Into the night yet again...

Det slog mig för en liten stund sen att minsann om jag inte snart bloggat i 3 år.
Visst, ibland mer eller mindre frekvent men ändå.
Kikade lite i arkivet och minsann om jag inte var ganska rolig i mina "unga" år.

Nu är jag mest gammal och bitter i min inlägg tycker jag.

Hittade ett gammal inlägg från september 2005 som faktiskt fortfarande är aktuellt, på sitt eget lilla charmigt deprimerade sätt.

Into the night.

Det var 3 år sen jag skrev de där raderna men det kunde nästan lika gärna varit igår. Soffan min var ett klokt inköp. Den må vara ruskigt röd men ack så skön och det är min safe zone när jag inte klarar av att sova i sängen.
Under crashen i våras sov jag under en filt på soffan i 2 månader. Jag rörde inte min säng en enda gång under den tiden. Jag satt inte ens på kanten när jag skulle välja kläder ur garderoben.
Den fick genomgå en smärre makeover för att över huvudtaget kunna nyttjas igen.

Igår somnade jag på soffan, vaknade vid halv två och förflyttade mig till sängen men jag kunde inte bara blunda och somna utan låg under täcket och tittade på Gilmore Girls i telefonen till klockan var sex i morse.

Låter det bekant?