måndag, januari 30, 2006

Kedjeblogg...

Ovanor och egenheter var det ja... Efter en halv evighet...
Blev utmanad av Ajja minsann:

Du skall göra upp en lista på fem konstiga ovanor eller egenheter du har och sedan utmana fem andra bloggare att göra det samma och fortsätta kedjan. De skall även bifoga de här korta reglerna i sitt meddelande. Längst ner i det här inlägget finns en lista över vilka jag utmanar.


  • Jag har svårt att komma i tid... Det ligger tyvärr i familjen det där, tidsoptimister är vi allihopa allihopa allihopa. Jag kan ha hur mycket tid som helst på mig att förbereda mig men det slutar ändå med att jag får hasta järnet och komma fram/sitta i diverse färdmedel med flammande kinder och andan i halsen. Jag lyckas dock för det mesta klara av att fånga tåget till jobbet... För det mesta.
  • Jag kan ibland vara lite besserwisser. Detta gäller både jobbet som privat, illa illa illa. Jag vet det finns inget värre men jag kan inte hjälpa det. Men jag jobbar på det
  • Jag har dålig styr på vart mina pengar tar vägen. De räcker till det som ska betalas och det blir lite över till tramseri men det är alldeles för mycket som försvinner utan att jag vet var de tagit vägen efteråt. Sista tiden har det dock blivit betänkligt trängre i mina DVD-hyllor... Undrar om det kan ha något med hela att göra...?
  • Jag skriver "he he he" och "..." väldigt väldigt ofta.
  • ???

Tänkte att jag kunde ju även skriva med någon rar ovana/egenhet som jag har också men ja ni ser säkert själva hur bra det gick.
Kan visst komma på en massa fler egenheter som jag har för mig men jag kan inte komma på något som ev skulle kunna vara rart eller gulligt. Lite av en singelskada det där kanske men det samtidigt lite fånigt att man ska behöva få en sån sak bekräftat/upplyst av någon annan...

Nu är jag så tråkig att jag inte fortsätter utmana. Jag bryter nämligen dessvärre alla kedjebrev som kommer min väg...

söndag, januari 29, 2006

Eating out, giving head, going down...

Det bidde visst en liten bloggpaus där.
Nåväl vidare nu!

Jag (hittar på ord) avanonymiserar mig själv mer och mer i min lilla blogg känner jag och det är allt en lite skum känsla.
Under the influence låg här ju plötsligt en bild i ca 20min en afton. Jag gör nya bekantskaper bland mina läsare (många har ni hunnit bli nu, välkomna) och fellow bloggers. Jag har ju upplyst om vilka arbetstider jag har och vilket land jag arbetar i så jag tror nog säkert att de av er vars blogg jag läser har ganska enkelt kunnat lista ut var (inom vissa gränser) jag arbetar.
Ni som inte listat ut det eller brytt er om att fundera över det tänker jag nu helt enkelt upplysa.

Jag jobbar på hotell.

Som alla andra arbeten finns det bra och mindre bra dagar (ja eller nätter då).
Nätter som kan tråka ut en snigel och nätter med skrattkramp.
Nätter då man får stressa ändan av sig och nätter då man gott kan slappa i flera timmar.
Nätter som avslutas med ett leende på läpparna och nätter då man helt enkelt önskar man kunde få slå någon hårt, om än bara en gång, bara lite.

I har det varit lugnt, tack för det, och vi har haft god underhållning.

Här kommer då alltså dagens tips från coachen.

Om du bor på hotell idag, jag tänker främst på större, nybyggda och/eller lyxhotell, så kan du ganska säkert räkna med att de har övervakningssystem med kameror och annat teknikjox.

Skulle du och ditt sällskap då känna er lite pilska så ska_ni_hålla_dig_på_ert_rum och inte någonstans där det finns kameror.

Det är nämligen alltid någon som ser er...


*fniss*

lördag, januari 28, 2006


Blomsterprakt...



No shit Sherlock...


Men tack så jävla mycket för den du...

onsdag, januari 25, 2006

Tidsfördriv...

Itunes svarar...
Hur många låtar?: 3254st (3475 i media playern)

Sortera låt efter titel:
Första låten: (14) Carolina Marquez - The killer's song (för övrigt ringsignalen på min telefån)
Sista låten: Özgürlük Icimizde (Var ju tvungen att skapa ett soundtrack efter sommarens tokcharter i Turkiet... hi hi hi)

Sortera efter tid:
Kortaste låt: whoscstl 0,01min (ett klipp från Monty Pythons Quest for the Holy Grail)
Längsta låten: Dukke mand - Bikstok Røgsystem 17,54min, album - Over stok og sten

Sortera efter album: (Bortsett från specialtecken och det faktum att ca hälften av låtarna saknar albumnamn.)
Första låten: Syster Jane - Bernt Dahlbäck och Gårunt Show, album - 100% Svenska Skratt
Sista låten: Bodmin pill - Kashmir, album - Zitilites

Sortera efter artist:
Första låten: Let me go - 3 Doors down, album - Seventeen Days
Sista låten: Rattmuffen Kulsäten - Åke Cato och Gösta Engström, album - 100% Svenska Skratt

De fem mest spelade låtarna (senaste månaden):
Talk - Coldplay
Showdown - Petter
Walz #2 - Elliott Smith
My humps - Black Eyed Peas
Tripping - Robbie Williams

Första låten som kommer upp på Shuffle: When you're gone - Cranberries

Sök ...
"sex", hur många låtar kom upp? 23
"love", hur många låtar kom upp? 120
"death", hur många låtar kom upp? 3
"you", hur många låtar kom upp? 241
"chewbacca", hur många låtar kom upp? 0

ZZzzzz...

Bidde det en lång dag igår?

Jepp...

Jobb, butiken, möte, hem, bloggar, sova...

Fick jag sovit gott då?

Jepp...

Från 22.00-13.45

Fått nått vettig gjort i dag?

Nope...

tisdag, januari 24, 2006

A Tribute to Sambo...


Här är de alltså.
Mina fina fina tulpaner.
De har nu fått flytta från sitt akuthem "glaset" till sin sista vila i "vasen".

Vem jag har fått dem av?

Jag har fått dem av min sambo.

