I en Konsumbutik nära mig...

Kan man tydligen hitta ett dansband...

Ett enmansdansband...

Med keyboard...

På skånska...

Det sugej att vaja jag...

Jepp...
It sucks to be me jight about now.

Jag kan inte säga "r".

Låter mer som [ae:j] eller nått... Nej jag var väl aldrig bra på att skriva fonetisk skrift heller då.

Men visst... Det är väl kanske inte det allra värsta.

Det gör ont.

Som faaan.

Inte hela tiden kanske men på väg ner och mellan "voltarentripparna" är det så lagom roligt att vara jag.

Börja från början kanske? Ok då...

Förra våren roade jag mig med ett antal halsbölder och halsflussar. Vid sista vändan och farbror doktorn tyckte han att det kanske kunde vara på sin plats att helt enkelt ta bort halsmandlarna. Vid det tillfället var jag ganska trött på att bli sjuk en gång i månaden så det tyckte jag lät som en bra idé.
Yeah right...
Med våra fina vårdköer tog det så lite drygt 6 månader för mig att få en tid till operation.
När papperna kom började jag fundera lite över det hela.
Är det verkligen nödvändigt nu? Jag har ju faktiskt inte varit sjuk på ett bra tag.
Vad gör egentligen mandlarna? Kommer det göra ont?
Bla bla bla...
Jag blev i alla fall inskriven. Trycktestad, blodsugen, utfrågad och hemskickad med tvättsvampar för att återvända för operation dagen efter. På fastande magen och skrubbad i sprit.
Så med ytterst fnasigt ansikte (för inte fick man smörja in sig med något efter spritskrubben), iförd knästrumpor och en ruskigt snygg nattskjorta går jag så för att möta min bödel.

Intressant hur alla som kommer och ska prata med mig, under tiden jag ligger och väntar på operation, måste klappa mig på handen som de precis har stuckit i med en fet nål och satt ett plaströr i...

Jag har aldrig blivit opererad eller sövd förr så jag låg mest och skrattade åt första halvan av narkosmedlet... Sen började det göra jävligt ont i armen och det hela kändes som en dålig fylla. Ni vet när man fått FÖR mycket och är på väg att däcka för att garanterat spy när man vaknar.

Sen tog operationen ungefär 2 sekunder.

Sen var man bakfull en dag. Med fingertutt, syrgasmask, rör i handen och klisterlappar med sladdar till maskiner som piper samtidigt som det snöade järnet utanför fönstret.
Farbror doktorn tyckte bakefter att det var rätt val att ta bort mandlarna, de hade tydligen inte varit särskilt snygga. Själv är jag dock fortfarande något tveksam.
Fick höra en massa skrämselpropaganda, bland annat från min egen rara bror, innan operationen medans en av min mors bekanta tyckte att "det känns som en taskig halsfluss men det går över".

Mhm... En jävligt bitchig halsfluss I shit you not.

Sjukskrivning i två veckor, en seriös laddning smärtstillande i "torpedformat" och enbart kallt och flytande i minst en vecka.
Nu har jag snart varit hemma en vecka och jag kan lugnt meddela att jag kommer att fortsätta med det kalla och flytande ett tag till även om smoothies, glass och nyponsoppa kan bli något tråkigt i längden...

Det gör ont att vara jag...

Jaha...

Och hur bra tycker du det går med det där bloggandet då Honey...?

Känns jävligt typiskt mig tyvärr...
Även om jag är jävligt imponerad över att jag faktiskt fortsatt så länge som jag gjort.
Mitt intresse kan ibland vara ytterst flyktigt.

Men intresset är inte förlorat... Det är bara så att tiden inte räcker till. Jag kan gå runt och formulera inlägg i huvudet men sen kommer de inte längre...
Det beror kanske på att jag vill sitta i fred och blogga och nu för tiden har jag inte så mycket tid för mig själv.
Tiden delas upp mellan pojkvän, jobb och hushållssysslor...
Det är inte heller en alldeles smärtfri omställning...
Från att vara ensam och jobba natt med mycket ledigt till att jobba dag och leka med pojkvän.

