För att inte tala om...

... den fruktat tunga, en gång om året återkommande, dagsattdeklareraidanmark-ångesten...

Och nu är det BRÅTTOM!

Instant retail therapy...

Det händer lite då och då att jag är i behov av terapi.
Den typen man betalar för och som resulterar i en påse i handen innehållande något trevligt.
Men...
Ibland funkar det inte lika bra...
Som tex när man står där med sin påse i handen och känner...
-Varför i hela friden gjorde jag nu såhär? Jag har ju faktiskt inte riktigt råd med det här...
Eller när betalningarna ramlar in på det danska kortet (ett par dagar efter köpen eftersom allt går långsammare i danmark) och det kontot helt plötskigt skriker MINUS...


För att inte tala om när kreditkortsräkningen dunsar ner på dörrmattan...

"Köp dig fri köp dig lycklig..."

sa Charta 77...

Det funkar sådär...

Det där med att det är fel i huvudet på mig...

I Danmark får du full lön från första sjukdagen.
Vad tror ni det leder till?
Att en fis på tvären är nog anledning att sjuka sig och stanna hemma nån dag tills man är ledig... Man blir liksom "långledig" och får full lön.
Ja ja bla bla vissa är ju sjuka på riktigt bla bla bla, men nu bestämmer jag att vi helt enkelt bortser vi från dem.
Vissa är helt enkelt oftare "sjuka" än andra och det är jävligt uppenbart.
De har stått och jobbat hela kvällen med mig utan ett pip, nys, host eller snorande och så ringer de in och sjukar sig klockan ett nästa dag. Min chef ringer och frågar om jag kan tänka mig att komma in och jobba extra på min enda lediga dag och jag får ångest för att jag säger nej.
Vad e det för fel i huvudet på mig?
Inte fan ska jag behöva må dåligt över att säga nej till en extra vagt, något som jag har all rätt att göra. Det är ett helvete att få schemat att gå ihop för att folk bara är "sjuka" i kör. Idag är det 3 personer sjuka. 3 personer som vi inte kan vara utan, deras platser måste fyllas med andra nissar annars går det inte ihopa och det är just det som jag tycker är jobbigt med att säga nej. Jag vet att om de INTE får in någon annan att ta deras platser så kommer de som är kvar att få jobba häcken av sig och det är där skon klämmer.
Förra årets dag med husets absolut högsta sjukfrånvaro var Danmarks varmaste dag. Vad säger det...?
Jag vet att min chef inte försöker ge mig dåligt samvete med vilje men det är frustrerande för henne också att inte få in folk som kan hjälpa till och jag är tyvärr dum nog att ta åt mig om jag säger nej.
Ibland måste jag tyvärr säga att jag inte tycker om mina kollegor.