Sambon som inte är en sambo men som heter det i alla fall.
Den bästaste sambo som finns. *punkt*
Som stod ut med att dela lägenhet med mig i ett halvår med mina nycker, udda tider, pinsamma söndagmorgnar och lurviga julklappar.
Som skämmer bort mig med sushi och biobesök.
Som vågar låna ut sin digitalkamera till mig när jag ska på charter.
Som köper proviva när jag inte är i stånd att lämna hemmet utan rullator och fullt vadderad rustning.
Som hänger choklad på mitt dörrhandtag när jag är ledsen.
Som har en förbannat tung men toksnygg soffa.
Som som just nu tyvärr inte mår helt på topp.

Sambon som alltid är välkommen i mitt hem.

Han köpte en tulpan och kom undan en snyting

Vad fint det är när det faktiskt funkar att hota folk för att få vad man vill...

OM det nu undgått någon så är det kallt kallt kallt.
Som den kyckling jag är fryser jag bara jag tittar ut genom fönstret.
Det är snorkallt på jobbet också. Har i ett obevakat ögonblick lyckats stjäla ett par byxor och en kavaj i passande färg så jag har uppgraderat min märkliga uniformsgarderob från ljusgråfulagamladräkter med kjol och två lika missfitting kavajermedtokstoraaxelvaddar till mörkgråhalvgammalkostym med byxorsomsitterigränges och en kavajmednågotmindreaxelvaddar. Krånglar också på mig en herrans massa tröjor men fryser så smått i alla fall... Vantar kanske vore något.
Oh eller min fina mössa.
För att inte tala om när jag ska hem från jobbet på morgonen, trött och sunkig, då är det fanimig extra kallt.
Jag gillar visst snö och nu är den dessutom så gnistrande vit och fin som den ska vara och inte skånegrå men det där med snöröjning verkar inte ha gått något vidare i staden så det är kalashalt och knöligt mest överallt.

Den här gången lyser dock träningsvärken med sin frånvaro...
Har hon månne skaffat dubbar?
Bytt skor?

Tränat...?

Jag pep ju häromdagen om att om man ville ha blommor fick man köpa dem själv så det gjorde jag. Två stycken fantastiskt vackra liljor blev de. 4 knoppar på var kvist/gren/stängel.
Nu har 4 av dem så slagit ut, 2 på varje, och lägenheten (speciellt sovrummet där de tronar på hyllan) fylls av ljuvlig blomdoft och även ögat får sitt.

I går morse lallade jag iväg till skolbänken direkt jag kom från jobbet så jag kom väl inte i säng förrän vid 13.30.
Någonstans i drømmeland så ringer det på dörren. Det gör det ytterst sällan utan förvarning. Eftersom inget faktiskt föranmält sin ankomst denna gång så ligger jag helt sonika kvar under täcket.

Ja ja jag är lat...

Och oartig...

Påringaren ringde bara på en gång och sen inte mer. Inga ljud hördes heller från mobilen så jag antog att det inte var något viktigt och vände mig om och somnade igen.

Upp vid 19.30.
Segar framför datorn med mina cornflakes tills det är dags att gå.
Bråttom som vanligt...

Ehh...?

Det står någonting utanför dörren...

Blommor.

Jag har fått blommor.

I en halv sekund tänkte jag att det kanske var min stalker som ville ge det ett sista försök men det vore väl själve den om han inte fattade efter att jag fortfarande inte hört av mig.

Bråttom.

Men jag kommer ju inte vara hemma på hela dagen idag så jag kan ju inte bara ta in dem, här måste packas upp.

*prasselprassel*

Ur papperspaketet packas en ljuvlig bukett tulpaner.

Det sitter ett kort mitt bland allt papper.

Man ska inte behöva köpa blommor till sig själv.

Snön ligger vit på taken och Honey får tulpaner.

Jag kan inte minnas att jag någonsin fått blommor sådär.
Ever.
Exet köpte en blomma på min födelsedag, om han hade pengar, och så en gång när han gjort bort sig och det var ungefär allt.

Hastar ut i snön, så fort det nu är möjligt, med ett löjligt smått romantisk leende på mina blåa läppar.
Alldeles ljuvligt underbart att få blommor på det där viset. Värmer hjärtat något kolossalt.
Så pallar lata jag inte ens gå ur sängen och öppna för blomsterbudet.
Pinsamt.
Fast det hade nog budet också tyckt om jag hade öppnat dörren i en pyjamas det får plats 2 Honey's i, med håret på ända, något grinig uppsyn och en randig sovmask med snobben på upphasad i pannan.

Tackar hjärtligast kära du.

lördag, januari 21, 2006

Goi hut am khong

Har gått och blivit märkligt beroende av inlagd vitlök.
Åh så gott...

Hmm...

Och anledningen till att jag inte får hångla så ofta jag vill var...?

Äh...

Lallade i alla fall in på Konsum på vägen hem häromdan just för att stilla mitt vitlökssug och fick plötsligt syn på något annan intressant bland hyllorna.

Wasabiärtor.

Vill bestämt minnas att Amelie var ruskigt svag för dessa små gröna kaninpluttar så man måste ju bara prova.
Nu är inte jag den som är vansinnigt svag för tokstark mat tyvärr så jag är allt lite skeptisk när jag öppnar burken och med senaste sushiintaget färskt i minnet, fick lite wasabi i näsan där tror jag, tar jag det gaaanska försiktigt.

Faktiskt var de dock helt ok.
Inte så jag känner något beroende komma krypande, eller att det skulle vara något jag snaskar på när jag ska mysa i soffan, men helt klart ätbart.
Knaprar lite här och lite där och några för bara en lite stund sen.
Tills jag fick syn på något i botten på burken.
Hmm...
Kanske en leksak liksom man får i cornflakespaketen eller kinderäggen?

Men nej.

Det liknar mer en såndär påse med kryddor som man får med sina nudlar.

På den står det.

Goi hut am khong
O-Buster
Oxygen absorber
Do not eat

Precis som en såndär dratillsigfukt-påse som brukar ligga i nya väskor...

Blir jag sugen på fler wasabiärtor efter detta fynd?

Skulle inte tro det...

onsdag, januari 18, 2006

Porrvarning...

Nu får det utfärdas varning tror jag bestämt.
Det som följer nedan kommer att vara vulgärt och förknippat med porr...
Så om det inte är er cup of tea hoppas jag ni ursäktar och återkommer en annan dag.

*fniss*



Ok... Ledsen men jag kan bara inte låta bli att dela med mig...

Porrindustrin håller ju som bekant till i en klass för sig och nu talar jag inte bara om det de faktiskt sysslar med.
Deras sätt att uttrycka sig och marknadsföra sina produkter kan vara minst sagt underhållande. Följande filmtext har hittats på discshop och det är väl tänkt att den ska sälja MAX's filmen Ridskolan med allas vår egen herr Siffredi. (Hur jag kom att hamna på just den sidan anser jag vara ganska irrelevant...)

