Jag springer (snyggt att inleda med en motsägelse... nåväl...) mot centralen för att nå tåget till jobb. Utanför centralen står de... Grälla och påträngande i stort antal... De j**la gratistidningsutdelarna.
De är ju för faen hur många som helst och de är överallt och ska tvunget försöka pracka på, förlåt erbjudaaaa, sin tidning som OCKSÅ finns över allt. Tåg och papperskorgarna svämmar över av alla dessa tidningar och de som inte kastats på lämpligt ställe slutar sina dagar som små regnuppblötta, guckiga pappersmassehögar på marken. Anyways åter till historian...
Han (en liten pojk ur dagens gratistidningsutdelarflock) tar tidigt sikte på mig.
Bråttom har jag.
Han håller sin tidning i den utsträckta armen och tittar uppfordrande på mig där jag kommer skuttande.
Jag är inte på humör, vilket resulterar i ett...
-Ser det ut som jag vill ha din tidning...?
....................................
*telefonen ringer*
-Yes**...?
*tystnad*
*klick*
*mummelmummel*
-HejjagsökerHoneyärdetdu?
-Ja, vad vill du sälja då?
-Digitaltv.
-Jaha då tycker jag att du kan ringa en annan dag då.
-...? Ok hej.
Dagen efter...
*telefonen ringer*
-Yes...?
*tystnad*
*klick*
*mummelmummel*
-HejjagsökerHoneyärdetdu?
-Jepp och du vill sälja digitaltv.
-Ja. Vad tycker du om det?
-Du... När jag sa att jag tyckte ni kunde ringa en annan dag så menade jag inte i morgon.
-Öh. Tack hej.
........................................
På väg mot tåget hem från Malmö idag, som alltid med lurar i öronen, passerar jag Stortorget. Här står det ett par medlemsvärvare av något slag. När jag närmar mig, utan att på något som helst sätt visa dem något intresse, delar de på sig och en av dem tar sikte på mig.
Ack så hurtigt tycker han...
-HEJ!
-Glöm det.
/Honey, sötare än socker...
*Skånska för "påhittat" för den som inte talar nämnda språk...
**Jepp... Så charmig e jag när jag svarar i telefonen...
