Han köpte en tulpan och kom undan en snyting

Vad fint det är när det faktiskt funkar att hota folk för att få vad man vill...

OM det nu undgått någon så är det kallt kallt kallt.
Som den kyckling jag är fryser jag bara jag tittar ut genom fönstret.
Det är snorkallt på jobbet också. Har i ett obevakat ögonblick lyckats stjäla ett par byxor och en kavaj i passande färg så jag har uppgraderat min märkliga uniformsgarderob från ljusgråfulagamladräkter med kjol och två lika missfitting kavajermedtokstoraaxelvaddar till mörkgråhalvgammalkostym med byxorsomsitterigränges och en kavajmednågotmindreaxelvaddar. Krånglar också på mig en herrans massa tröjor men fryser så smått i alla fall... Vantar kanske vore något.
Oh eller min fina mössa.
För att inte tala om när jag ska hem från jobbet på morgonen, trött och sunkig, då är det fanimig extra kallt.
Jag gillar visst snö och nu är den dessutom så gnistrande vit och fin som den ska vara och inte skånegrå men det där med snöröjning verkar inte ha gått något vidare i staden så det är kalashalt och knöligt mest överallt.

Den här gången lyser dock träningsvärken med sin frånvaro...
Har hon månne skaffat dubbar?
Bytt skor?

Tränat...?

Jag pep ju häromdagen om att om man ville ha blommor fick man köpa dem själv så det gjorde jag. Två stycken fantastiskt vackra liljor blev de. 4 knoppar på var kvist/gren/stängel.
Nu har 4 av dem så slagit ut, 2 på varje, och lägenheten (speciellt sovrummet där de tronar på hyllan) fylls av ljuvlig blomdoft och även ögat får sitt.

I går morse lallade jag iväg till skolbänken direkt jag kom från jobbet så jag kom väl inte i säng förrän vid 13.30.
Någonstans i drømmeland så ringer det på dörren. Det gör det ytterst sällan utan förvarning. Eftersom inget faktiskt föranmält sin ankomst denna gång så ligger jag helt sonika kvar under täcket.

Ja ja jag är lat...

Och oartig...

Påringaren ringde bara på en gång och sen inte mer. Inga ljud hördes heller från mobilen så jag antog att det inte var något viktigt och vände mig om och somnade igen.

Upp vid 19.30.
Segar framför datorn med mina cornflakes tills det är dags att gå.
Bråttom som vanligt...

Ehh...?

Det står någonting utanför dörren...

Blommor.

Jag har fått blommor.

I en halv sekund tänkte jag att det kanske var min stalker som ville ge det ett sista försök men det vore väl själve den om han inte fattade efter att jag fortfarande inte hört av mig.

Bråttom.

Men jag kommer ju inte vara hemma på hela dagen idag så jag kan ju inte bara ta in dem, här måste packas upp.

*prasselprassel*

Ur papperspaketet packas en ljuvlig bukett tulpaner.

Det sitter ett kort mitt bland allt papper.

Man ska inte behöva köpa blommor till sig själv.

Snön ligger vit på taken och Honey får tulpaner.

Jag kan inte minnas att jag någonsin fått blommor sådär.
Ever.
Exet köpte en blomma på min födelsedag, om han hade pengar, och så en gång när han gjort bort sig och det var ungefär allt.

Hastar ut i snön, så fort det nu är möjligt, med ett löjligt smått romantisk leende på mina blåa läppar.
Alldeles ljuvligt underbart att få blommor på det där viset. Värmer hjärtat något kolossalt.
Så pallar lata jag inte ens gå ur sängen och öppna för blomsterbudet.
Pinsamt.
Fast det hade nog budet också tyckt om jag hade öppnat dörren i en pyjamas det får plats 2 Honey's i, med håret på ända, något grinig uppsyn och en randig sovmask med snobben på upphasad i pannan.

Tackar hjärtligast kära du.