Jag vill hata dig för att du gjort såhär mot mig.
Jag vill hata dig för att du tagit den enkla vägen ut.
För att du har gått vidare.
Jag vill vara våldsamt vansinnigt jättearg för att allt.
Men jag kan inte.
Jag är bara ledsen.
Det gör bara ont.

Jag hatar mig själv för att jag mår såhär.
Jag hatar mig själv för att jag inte själv kan styra någonting.
Jag hatar mig själv för att jag är så ledsen.
Jag hatar att någon annan kan få mig att må så här jävla dåligt.
Jag kommer inte vidare...
Jag står fortfarande stilla och stampar på samma fläck...
Jag kan liksom inte se fram emot något.
Jag fixar dåligt "nu"...

Väninnan frågade häromdagen hur jag mådde och jag svarade att jo jag hade ju i alla fall slutat gråta ohämmat hysteriskt hur som helst.
Men nej inte ens det.

Ser mig omkring här hemma och hinner i 2 sekunder tänka "men du kommer ju snart hem igen" men nej det är ju det du inte gör...

Jag tror fan jag har blivit knäpp på riktigt...