite butter ut...

Kollegan - Tja, kom upp i 100 övertidstimmar (!) förra månaden, morsan har fått cancer så inte nog med att jag ska reda mitt eget så behöver jag nu också ta hand om deras hus... Så jag tycker nog jag har anledning att se butter ut...


Vad säger man? Inte så lätt för mig att veta men känner mig likväl ganska puckad för att ha sagt det.