Fröken Honey i herr Freuds soffa... Del 5

Operation Dating in Denial, phaze 2.

Pojken ligger på och jag är svag.

Biodate...
Jag får bestämma.
Det blev "I hennes skor"
Väldigt rar.

När vi möts på biografen är han åter nervös och jag blir genast irriterad.
Han kan inte hjälpa det och det kan inte jag heller.
Filmen avverkas och fötter vänds hemåt.

Han följer mig, håller min hand och pratar på om filmen och det faktum att det är jul om bara ett par dagar.
Vi stannar på gathörnet mittemot mitt hus.

Det småhånglas lite grann och jag sveps in i en varm famn med näsan mot bröstet.

*sniff*

*suck*

De luktar likadant. Tyvärr en tråkig doft som faktiskt enkelt kan avhjälpas.
Jag talar om tvättenhartorkatifuktigakällaredoften... Instängd och muggig...

Så bekant så bekant...

Jag ger upp.


Operation Dating in Denial conclusion.

Vi hann träffas 2 gånger, tala i telefon 1 gång och kanske dela sammanlagt 15 sms mellan oss och han hann säga att han tycker om mig minst två gånger under denna tid.

Jag ville säga det face to face men det blev per sms istället.
Fegast av dem alla, men annars hade det bara dragit ut på tiden ännu mer

Jag måste bli bättre på att säga ifrån om jag inte är intresserad.
Lära mig att, ignorera bort folk är elakt och otrevligt.

Hur kan två människor som faktiskt är olika ändå vara så lika?

Ju mer jag tänker på det jag precis skrivit låter det som om jag är jevligt kräsen.
Ja det är jag väl kanske men man ska ju heller inte nöja sig med vad som helst.

En sak vet jag iaf med största säkerhet.

Jag vill inte ha något jag redan provat och som jag vet inte fungerar.