Fröken Honey i herr Freuds soffa... Del 4

Operation Dating in Denial, phaze 1

Jag skäms och ber ungefär 14 gånger om ursäkt för att jag kom försent. Han menade att det inte gjorde något men verkade lite putt iaf en stund.
Bordet var inte bokat förrän senare så det blir lite att dricka på annat ställe först.
Vi pratar på lite löst om ditt och datt.
Han verkar nervös och är flera gånger på väg att slå ut sitt glas.

Honey har tagit honom med storm...

Biljard spelas.
9 Ball för att vara exakt, och jag spelar som en kratta men det är jätte skoj.
Samtalet flyter på bra nu och han drar nån historia om ett skämt som gick ut på att få gjort en sexdocka som liknar en av polarnas mamma...
-Stifler's mom. Säger jag då rent spontant och pojken häpnar.
Jag klättrar upp för stegen med stormsteg för att jag råkar veta vad "milf" är...
Tja vad kan man säga... Ibland är det märkligt vad som imponerar på folk...

Det dricks mer och kvaliteten på spelet vacklar, från bådas sida... Ja jag kunde tydligen bli ännu sämre...

Biljardhallen stänger och vi siktar mot falafelhålet i väggen för lite aftontugg.
-Jaha och nu då? Tycker jag och kikar på honom.
-Du kan ju följa med hem till mig ock titta på mina heltäckningsmattor. Svarar pojken.

Ok försök iaf att bortse från att den där går till historien som en läskigt dålig raggningsreplik för heltäckningsmattor var faktiskt något vi talat om tidigare under kvällen.

Stegen styrs mot pojkens hem som ligger väldigt nära falalfelhålet... Vi hade ju trots allt haft väldigt trevligt och han var rolig att prata med...

Ja ja ja _punkt_slut.

In genom lite trång port, upp för en smal trappa.
Nyckeln i nyckelhålet, handtaget trycks ner och dörren öppnas mot...

...

Något alldeles för bekant...

...

Det var som att stiga in i exMLs lägenhet i L-a...

OH MY GOD...

Det första mina ögon faller på är ett par kalsonger på golvet i hallen...
Kläder ligger draperade lite här och var, tomma kakpåsar, döda blommor, gamla tidningar och i soffan ligger det ett lakan sen en vän övernattade någon vecka tidigare.
Nog för att han hyr möblerat i andra hand men FOR GOD'S SAKE!

Vi kan ju alla vara lätt labila i sinnet men jag har fan ALDRIG varit med om en sådan fantastisk kovändning som mitt humör gjorde där och då.

Jag blev tvärilsk.

And I am not kidding...

Försökte i alla fall stilla mitt sinne och satte mig i soffan och tuggade lite på min falafel medan det rök ur mina öron.
Blev bjuden på sockersött tetravin...

Det tog ungefär 2 minuter av sammanbitet falafelätande innan jag så utbrister.

-Jag reder inte ut det här, jag måste gå härifrån. Nu. Jag reder inte ut detta. Om det överhuvudtaget ska finnas ens en minimal chans i helvetet att det här ska ske igen så måste jag gå härifrån.

Varför sa jag så?
Redan då visste jag att det redan var kört. Jag försöker någonstans inbilla mig att jag är snäll och vill, som sagt ibland mot mitt bättre vetande, ändå ge pojken en chans.
Jag måste gå på avvänjning för det där. Känner man att det inte är intressant ska man fan säga det direkt och inte gå runt och inbilla sig att man är snäll.

Pojken tittar på mig med tindrande ögon och säger...

-Jag tycker om möjligt ännu mer om dig nu än jag gjorde här utanför för 5 minuter sen...

Oh no...