" SENSATIONEN OLGA MARTINEZ TAS ANALT MED ROCCOS "HÄSTBAMSE"!

Olga ärien ridtokig sötnos medihästplanscher på väggarna ochiMin Ponny i hyllan.iMen för stygga ridlärareniRocco är det inteibara ridning på hästryggenisom gäller. Och hansistorbamse är verkligen någotii hästväg! I fulligalopp får du sedanibesöka sex läckra fotomodeller,istrippdansare, vilda swingers ochikåta engelska debutanter. Duikommer gnägga av förtjusning!"

För det första...

"Hästbamse"?
Sen när kombinerar eller associerar man ever de två orden???
Hästkuk... ja den kombinationen funkar ju och visst även bamsekuk, men hästbamse?

För det andra...
"Du kommer att gnägga av förtjusning!"

I'm sorry say what?

He he he...

Nog för att man i stundens hetta kan kläcka ur sig en del märkliga ljud men jag har aldrig, än så länge, i mitt liv hört någon gnägga...

Frusta av förtjusning kanske men gnägga?

Jag är skeptisk...

Köp en tulpan annars får du en snyting...

Det är kallt. Som den seriöse kyckling jag är fryser jag. Sitter inomhus med ullstrumpo, tofflor, fleecetröja och min älskade mössa. Det har för övrigt snöat här idag. Vad e det för trams? Snö ska man ha i december. Gärna runt den 24:e sådär...

Det dyker upp märkligt många oförklarliga blåmärken på min lekamen. Ett kan ev härstamma från helgens ofrivilliga möte med fjantErik, men var de andra kommer ifrån det vete tusan. Tur att det inte är säsong för att visa en massa hud i klänning eller nått på det närmsta.

Som den flicka man är står man framför garderoben, varje gång det är dags att gå ut och vicka på rumpan, och piper för att man inte har något att ha på sig... Jag blir dock alltid lika förbluffad när tvättkorgen en stund (läs några dagar då) senare ger mig onda ögat och hotar med att bjuda in mal för att det är så mycket tvätt i den. När det hela töms ut på golvet för sortering står man så där med tvätt till knäna och funderar över hur det kan komma sig att det fortfarande finns fullt bärbara kläder i garderoben...?

Man kanske borde ta sig lite i kragen inför Beach 2006...?

Eller inte...


Vill man få blommor

får man fan köpa dem själv...

*mutter*

tisdag, januari 17, 2006

Don't I know how to pick them?

ZzzZZZzzzz....

*tjingelingeling*

.....

*tjingelingeling*

*suck*

-Åååhhh... Honey...

-Hej det är A****s.

-Huh?

-A****s.

-Ehh hej...?

Whatthefuck...
Hjärnan spjärnar emot. Det tar en stund att komma igång om man jobbar natt, inte sovit så mycket som man borde och blir väckt av telefonen klockan sju en afton.

A****s...
Rösten låter allt lite bekant.

*ktching*

Whatthefuck... Hur faan e detta möjligt?

A****s är en pojke som jag härförleden följde med hem efter en blöt afton på stan...
Han var lång, söt och visade klara tecken på att besitta god humor vilket ju är en klar fördel.

Kondomer däremot, kunde han inte alls hantera...

Och fick således vara utan action med kommentaren...

-Du kanske skulle ta och öva på det där?

Jo det kunde han ju hålla med om...

När det så var dags att gå undrade han om vi skulle ses igen?
-Tycker du verkligen det?
Jo det tyckte han och bad om mitt nummer.
Dumsnäll som jag är svarar jag med att jag ju kan ta hans nummer istället vilket jag också gör.
Återigen tillbaka till det där med att inte vilja vara elak hur fan jag nu får ihop det genom att luras och ta hans nummer utan att eg känna någon påträngande lust att höra av mig?
Ut genom dörren lallar jag och far hem till mig och hör inte av mig.
Alls.
Illa illa av mig kanske men bättre låta bli än att höra av sig och bli påmind om att man inte är så sugen och sen behöva bryta det igen.
Eller ja... va fan vet jag...

Nåväl.
Lite över en vecka efter ovan nämda telefonnummerbytarscen ringer det alltså på min hemtelefon en afton när jag snusar sött i kudden.
A****s...
Jag har ju inte hört av mig till honom alltså har han ... slagit upp mig i telefonkatalogen? Fullt möjligt eftersom jag berättat vad jag heter och det inte är så hemskt vanligt i min stad.
Nej minsann han har så.
A****s jobbar på ett företagetsomdelarutbrevmeninteheterposten och erkänner villigt att han har snackat med en god vän som jobbar på samma företag i min stad. Denne vän har då kollat sina mottagarlistor där jag ju står med och flinkt lämnat ut den informationen som står där om mig.

Genom att erkänna det gick han från ett handlande som ju faktiskt kan tolkas som rart/vrickat romantiskt till total stalkervarning på ungefär två sekunder blankt.

När det även kom fram att han från denna mottagarlista även fått fatt i mitt mobilnummer, som nu råkar vara skyddat, känns det genast ännu mer olustigt.

Visst, jag har själv uppgett mobilnumret när jag gjorde min eftersändning men det betyder fan INTE att någon, som i arbetet har tillgång till dessa listor, ska kolla upp det och ringa mig privat.

Efter lite nervöst skojjande om att han ju tom kan få fatt i min portkod (här tyckte han att nej det kunde han inte för sånt fick de ju inte dela med sig av... go figure) så kom då fram att han tyckte att det kanske kunde vara lite trevligt att kanske ta en fika...

... eller kanske ha lite sex...

Jasså minsann det skulle det va...

Jag har idag ringt till företagetsomdelarutbrevmeninteheterposten och frågat hur det eg ligger till med deras mottagarlistor och upplyst dem om vad han har gjort.
Flickan frågade om jag ville anmäla honom för det var ju faktiskt sekretess på de listorna men det tyckte jag skulle vara lite att ta i. Han har ju faktiskt inte gjort något annat än varit lite ... betuttad...?

Driftig i sin kåthet...?

Ja ja ok då... Visat seriösa stalkertendenser...

Singelförbannelsen, att hitta fler nötter än raringar, hånar mig lite grann tycker jag.

Och om ni undrar så är chansen att jag hör av mig till honom efter detta om möjligt mer obefintlig än den var innan han hörde av sig.

söndag, januari 15, 2006

Jag vill inte...

