Into the night

Jag har sovit kanske 3h på de senaste 36, har en tid att passa i morgon förmiddag och ändå sitter jag här nu.

Ibland kan man ana vissa tendenser till "mörkräddhet" hos Honey...

Om jag är ledig och har för mycket i huvudet så spelar det inte så stor roll hur trött jag är för så länge det är mörkt kan jag liksom inte komma iväg till sängen.
Jag kan somna på soffan framför tv:n men att släcka alla lampor, dra ner gardinen och krypa ner ensam i stora tomma sängen i mörker och tystnad tar emot.

Jag kan vänta in dagsljuset. I flera timmar om det krävs...

Jag har aldrig delat mitt hem och min säng med någon annan än "helgbesökande" pojkvänner/numera ex och en roomie (inte sängen i det fallet dock) och jag har inga problem med att sova när jag väl kommer dithän..

Men nu tar det emot att gå och lägga sig ensam i mörkret.

Jag vill ju bara ligga under stora mjuka täcket och känna en arm runt min kropp, någons andedräkt mot min nacke.

Vill så gärna känna värmen av någon annan.