Orättvist orättvist orättvist.

Hjälper det att gnälla...?

Inte ett skit.

Men jag har fan inte förtjänat detta.
Ja jag tycker synd om mig själv men jag försöker jobba på det.

Varför är det jag som ska behöva gå igenom dessa stadier av helvete?
Varför är det jag som ska sitta här ensam i skiten?
Jag har fan inte gjort annat än slagit volter på kommando för att försöka göra dig glad och lycklig för att jag ville vara med dig och du bara pissar på mig.
Jag väntar i månader på att du ska ta steget över det hinder som legat mellan oss, ett hinder som jag inte kunnat göra något åt, men du bara sket i det.
Denna enda sak som kanske kunde räddat oss.
För henne har du säkert redan fixat, men du kunde inte göra det för mig...

Varför var jag inte värd det...?

Varför var inte vi...?