Bortsett från det faktum att jag har lite ont i håret har jag också mystiskt ont i hjärtat idag*.
Jag och min vapendragare från Uppsala gick ut och svingade våra ben.

Vi hade kul som fan...

Ända tills...

Han dök upp.

En liten pojkvasker som jag i ett ögonblick av seriös sinnesförvirring dateat ungefär 3 gånger för ett och ett halvt år sen.
Jag var då ganska nysinglad men fann mig ändå ganska snabbt och tyckte:
-Vi ska inte leka mer.
Det hade pojken lite svårt att acceptera.
De gånger vi setts ute efter denna dumpning har han varit som fastklistrad och vägrat släppa taget. -Ska vi inte försöka igen? -Vad har du att förlora på det? -Det kan ju bara bli bättre än sist. -Jag har ju lite att kompensera för. -Kan jag inte få en andra chans? yada yada yada...
Det som pojken anser att han ska kompensera för är det faktum att den gången vi skulle till att ha sex (att det överhuvudtaget kom så långt övergår mitt förstånd) så somnade han...

Jepp. Han somnade...

Men tack för den du...

Det, kombinerat med att han är en något ung (eller ja, yngre än jag) mes och ser ut som en amerikansk truckdriver med för långt hår, får mig inte direkt sugen på att "försöka igen".

Försöka vad igen förihelvete?

Igår stötte vi så på varandra igen. För första gången på mycket länge.
Han hade fortfarande inte klippt sig, jobbar seriöst på en lejonman men det blir bara ack så FEL.
Alltså fick jag genast ett plåster. Kom på att jag hade sett honom tidigare på kvällen men totalt ignorerat alla hans försök till kontakt eftersom jag helt enkelt förträngt honom och tyckte att muppen med hästsvans och vit skjorta såg just ... muppig ut.
Och så var det det där med att alltid vilja vara snäll, eller iaf artig, som ledde till att när han väl tog kontakt kunde jag inte bara rusa därifrån vilket jag nu såhär bakefter önskat att jag gjort.
-Ja ja hej hej allt bra? Tyckte jag.
Och svaret jag fick tillbaka...
-Ska vi inte prata lite du och jag? Va? ska du inte följa med hem till mig? Vi har ju lite att ta igen liksom. Jag har egen lägenhet nu. Du det där med att jag somnade sist, jag hade ju faktiskt varit vaken i 3 dygn och ja det var ju inte så konstigt då ju. And so on and so on...
Här någonstans tar han ett bestämt grepp om min hand och drar iväg mig från dansgolvet för att prata...
-Jag svarade redan från början med ett vänligt men bestämt nej det ska vi inte.
-Ja men varför inte?
-För att jag inte vill.
-Varför inte det?
-För att det bara är så. Kan inte du bara ta det?
-Nej.
-Är jag den enda flicka som någonsin nobbat dig eller?
-Ja typ.
-Då tycker jag du ska ta det här tillfället i akt och öva dig på att ta detta nederlag.
-Men varför vill du inte?
-För att det bara är så.
-Ja men jag har ju lite att kompensera för liksom.
-Du... Innebär inte det en fantastisk prestationsångest?
-Nejdå...
-Nej eller hur...
-Men varför vill du inte?
-För jag vill bara inte. Lär dig ta ett nej.
Jag har redan flera gånger försökt gå därifrån men han har fångat upp mig och hållit i mig men till slut lyckas jag slita mig loss och ta mig tillbaka till dansgolvet igen.
Det tar ungefär 4 minuter så är han där igen.
-Nej jag vill inte. Låt mig vara.
-Varför inte?
Och så samma runda igen men den här gången går jag i försvarsposition och flyttar mig direkt han kommer nära.
Jag tror nog detta upprepades ungefär 5 gånger. Jag flyr och han kommer efter. Jag passerar samma människor gång på gång och de börjar titta lite nyfiket på det märkliga spelet som pågår.
Jag önskar jag varit bättre på att tappa besinningen. Jag skulle kanske haft bättre lycka om jag började veva vilt med armarna och skrika men jag är dålig på sånt.
Sista gången han kom i fatt mig kände jag på fullaste allvar paniken i bröstet.
Jag kände mig jagad och det är något av det värsta jag vet.
På sista försöket gav han upp ganska snabbt men jag var farligt nära tårarna. Denna hemska vanmakt att känna att man inte får bestämma själv. Att inte kunna komma undan.
Att han inte fattade. Vad fan är så jävla svårt med ett nej?
Och varför i helvete tappade jag inte bara humöret och svor och bad honom åka till varmare trakter?
Måste fan sluta vara vänlig mot folk som förbrukat sitt snällkonto hos mig...

Tar igen det lite nu istället med ett rungande.

Erik... din lille fjant... DRA ÅT HELVETE!



*Började skriva i söndags men hann inte färdigt...

lördag, januari 14, 2006

Tumme...?

Jag har köpt en julklapp till mig själv...
Jag tycker den är toksnygg.
Tänkte man kanske kunde ta en bild och göra nån snygg bloggbildbyline av.

Så jag fotgraferade min tumme i typ 20min igår.
Med alla olika effekter min telefonkamera kan åstadkomma.

Så här presenterar jag så min hand, medföljande tumme och nya fina titanring.

torsdag, januari 12, 2006

Skoobservationer...

Nog med monsterblogg om märklig exdate nu...

Här kommer nu två fenomen som jag filosoferat lite över på sistone.

Någon gång under sommaren bytte jag gåutoutfit. Från skinnyjeans och korta små kjolar till baggy, långtnerpåhöften hängande jeans.
Ett väldigt bekvämt byte måste jag säga. Bland annat för att dessa stora brallor är ganska mycket skönare än tighta jeans, ibland är det rent ut sagt gräsligt kallt med kort kjol och för att det med byxbytet följde ett skobyte. Från smala, spetsiga skor med ibland galet höga klackar till goa väl ingångna sneakers*.
Jag, som så många andra, sticker bara foten i skon när jag ska ta den på mig, alltså sitter de ganska löst (gympadojjor ska inte knytas annat än om man ska sporta i dem, vilken jag gör ganska sällan).
Om man går på "lokal" (jag gillar det uttrycket skarpt) så händer det ju att man dricker alkohol. Dricker man alkohol händer det att man får smörfingrar och dålig balans. Smörfingrar och dålig balans i kombination gör att man ganska lätt spiller. Rätta mig om jag har fel.
Spiller man blir det, bortsett från ev. fläckar på kläderna, ganska klibbigt på golvet och detta har efter skobytet blivit ett problem för mig.
Kontaktytan mot golvet, dvs skosulan, har ju drastiskt förändrats från miniminiklack och "trampdyna" till hela jevla undersidan på skon vilket resulterar i att jag fastnar i golvet... Alldelse för många gånger har jag nu varit farligt nära att gå ur mina skor på dansgolvet och det vill vi INTE.
Skaffa broddar kanske?
Eller byta till fotbollsskor?
Skridskor?


