Jag vill hata dig för att du gjort såhär mot mig.
Jag vill hata dig för att du tagit den enkla vägen ut.
För att du har gått vidare.
Jag vill vara våldsamt vansinnigt jättearg för att allt.
Men jag kan inte.
Jag är bara ledsen.
Det gör bara ont.

Jag hatar mig själv för att jag mår såhär.
Jag hatar mig själv för att jag inte själv kan styra någonting.
Jag hatar mig själv för att jag är så ledsen.
Jag hatar att någon annan kan få mig att må så här jävla dåligt.
Jag kommer inte vidare...
Jag står fortfarande stilla och stampar på samma fläck...
Jag kan liksom inte se fram emot något.
Jag fixar dåligt "nu"...

Väninnan frågade häromdagen hur jag mådde och jag svarade att jo jag hade ju i alla fall slutat gråta ohämmat hysteriskt hur som helst.
Men nej inte ens det.

Ser mig omkring här hemma och hinner i 2 sekunder tänka "men du kommer ju snart hem igen" men nej det är ju det du inte gör...

Jag tror fan jag har blivit knäpp på riktigt...

Tell me this night is over...

"I hope that someone's gonna call
and tell me this night is over.
'Cause I wanna start living my life
before I get much older."

Tell me this night is over - The Ark - In lust we trust

De där jävla tv-reklamerna från J**ba driver mig till vansinne...
Det övergår mitt förstånd att det på fullaste allvar finns folk som är dumma nog att betala för sån här skit...

"Nu blir det riktigt hot... Karin Elisabeth tvättar din bil... Vill du se...?"

Ni är söta som tänker på mig och fortfarande läser denna, numer ytterst självömkande, blogg...
Hur det går...?
Ja det är ju det som är frågan... Som ganska många ställer.
En av de frågor som jag har svårt för att svara på utan att tappa masken.
På jobbet fungerar jag hjälpligt, i vardagen not so much.
Håller på och byter mobil, och abonnemang, och upplyste Tre om att jag skulle komma att portera mitt nummer vilket de svarade med att inaktivera mitt sim samma natt och Telia kunde inte portera på en vecka... Så mitt mobilnummer, som jag haft i all evighet, har lokalt försvunnit ut i rymden och jag pallar inte messa alla jag känner för att säga att jag har ett annat nummer i en vecka. Oh joy...
Har totalt tappat engagemang och energi att göra något som helst. Om jag var velig förr, har det nu tagit vanisnniga proportioner. Kan dåligt ta mig samman att göra någonting. Alls.
Humöret pendlar hej vilt.
Ibland lyckas jag framkalla ett visst jävlaranamma och tycker nu ska jag minsann t.ex. diska när jag kommer hem. Men nej.
Jag kan sitta i timmar och glo på skärmen utan någon direkt sinnesnärvaro men så vandrar ögat en lite bit åt sidan och det tomma skrivbordet påminner mig...
Sover fortfarande på soffan. Kan inte ta mig samman att gå och lägga mig själv i stora, tomma sängen.
Lägenheten ser ut som skit och jag mår likadant.


Same shit...

Different day...

Tänkte jag kunde prova på att tala om något annat kanske...

20