Eller är det bara jag?

Men helt ärligt...

Var fan tar tiden vägen?

Snäll och trevlig...?

Jag envisas med att hävda, trots att det finns de som säger emot, att jag är snäll och trevlig men lite då och då får jag väl erkänna att jag allvarligt funderar över om det kanske trots allt bara är hittepo* ändå...

Jag springer (snyggt att inleda med en motsägelse... nåväl...) mot centralen för att nå tåget till jobb. Utanför centralen står de... Grälla och påträngande i stort antal... De j**la gratistidningsutdelarna.
De är ju för faen hur många som helst och de är överallt och ska tvunget försöka pracka på, förlåt erbjudaaaa, sin tidning som OCKSÅ finns över allt. Tåg och papperskorgarna svämmar över av alla dessa tidningar och de som inte kastats på lämpligt ställe slutar sina dagar som små regnuppblötta, guckiga pappersmassehögar på marken. Anyways åter till historian...
Han (en liten pojk ur dagens gratistidningsutdelarflock) tar tidigt sikte på mig.
Bråttom har jag.
Han håller sin tidning i den utsträckta armen och tittar uppfordrande på mig där jag kommer skuttande.

Jag är inte på humör, vilket resulterar i ett...

-Ser det ut som jag vill ha din tidning...?

....................................

*telefonen ringer*

-Yes**...?

*tystnad*

*klick*

*mummelmummel*

-HejjagsökerHoneyärdetdu?

-Ja, vad vill du sälja då?

-Digitaltv.

-Jaha då tycker jag att du kan ringa en annan dag då.

-...? Ok hej.


Dagen efter...

*telefonen ringer*

-Yes...?

*tystnad*

*klick*

*mummelmummel*

-HejjagsökerHoneyärdetdu?

-Jepp och du vill sälja digitaltv.

-Ja. Vad tycker du om det?

-Du... När jag sa att jag tyckte ni kunde ringa en annan dag så menade jag inte i morgon.

-Öh. Tack hej.

........................................

På väg mot tåget hem från Malmö idag, som alltid med lurar i öronen, passerar jag Stortorget. Här står det ett par medlemsvärvare av något slag. När jag närmar mig, utan att på något som helst sätt visa dem något intresse, delar de på sig och en av dem tar sikte på mig.
Ack så hurtigt tycker han...

-HEJ!

-Glöm det.


/Honey, sötare än socker...


*Skånska för "påhittat" för den som inte talar nämnda språk...
**Jepp... Så charmig e jag när jag svarar i telefonen...

I natt jag drömde något som jag förmodligen aldrig heller dröhömt förut...

Jag vaknar av att jag knuffar på den sött sovande pojken vid min sida...


-Va e de...?
Undrar den stackars misshandlade pojken.

-hnjjfsogbs...
Får han till svar, något han då inte nöjer sig med.

-Va e det...?
Undrar han igen och får till svar...

-Undskyld mig, det var ikke...

...?

Kan man kanske få det klassat som en arbetsskada...?

Att bara sådär, vakna mitt i natten och prata danska...?

Det där med lönehelg...

Saldot på samtliga mina konton är 2 siffrigt. (Eller tja 4 siffrigt om man räknar med örena också...)
Jag får inte lön förrän på onsdag...
Räntorna höjs, kursen sjunker...
Det är inget bra.
Alls.

Jag måste bli bättre på att spara pengar.

Eller iaf bättre förvalta det jag har.

I natt jag drömde något som jag aldrig dröhömt förut...

Jag drömde jag hade sökt en ledig tjänst och skulle jobba på...

Forex...

Jag var också inbjuden på middag hos en vän som redan jobbade där. På denna middag kom en annan gammal vän som jag inte sett på många år. Hon delade ut kartor med 1 ppiller till samtliga runt bordet...

Även pojkarna...

Hur var det nu med min menatal hälsa igen...?

Mitt skrivbord...

En vanlig dag på jobbet...

Hur var det nu egentligen med årets julklapp 2006...?

En av världens självklarheter...

Älskade lilla brorsbarnet är 3 år.
Klok som få, ser rakt igenom mig och säger...