När jag i december bytte från höstskorna till vinterkängorna blev jag påmind om muskler jag hade som inte används så hemskt ofta.
Hu vad tragiskt det här är då...
Vinterkängorna är ett par stora, robusta Dr Martens i grå nubuck. Aningens för stora kanske men jag har raggsockor och extra sula i, varmt och gott.
Dr Martens sulor är oljebaserade gummisulor, om jag inte är helt ute och cyklar (iofs vad annars? trä?), vilket desvärre gör att de är ganska hala på is och packad snö.
Inte för att vi drabbas så hemskt mycket av sådant här nere i Skåne men iaf. Att de sen har traktormönster spelar tyvärr ingen roll har jag kommit fram till.
När man så ska ut och gå och det råkar vara halt så blir det onekligen så att man rör sig annorlunda än om man går på vanligt underlag. Man spänner sig lite annorlunda liksom.
Dagen efter jag hade varit ute och traskat i vinterns första hala väglag drabbades jag plötsligt av märklig träningsvärk.
Det satt liksom i låren och ljumskarna.
Udda.
Jag har känt den här känslan förr och inte var det väl ett helt år sedan...?
Det tog mig allt en stunds funderande innan jag hade luskat ut vad det var som sist orsakat samma känsla.

Sex...

Hur tragisk är inte det? Att få träningsvärk av sex...
Är man singel och i största allmänhet lite ... otränad... (ja läs lat då...) så finns det ... rörelser som man kanske inte gör så ofta.
NEJ! Nu ska ni inte heller tro att jag går runt och ... ehm... juckar när det blir halt, men tydligen använder jag just samma muskler för att förbli stabil vid glatt underlag som jag gör för att ... ja... u know (jag tycker inte jag behöver bli mer grafisk just nu, tror säkert ni fantiserar bra själva)...

Alltså...
Måste träna mer så att träningsvärk inte uppstår...


*Sneakers och sneakers... Svarta Nikedojjor då...
**Ja den lilla som faktiskt låg kvar...

onsdag, januari 11, 2006

Fröken Honey i herr Freuds soffa... Del 5

Operation Dating in Denial, phaze 2.

Pojken ligger på och jag är svag.

Biodate...
Jag får bestämma.
Det blev "I hennes skor"
Väldigt rar.

När vi möts på biografen är han åter nervös och jag blir genast irriterad.
Han kan inte hjälpa det och det kan inte jag heller.
Filmen avverkas och fötter vänds hemåt.

Han följer mig, håller min hand och pratar på om filmen och det faktum att det är jul om bara ett par dagar.
Vi stannar på gathörnet mittemot mitt hus.

Det småhånglas lite grann och jag sveps in i en varm famn med näsan mot bröstet.

*sniff*

*suck*

De luktar likadant. Tyvärr en tråkig doft som faktiskt enkelt kan avhjälpas.
Jag talar om tvättenhartorkatifuktigakällaredoften... Instängd och muggig...

Så bekant så bekant...

Jag ger upp.


Operation Dating in Denial conclusion.

Vi hann träffas 2 gånger, tala i telefon 1 gång och kanske dela sammanlagt 15 sms mellan oss och han hann säga att han tycker om mig minst två gånger under denna tid.

Jag ville säga det face to face men det blev per sms istället.
Fegast av dem alla, men annars hade det bara dragit ut på tiden ännu mer

Jag måste bli bättre på att säga ifrån om jag inte är intresserad.
Lära mig att, ignorera bort folk är elakt och otrevligt.

Hur kan två människor som faktiskt är olika ändå vara så lika?

Ju mer jag tänker på det jag precis skrivit låter det som om jag är jevligt kräsen.
Ja det är jag väl kanske men man ska ju heller inte nöja sig med vad som helst.

En sak vet jag iaf med största säkerhet.

Jag vill inte ha något jag redan provat och som jag vet inte fungerar.

Fröken Honey i herr Freuds soffa... Del 4

Operation Dating in Denial, phaze 1

Jag skäms och ber ungefär 14 gånger om ursäkt för att jag kom försent. Han menade att det inte gjorde något men verkade lite putt iaf en stund.
Bordet var inte bokat förrän senare så det blir lite att dricka på annat ställe först.
Vi pratar på lite löst om ditt och datt.
Han verkar nervös och är flera gånger på väg att slå ut sitt glas.

Honey har tagit honom med storm...

Biljard spelas.
9 Ball för att vara exakt, och jag spelar som en kratta men det är jätte skoj.
Samtalet flyter på bra nu och han drar nån historia om ett skämt som gick ut på att få gjort en sexdocka som liknar en av polarnas mamma...
-Stifler's mom. Säger jag då rent spontant och pojken häpnar.
Jag klättrar upp för stegen med stormsteg för att jag råkar veta vad "milf" är...
Tja vad kan man säga... Ibland är det märkligt vad som imponerar på folk...

Det dricks mer och kvaliteten på spelet vacklar, från bådas sida... Ja jag kunde tydligen bli ännu sämre...

Biljardhallen stänger och vi siktar mot falafelhålet i väggen för lite aftontugg.
-Jaha och nu då? Tycker jag och kikar på honom.
-Du kan ju följa med hem till mig ock titta på mina heltäckningsmattor. Svarar pojken.

Ok försök iaf att bortse från att den där går till historien som en läskigt dålig raggningsreplik för heltäckningsmattor var faktiskt något vi talat om tidigare under kvällen.

Stegen styrs mot pojkens hem som ligger väldigt nära falalfelhålet... Vi hade ju trots allt haft väldigt trevligt och han var rolig att prata med...

Ja ja ja _punkt_slut.

In genom lite trång port, upp för en smal trappa.
Nyckeln i nyckelhålet, handtaget trycks ner och dörren öppnas mot...

...

Något alldeles för bekant...

...

Det var som att stiga in i exMLs lägenhet i L-a...

OH MY GOD...

