Jag kräker på allt gulligull...

... stod det på min msn för ca 3 veckor* sen.

Är man ensam är alla hjärtans dag mest ett hån. Alla gulliga hjärtan, fluffiga nallar och kräksöta pluttinuttiga kort pekar finger och skriker HA HA åt en.
Jag kan nog inte komma ihåg en enda tuttenuttromantisk alla hjärtans dag ever.

Eller tja... det är väl kanske en tolkningsfråga då.
Ett år hade exet faktiskt köpt något åt mig, en halva Lingon Explorer... Flaskan var dekorerad, dvs inlindad i röd tape med bokstäverna JÄD i någon silvrig tape**.
Det är ju tanken som räknas...

Eller året då jag råkade vara i Birmingham på alla hjärtans dag. Jag var där för att stå på en campingmässa för Sveriges Rese- och Turistråds räkning och som sällskap hade jag fått en mycket trevlig man från Svenska Turistföreningen.
Äta var vi ju tvungna att göra så ut på staden gick vi. På mer än hälften av alla restauranger vi provade var det fullt. De ställen vi passerade där det inte var knökat fick vi rosa Valentine Menues upptryckta i näsan.
Det var en trevlig middag men vi var det enda "paret" i hela Birmingham som inte med tindrande ögon nojsade med varandra över bordet.

Men visst... All denna jakt på en romantisk alla hjärtans dag kommer ju av att man har blivit skadad av all påtryckning från media och handlare. Så det hela kan väl kanske sammanfattas med ett ord...

... trams.

...

Men alla vill vi ju ha någon som bryr sig om en och tyvärr blir man väl extra påmind om man inte har någon på en dag som den.

Hur gick det då i år?

Dagen började klockan 8 med ett blomsterbud som inte kunde komma in genom dörren. Han hade med sig en gigantisk bukett tulpaner...

Till mig...

Från en beundrare...

Fina fina blommor bara till mig...

Tack! :)

Framåt kvällen bidde det sushi med vän.

Och sist om aftonen bidde det god choklad i sambons soffa.

Det bidde en god dag. Från början till slut.
Kanske inte pluttenuttromantisk men alldeles precis perfekt i alla fall***.

Dagen efter fick jag post.
Ett riktigt handskrivet kuvert, hur ofta får man sånt nuförtiden?

I kuvertet låg det raraste kortet ever som min vapendragare A målat och skickat till mig just för att jag "hatar alla hjärtans dag".


Puss på er raringar som tänker på mig.


*Ja jag vet att det kanske är lite sent men jag hade faktiskt skrivit klart detta inlägg tidigare men då försvann det ut i cyberrymden och jag bidde tjurig.
**Nej det var faktiskt inte Gaffa...
***Ok möjligen kunde väl kanske vädret varit bättre då...