-Honey du är konstig.

Om det där med att gå på bio...

Martin Scorsese's The Departed...?

Honey säger...

-Va faaan...?

-Värdelöst.

Barnslig förtjusning...?

Absolut...
Me like julen...
Så nu är sista luckan öppnad, klapparna klappade, granen barrar, ischokladen stelnar i kylen och alla pengarna är slut såhär en vecka innan lön men det är allt mysigt som tusan.


Vad tror ni nu det var under lucka 24?

Choklad... :)

God Jul.
Kända som okända.
Hoppas ni får en underbar dag.

Honey

En motsträvig njutning...

Jag har denna jul haft en chokladkalender att roa mig med.

Den är inte som alla andra chokladkalendrar...

Den är svart och heter Valrhona.
"Aux sources du grand chocolat" står det på den.

Min chokladkalender är vuxen...

Eller kanske inte...?

Den beter sig nämligen skrämmande mycket som om den vore ett...

...kinderägg...

Tre önskningar på en gång... Det går ju faktiskt inte.

Men jodå...

Nått man kan leka med? *check*
Jo du kan tro... Själva kalenderns konstruktion är något tvivelaktig. I de vanliga billiga kalendrarna från ICA är chokladfigurerna förmodligen gjorda direkt i plastplattan som ligger i kalendern men i den här fina saken är varje bit förpackad för sig i ligger i små fyrkantiga fördjupningar. Eftersom att pappet som är själva kalendern inte riktigt stelt och ordentligt vikt att passa perfekt mot plastplattan så finns det en del "tomrum" i kalenderns innanmäte. Detta i kombination med små fina bitar förpackade i glatt papper gör att det inte är ett dugg styr på chokladbitarna så de lever sitt eget liv i kalendern om den inte ligger absolut plant och stilla från tillverkaren tills den ät öppnad och uppäten. Yeah right... Man skulle således kunna jämföra denna fina kalender med en såndär liten burk med en bild i botten och ett antal fördjupningar som man ska lyckas balansera ner små kulor i, så är det bara att vicka för glatta livet och hoppas man lyckas finna choklad.

Nått spännande? *check*
Helt klart. Jag har hunnit öppna en hel massa luckor som faktiskt har varit tomma för att chokladbitarna smitit och försöker gömma sig i botten på kalendern.
Sambon (som inte är min sambo men heter det i alla fall), som köpt kalendern åt mig och som så klart har en egen, har helt sonika öppnat sin på sidan. Tagit ut innehållet och lagt alla bitar på plats och så skjutit in det hela igen för att sen förvara den liggande. Fusk tyckte jag om det men får nog tyvärr erkänna att jag faktiskt gav mig på samma bravad själv, efter att inte ha lyckats fiska upp dagens chokladbit, men jag borde nog låtit bli...
Jag kollade ju nämligen inte var det faktiskt var som jag redan hade öppnat luckan och tagit en bit utan jag la helt sonika de bitar som fanns lite var stans i plastplattan och så petade jag tillbaka den in i den svarta lådan. Detta ledde ju då bara till mer förvirring eftersom jag en dag hittade "nya" bitar i luckor som redan var öppnade och glatt åt upp dem för att nästa dag öppna nästa lucka och hitta ingenting för den biten var redan uppäten...

Choklad? *check*
Jodå... Massor med galet god choklad är det i kalendern.

Det gäller bara att hitta den...

Frukostpaus...

*pust*

Något sent men julstädningen är ett måste...
Jag önskar att jag var ... öh... tvåhänt?
Högerhänt. Vänsterhänt. Lika finmotoriktränad i båda händerna... dubbelhandad... tvåhänt... likhänt... bihänt... bihang... cykelslang... militantfalang...
Tror klorinet inte bara slagit ut mitt luktsinne utan tagit med x-antal hjärnceller i fallet...
Kommer förmodligen att ha träningsvärk i höger arm och axel i morgon just på grund av att jag inte är lika bra på att använda vänster som höger... Gnuggar just nu badrummets samtliga kakelplattor och fogar med diskborste och klorin. Tackar min lyckliga stjärna för att badrummet inte är större än det är...
Gasmask hade kanske varit bra...?