Det första mina ögon faller på är ett par kalsonger på golvet i hallen...
Kläder ligger draperade lite här och var, tomma kakpåsar, döda blommor, gamla tidningar och i soffan ligger det ett lakan sen en vän övernattade någon vecka tidigare.
Nog för att han hyr möblerat i andra hand men FOR GOD'S SAKE!

Vi kan ju alla vara lätt labila i sinnet men jag har fan ALDRIG varit med om en sådan fantastisk kovändning som mitt humör gjorde där och då.

Jag blev tvärilsk.

And I am not kidding...

Försökte i alla fall stilla mitt sinne och satte mig i soffan och tuggade lite på min falafel medan det rök ur mina öron.
Blev bjuden på sockersött tetravin...

Det tog ungefär 2 minuter av sammanbitet falafelätande innan jag så utbrister.

-Jag reder inte ut det här, jag måste gå härifrån. Nu. Jag reder inte ut detta. Om det överhuvudtaget ska finnas ens en minimal chans i helvetet att det här ska ske igen så måste jag gå härifrån.

Varför sa jag så?
Redan då visste jag att det redan var kört. Jag försöker någonstans inbilla mig att jag är snäll och vill, som sagt ibland mot mitt bättre vetande, ändå ge pojken en chans.
Jag måste gå på avvänjning för det där. Känner man att det inte är intressant ska man fan säga det direkt och inte gå runt och inbilla sig att man är snäll.

Pojken tittar på mig med tindrande ögon och säger...

-Jag tycker om möjligt ännu mer om dig nu än jag gjorde här utanför för 5 minuter sen...

Oh no...

tisdag, januari 10, 2006

Fröken Honey i herr Freuds soffa... Del 3

Var var jag nu då...?

Jo...

Bloggpojkspausen blev ganska kort, pga vår plötsligt totala oförmåga att kommunicera med någon reda what so ever, och blicken riktades utåt igen.

Jag tycker någonstans (ja ibland tyvärr mot mitt bättre vetande) att alla är värda en chans och kontakten med SDM****n återupptogs. Han hade ju trots allt verkat ganska trevlig. Vid det här laget hade jag vant mig lite vid namnet och slutat hoppa högt varje gång jag såg det men det medförde tyvärr fortfarande en del obehagskänslor.

Tramsigt?

No shit...

Men det var seriöst spooky ändå och vänner och familj jag berättar det för tittar på mig och skakar på huvudet med ett -Du det där låter misstänkt...

Nåväl...

Efter ytterligare lite msndiskuterande sätts så en date.
Vi ska spela biljard.
Jag suger på biljard... Men det är skoj som tusan och jag har inga problem med att förlora så jag spelar glatt i alla fall.

Operation Dating in Denial commence!

Kontakt!
Inte särdeles dramatiskt alls faktiskt och det var heller inte mitt ex in disguise, tacka gud för det.
Jag älskar min fina klocka men ibland talar den och jag inte samma språk... Alltså har jag allt för ofta lite svårt att få tummen ur och kommer således 20min försent. Något som han inte hann uppfatta eftersom när jag väl skrev på msn att "jag går nu, kommer nog lite sent" så hade han redan gått.
Bra början eller not.
Huvudet funkar ju lite som det själv vill och eftersom det hela var bra skruvat redan från början så fortsätter mitt "omedvetna" jämförande av de två.
De är inte direkt lika till utseendet annat än seriöst ostyrigt hår, exML för att han hade fluffigt Bobby Ewing hår och denne för att han var aningens långhårig och envisades med att ha mössa, och så var de båda begåvade med lite grann av det där som man får runt magen om man sitter ner för mycket utan att röra sig...
Båda fyller år i oktober, dock inte på samma dag som jag först trott. Ålder och antal syskon skiljer sig också dem emellan.

-Här gör vi nu en paus i jämförandet för en stund-

måndag, januari 09, 2006

Fröken Honey i herr Freuds soffa... Del 2

Nåväl...
Det är inte det att pojken är dum utan han är tyvärr ganska smart men han väljer att inte göra något av det.
Honey står fast vid sin övertygelse att man inte har roligare än man gör sig och att saker blir vad man gör dem till själv.
Han sitter där i sin sunkiga lägenhet och spelar sina rpgdataspel, älskar sina fotbollslag och skrattar gott åt Simpsons, South Park, Bottom och Nile City (vem gör inte det?) men tar han sig i kragen och gör något av sitt liv?
Som farbror Barbro skulle sagt...

-Neeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeh!

Ok... Jag ska gå vidare i historien nu...

Det ena leder till det andra och plötsligt är jag singel... Efter 9 år i ett förhållande som inte ledde någon vart.
Jag, som vid den tiden varit gravt internetberoende ganska länge, kastar mig ut i nätdatingvärlden på Spray och Passagen med varierande framgång. Har nu haft profil på SD i ungefär 1,5 år och säger som Sniff... Hur fan gör man?
Visst, mitt engagemang gällande SD är väl inte världens mest entusiastiska så det kan väl bero på det. Att jag sen är ganska cynisk hjälper väl inte heller direkt. Att jag faktiskt hittade en pärla på Dating.dk är ju då en helt annan historia. Oh sweet H...
Under början av hösten kom jag så att börja tala med en pojke på SD som verkade lite intressant.
Anonyma meddelande skickades fram och tillbaka och intresset höll i sig.
Det kom fram att hans nick är hämtat från South Park och att han gillar Simpsons.
Han tycker mycket om fotboll och blir mäkta imponerad över att jag råkar veta vem Eric Cantona är.
Han spelar gärna dataspel som tex Baldur's Gate.

Någonstans långt bak i huvudet har någonting börjat snurra...
Men allt det här är ju ganska triviala saker. Vem gillar inte South Park tex...?

Så en dag dimper det i inlådan ner ett meddelande från pojken i fråga där han skrivit under med sitt riktiga namn... och mitt hjärta stannar.

Pojken heter M****n, ett väldigt skånskt namn som inte är alldeles vanligt men som även delas av någon annan jag känner allt för väl...

Jepp...

Ex no 2. ML.

M****n L...

Oh My GOD!

När så hjärtat, efter en seriös elchock, kommit igång igen skenar det helt utan kontroll.

