Funderade över om jag skulle utfärda varning igen men fuck det...
It's my blog and I'll cry if I want to...
Nu är det inte riktigt så illa utan mest ett stilla konstaterande.
Aftonens ord är utan tvekan...
"ensam"
Jepp så är det...
Och just nu känns det väl extra mycket kanske...
Filosoferar över vad mina vänner hittar på, de vänner jag har vill säga.
De (ni vet vem ni är) som står mig allra närmast är inte många och några är utspridda över världen och träffas tyvärr inte så ofta.
En är på fest med pojkvän i hemstaden och en annan på okänd ort. En är i London, en annan i Australien och en håller fest i sitt hus i skogen (dit jag ju var bjuden men inte kunde åka utan bil).
Jag funderar då och då över varför att jag inte tog mer vara på de vänner jag hade när jag gick i skolan utan helt gav mig hän åt exet och hans umgängeskrets.
I den exkretsen hade jag en mycket god väninna förr som jag faktiskt försökte hålla lite kontakt med efter brytningen men det gick strax upp för mig vilken sida hon valt i det hela och det gjorde faktiskt lite ont.
Att jag jobbar konstiga tider och är crap på att höra av mig till folk hjälper ju mig inte direkt heller i min ensamhet.
Nog med det nu...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Åh honey, alla är vi ensamma.
Så gjorde jag också... "Glömde" vänner och ägnade all tid åt exet... Och som D säger ovan,alla är vi ensamma ibland...
Men vi har iaf varandra! Kram!
Kram på er :)
Visst... det blir ju vad man själv gör av det.
Ska jobba på det...
Hmm, känner igen det där, på sätt o vis. Ibland känns det som att jag är dum i huvudet som flyttade utomlands, ifrån familj och vänner. Förr eller senare tappar man ju kontakten, även om man emailar och ringer hyfsat regelbundet. Det enda jag har kommit på som funkar som lite upplyftande substitut när längtan och ensamheten är som störst är att försöka att se mindre nostalgiskt tillbaks på hur det var förr, och mer försöka blicka positivt framåt. Svårt ibland dock. Men viktigast tycker jag är att göra ngt, vad som helst. Att sitta hemma, ensam, och att ha för mkt tid till tankar och funderingar är livsfarligt, been there done that. Hoppas det ger sig! Och god fortsättning, som man ju ska säga så här års. ;) Kram!
Hoppas det känns bättre i dag. God fortsättning på dig :)
Skicka en kommentar