Det suger att jag inte har kunnat göra allt det här lite tidigare. Jag har inte julpyntat, balkongen ser ut som hej kom och hjälp mig och antalet inhandlade julklappar är minimalt.

Nå....
Åter mot våtrummet.

Klippoklistra...

Min kära mor fick stora A i klippoklistra när hon gick i skolan.
Jag kommer tätt bakom med en stark 4:a.
När vi nu närmar oss jul så pysslar min mamma och ger bort jättefina julsaker som tex korgar och kransar så när vi hade vår, något sena, mor/dotterdate nu i veckan så fick jag en kalasfin krans att hänga på dörren.
Nu råkar det vara så att jag har en säkerhetsdörr. Hur fasen hängar man upp kransar på en sån? Man kan ju inte gärna spika i den, på ovansidan sitter det visserligen en list men den är nitad och det går inte att pilla ner ett snöre under den och tape is for loosers.

*klur*

Aha!


Man hänger ju såklart upp kransen på en extra stark magnet.

Java...dårå?

Jag har en hel massa mer eller mindre användabara saker i mitt kök.

Som tex...


Tre kaffebryggarpryttlar.

Men vänta lite nu...

Jag dricker ju inte kaffe...?

Vad gör man...

... när man toklite tid för att man egentligen måste städa, diska och shoppa julklappar?

Man bloggar.

Hål i h...

...yllan.

Märkligt...
Jag stog framför bokhyllan och funderade på hur jag skulle kunna få den att se lite mindre oorganiserad ut.
Telefonen ringer och jag börjar möblera om i hyllan.
Telefonen ringer igen och jag flyttar böcker helt enligt planen...?

Eller hur var det nu jag hade tänkt att de skulle se ut egentligen?

Nu står jag här med ett alldeles tomt hyllplan och kan inte för mitt liv komma ihåg hur det var jag hade tänkt att det skulle vara...

Hål i huvud, hål i hylla...

Jag saknar min mamma...

Häromdagen slank det ur mig... Jag ser mer av killen som arbetar i videobutiken än jag ser av min egen mamma och vi är varken ovänner eller bor särdeles långt ifrån varandra.
Jag skäms.

Min älskade mamma.

Varför kan jag inte ta mig i kragen och ens höra av mig till henne när jag vet att hon är ensam och inget hellre önskar än lite sällskap? Varför ska det vara så svårt?
Jag är sämst i världen på att höra av mig. (punkt)
Vänner jag inte hört av på länge messar och mailar och jag får inte tummen ur att svara. Jag har ingen annan att skylla än mig själv när de sen slutar höra av sig för att de inte får nått svar men jag klandrar dem inte för jag vet ju att det är mitt eget fel.

Men jag får inte ens tummen ur att höra av mig till dem som står mig närmst. Min kära bror och svägerska, min mor och min far.

Jag bråkade med pojken i helgen och i min vanmakt och förtvivlan kände jag bara att jag ville ha min mamma.
Min mamma som alltid finns där för mig, som älskar mig oavsett vad, som ger allt hon kan för mig.
Varför är det så svårt för mig att göra något som är så enkelt när jag vet att hon är ensam?
Hon ringde mig när jag satt på tåget på väg till jobbet och sa att hon saknade mig. Hon sa att hon älskade mig och jag fegade och svarade med "och jag dig också".

Jag är en usel dotter.

Inte för att det på något vis är bättre att försöka köpa sig ur något man gjort fel men en liten pakkekalender per post är startad. Om än något haltande eftersom jag inte kom på det och kunde skicka så hon hade det första lilla paketet till 1/12 men idag lades 4 små paket på brevlådan och 3 väntar på att skickas.
Ett litet paket dyrt kaffe, choklad, en god tvål, näsdukar med tomtar på...
Smått pyssel inslaget i brunt, svart och blått papper med x antal julfrimärken på hoppas nu finna sin väg till hennes brevlåda och förhoppningsvis visa att jag inte glömt henne helt.

Förlåt för att jag inte hör av mig.

Jag älskar dig mamma.