De gillar fotboll, ok två helt olika lag men iaf. Samma humor, samma namn, samma typ av dataspel och båda fyller år på samma dag.
I vild panik klickar jag upp hans sida på SD. Jo där är en bild och nej det är inte ML men bilden behöver ju inte nödvändigtvis vara på honom, sånt kan man ju aldrig så noga veta...
Jag försöker lirka lite och annan fakta som skiljer dem åt kommer in i bilden men bara namnet stör mig.
Han addas på msn och varje gång jag ser honom online går det kalla kårar genom kroppen pga namnet.
Att jag blvivit så skadad av mitt förra förhållande att ett namn kan göra mig nervös är skrämmande.
Vi fortsätter talas vid. Jag upplyser honom om min chock men säger inte varför, hur jevla nojjig hade inte det fått mig att verka?
Någonstans finns nyfikenheten kvar och han verkar ju ganska trevlig och rolig.

Här kommer dock en fellow blogger in i bilden och ett tillfälligt avbrott för annan pojke görs.
Det är då också en helt annan historia...

Nu ska ni inte tro att det är inte slut här mina vänner...

To be continued...

lördag, januari 07, 2006

Varsågod att ta plats i herr Freuds soffa fröken Honey... Del 1

Okej... Varning för att ni här enbart få ena sidan av historian... Nämligen min...
Men jag har ju alltid rätt i min egen blogg så det kan ju kvitta.

Oj... Vilken ände att börja i?

Nåväl...

Ni som känner mig, eller läst att tag nu, vet kanske att jag eg inte har mer än två ex att kalla ex.

Ex no1, MK var första pojkvännen, ungefär sisådär 140 år sedan. Nog om honom nu.

Ex no2, ML, is the shit på alla nivåer.
Jag har tidigare örlat någor om att kärleken tog slut (tänker å det bestämdaste INTE länka till det inlägget för det är ett jevla dravel), den gången han satte eld på sin egen hand i Prag och det faktum att han fortfarande är skyldig mig typ 7000kr.
9år och vi kom inte en meter, möjligen en halv men det var också allt.
Han rörde sig om möjligen ännu mindre, typ 5cm på 9år.
Tja varför växa upp, utvecklas, skaffa sig ett jobb, lära sig hantera pengar och städa?
Sånt trams...
Om man ser på det hela såhär bakefter så var det ju märkligt vilket tålamod jag hade...
Eller hur blind jag var kanske det heter...
Han fick inte ta studenten pga för hög frånvaro (och då hade han ändå gått om ett år), han redde inte ut att läsa in det hela på folkhögskola heller pga för hög frånvaro. Han hade vid 27 års ålder aldrig haft ett jobb i hela sitt liv som vara längre än typ 3 månader.
Han åt i stort sett endast mat som kom varm ur kartong.
Diska och städa var inga favoritsysselsättningar direkt. Han utvecklade kemiska stridsmedel i köket pga att han aldrig diskade. Han köpte hellre plastbestick och har vid tillfälle diskat i badkaret istället för att röja i köket.
Behöver jag säga att jag på slutet inte åt saker som kom ur hans kök över huvudtaget?
Fast i golvet i badrummet sitter tidningspapper från porrtidningen han läste i badet och sen slängde över kanten på det blöta golvet och lät ligga i sådär 6 månader.
Överallt låg det damm, skitig tvätt, disk, tomma pizzakartonger, snusdosor och colaflaskor.
De gånger jag faktiskt sa något om det bidde han ytterst pissed och svarade med -Du bor inte här.
Nej tro fan det...
Behöver jag nu säga att jag är smått allergisk mot män som inte kan röja efter sig? Det handlar inte om någon anal städmani utan att helt enkelt bara plocka upp efter sig.
Tror nog att jag nu har lyckats ge er en bild av pojken jag spenderade 9år med.
Ja ja han var snäll och allt det där jiddret också men överseendet räcker bara så långt.

Moving on now...

My time has come...

Jag ska tydligen "fixas"...

Det känns minsann lite ... ehhh.... intressant...?

Om man ska "fixas" brukar det antingen innebära att man ska sluta andas...

...

Eller att man ska bli brutalraggad på i rent snusksyfte...

...

Frågar man mitt ex skulle det absolut kunna innebära att det är dags att sluta andas...

Så det tycker jag INTE vi ska göra...

Frågar man någon annan skulle det (under kraftig alkoholpåverkan i ett mörkt utrymme) kanske ev kunna handla om att jag ska bli brutalt raggad på...


Honey väntar med spänning...

torsdag, januari 05, 2006

Hit och dit och tillbaka igen...

Men *GAAAAAHHH*

Alltså va?

Satt här i tron att om jag ville överföra pengar från mitt danska Nordeakonto till mitt svenska (som jag skaffade enbart för att jag valde Nordea i Danmark) så hade jag en gratis överföring per månad och sen skulle det kosta 30DKK/överföring.
Fint tyckte jag ju då och tänkte nu ta mig i kragen och börja spara lite var månad på Nordeakontot i Sverige för det rör jag aldrig ändå. Har alla andra konto och kort i min lilla lokala sparbank.
Varje gång jag överför pengar från det danska lönekontot till lokala lilla sparbanken kostar det 35DKK, tjurigt men visst fine.
Har så trollat fram mitt IBAN-nummer och SWIFT-adressen till Nordeakontot...

*knappa knappa*

What the f**k?

En överföring mellan Nordeakonton kostar 60DKK*...

Why oh why?

Eh men min gratisöverföringengångimånaden då?
Denne ringer nu telefonbanken för att fråga.

Dam 1: -Oh det kan jag inte svara på, jag kopplar dig vidare...
Pojke 1: -Oj det vet jag inte men jag tror att om man gör en stående överföring var månad så har man en gratis per månad... Du kan få numret till internetbankens hotline...

Ringer hotlinen för att få svar.

Pojke 2: -Öööhhh jag har absolut ingenting med det att göra överhuvudtaget...

Provar att knappa in en stående överföring på xxxDKK/månad i all evinnerlighet... Det kostar då 30DKK/överföring...

Men det var väl själva f*n...
Ringer så telefonbanken igen.

Dam 2: -Oj det vet jag faktiskt inte...

Men va fint... Ingen vet någonting.

Nåväl efter ungefär 14år koms det så fram till att för att få den där gratis överföringen.
Det måste vara en stående överföring och jag måste gå in på ett kontor för att få aktiverat det hela för att kunna tillgodogöra mig min gratis överföring.

Vilket jidder...


*Man tror ju i sin enfald att de VILL att man ska har samma bank här och där och därför tycker jag ju då att de borde uppmuntra överföringar inom den egna banken men tydligen inte. De menade att det kostar 60DKK för att det går så fort, pengarna blir tillgängliga redan dagen efter överföringen, till skillnad från 2-3 dagar senare som det kan vara när det handlar om en annan bank. Det är då heller inte något man kan välja bort om man inte bryr sig om den där extra dagen det tar att kasta slantarna över sundet...

onsdag, januari 04, 2006

House of Pain...

