Ni är söta som tänker på mig och fortfarande läser denna, numer ytterst självömkande, blogg...
Hur det går...?
Ja det är ju det som är frågan... Som ganska många ställer.
En av de frågor som jag har svårt för att svara på utan att tappa masken.
På jobbet fungerar jag hjälpligt, i vardagen not so much.
Håller på och byter mobil, och abonnemang, och upplyste Tre om att jag skulle komma att portera mitt nummer vilket de svarade med att inaktivera mitt sim samma natt och Telia kunde inte portera på en vecka... Så mitt mobilnummer, som jag haft i all evighet, har lokalt försvunnit ut i rymden och jag pallar inte messa alla jag känner för att säga att jag har ett annat nummer i en vecka. Oh joy...
Har totalt tappat engagemang och energi att göra något som helst. Om jag var velig förr, har det nu tagit vanisnniga proportioner. Kan dåligt ta mig samman att göra någonting. Alls.
Humöret pendlar hej vilt.
Ibland lyckas jag framkalla ett visst jävlaranamma och tycker nu ska jag minsann t.ex. diska när jag kommer hem. Men nej.
Jag kan sitta i timmar och glo på skärmen utan någon direkt sinnesnärvaro men så vandrar ögat en lite bit åt sidan och det tomma skrivbordet påminner mig...
Sover fortfarande på soffan. Kan inte ta mig samman att gå och lägga mig själv i stora, tomma sängen.
Lägenheten ser ut som skit och jag mår likadant.


Same shit...

Different day...