ÅÅåhhh....

Förlåt...

*skäms*

Alltså på något vis känner jag mig lite skyldig till Fröken J's förmodligen fasansfulla vaxupplevelse.
Vet inte riktigt varför men likväl känner jag nånstans att jag vill säga förlåt.
Samtidigt vill jag också säga att sådär ska det minsann inte alls gå till. Den kvinnan har uppenbarligen inte haft en aning om vad hon sysslar med.
Visst. Alla upplevelser är ju högst personliga.
Men...

"- Tydligen kan man vänta sig att det börjar blöda."
"- Man. får. blåmärken."

Blöda? Blåmärken? E hon alldeles från vettet?

"- Det tar mellan 45minuter och en timme första gången."

Inkluderar det en halvtimmes kaffepaus då eller?

"- Det hela går inte alls på tre, fyra snabba ryck, som min naiva hjärna övertygat mig om. Mera som nåt hundratal."

Det är en helkroppsvaxning vi talar om va?

Huga.... Stackars Fröken...
Tycker å det bestämdaste att det minsann borde utfärdas en allmän varning mot stället Fröken besökte, så att ingen annan behöver utsättas för samma misshandel.

-What are you looking at sir? -I am looking at you miss...

Så... Nu har jag gråtit en skvätt...

Vanliga "drama/actionfilmer" brukar inte kunna röra mig till tårar. Speciellt inte om jag sett filmen förr utan problem.
Sist jag grät till en film* var när jag såg Hotel Rwanda på bio. Den filmen är ingen feelgood historia kan jag lugnt meddela men ändå något jag tycker alla borde se.

Idag hade jag dock tydligen känslorna på utsidan och satt i soffan som ett litet knyte ömsom drabbad av heltäckande gåshud och seriösa anfall av hjärtesnörp.

Jaha men vad såg jag då...?

The Last of the Mohicans...

Oh my God...
Männen, musiken, vyerna, sagan...

Idag fick den mig på fall...


*Det nöp också ganska bra i hjärtat när Nick Stokes var instängd i lådan i Tarantinos CSI-avsnitt...

tisdag, januari 03, 2006

*mutter*

Oh... En ledig dag en ledig dag en ledig dag tralalalalalaaaaaa....

EN ledig dag....


Eller hur....


Kom hem, diskade och plockade undan lite grann (är i ett ganska stort behov av städning, sådant går på lågvarv när jag jobbar) och bidde så lite pömsig.
Tänkte "jag går och lägger mig en liiiten stund så kan jag gå upp och åka till affären sen".

Liten stund?

Yeah right...

Vad gör Honey med sin lediga dag?

Jo hon SOVER bort den.


BAH!


Ja ja ja jag har också hört en massa jidder om att man behöver sömn men fasen inte när jag är ledig EN dagen på 8 och ska jobba igen dagen efter...

måndag, januari 02, 2006

Honey Feel Good!

Tack vad ni är söta :)
Det är lugnt... Som sagt mest ett stilla konstaterande men likväl lätt deprimerande.

Nyårsnatten var lugn och stillsam trots misstanke om motsatsen. På slaget tolv fick kollegan en kram, två små klunkar champagne intogs och så var det inte mer med det...
Filosoferar på en återblick över 2005, ska bara hitta rätt form på det hela.

Nu till lite mera Honey feel good.
Tror jag har nämnt att jag har varit på kommunikationskurs/utbildning med jobbet här i slutet av året. Det var jätte roligt, mycket att tänka på och en stor portion igenkänning.
Kvinnan, H, som höll i det var fantastiskt rolig och trevlig. Hon berättade många historier ur sitt eget liv för att illustrera det hon försökte visa för oss.
Mot slutet på den sista dagen så sa hon plötsligt:
-Nu behöver jag hjälp av en modig person som ska komma upp här til mig.
Gissa om någon anmälde sig frivilligt?
Nope.
Hon stod där och tittade ut över den plötsligt blygsamma skaran kursister då fan for i denne. Jag må vara den velande vålnaden men när ingen annan kan fatta ett beslut eller ställa upp i en sån här situation så gör jag det.
Sagt och gjort, med bankande hjärta och begynnande rodnad, var det bara att sätta sig bakom "katedern" framför klassen.
En ny, tom sida på blädderblocket och så sa H:
-Efter att ha lärt känna Honey lite bättre dessa 3 dagar ska ni nu rosa henne och säga allt gott ni kan om henne så ska jag skriva ner det.

...

Behöver jag säga att pulsen och ansiktsfärgen steg nämnvärt?
Kollegorna blev först ganska förvånde men strax därefter kom det faktiskt ett par ord som det kändes som de menade.
Lätt fnittrig, aningens skakis och ganska generad satt jag så där och tog emot.
Det är ju fånigt att man inte kan hantera komplimanger bättre.
Fuck jantelagen...


Blädderblocksbladet fick jag med mig hem och här har ni det.


Ja visserligen på danska men ni förstår säkert ändå.


Visst, må kanske vara "generella" ord men det skiter jag ett ganska stort stycke i.


:)


Gott Nytt År!

söndag, januari 01, 2006

Aftonens ord...

Funderade över om jag skulle utfärda varning igen men fuck det...
It's my blog and I'll cry if I want to...
Nu är det inte riktigt så illa utan mest ett stilla konstaterande.

Aftonens ord är utan tvekan...

"ensam"

Jepp så är det...

Och just nu känns det väl extra mycket kanske...
Filosoferar över vad mina vänner hittar på, de vänner jag har vill säga.
De (ni vet vem ni är) som står mig allra närmast är inte många och några är utspridda över världen och träffas tyvärr inte så ofta.
En är på fest med pojkvän i hemstaden och en annan på okänd ort. En är i London, en annan i Australien och en håller fest i sitt hus i skogen (dit jag ju var bjuden men inte kunde åka utan bil).
Jag funderar då och då över varför att jag inte tog mer vara på de vänner jag hade när jag gick i skolan utan helt gav mig hän åt exet och hans umgängeskrets.
I den exkretsen hade jag en mycket god väninna förr som jag faktiskt försökte hålla lite kontakt med efter brytningen men det gick strax upp för mig vilken sida hon valt i det hela och det gjorde faktiskt lite ont.
Att jag jobbar konstiga tider och är crap på att höra av mig till folk hjälper ju mig inte direkt heller i min ensamhet.

Nog med det nu...