Har funderat lite mer över detta och vill få sagt lite till...
Förra inlägget gäller inte bara män utan alla, det bara råkade vara en man just i morse.
Visst man kan inte hjälpa alla oavsett hur mycket man än vill, jag tror man måste vara lite egoistisk för att överleva (så länge man inte har egna barn dock). Men för det ska man inte strunta i andra.
Visst, gränsen kan ibland vara hårfin var och när man ska blanda sig i och när man ska låta bli men att inte bry sig alls?
När jag läste om den unga kvinnan som blödande och i stort sett naken, släpades i håret genom centrala Köpenhamn sent en kväll i oktober förra året, förbi i alla fall ett tiotal vittnen som inte gjorde någonting för att hjälpa henne, så blir jag rädd.
Hon våldtogs, på ALLA tänkbara sätt, och misshandlades upprepade gånger helt öppet utomhus i en stor huvudstad och INGEN gjorde något för att hjälpa henne.
Det var ingen som ingrep, ingen som ringde till polisen.
Det gör fysiskt ont i mig att tänka på det.
Det skrämmer mig så fruktansvärt att folk inte bryr sig.
Hade jag kunnat hade jag gjort något, visst lätt att säga nu, men det handlar ju för f*n om en levande människa.
Hade det varit jag som blev utsatt för någonting sådant så önskar jag av hela mitt hjärta att någon skulle bry sig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Läskigt som fan sånt där!
"Now we must all fear evil men but there is another kind of evil which we must fear more and that is the indifference of good men."
Lite svårt att släppa dom här tankarna.
Blir så jävla irriterad.
Till vardags när allt är lugnt snackar gärna folk åt höger och vänster om att dom är 'all that and a bag of chips'
Men när sån skit som du beskrev händer så hittar dom plötsligt en intressant fläck på sin jacka eller nåt i den stilen som totalt uppslukar deras uppmärksamhet.
Så jävla snuskigt...vill gärna tro att jag är annorlunda men fan vet egentligen förrän man varit i närheten av nåt sånt där och faktiskt haft möjlighet att göra något..Undrar hur man skulle reagera?.
Skulle ha jävligt svårt att leva med mig själv efteråt iallafall om jag inte hade gjort något.
Ännu ett i raden på exempel på hur jävla små vi alla är när det faktiskt kommer till krita
Visst... om det vevas vilt med armar och ben i min närhet, på tex en klubb, så gör jag en bedömning om det är något jag borde lägga mig i eller inte. Många gånger har jag dock inte så mycket att säga till om om jag skulle ge mig in i det när det handlar om vilt främmande människor.
Och det kan vara mycket farligt. Men om ingen annan gör något så försöker jag åtminstone upplysa vakten. Jag ser däremot alltid till så att de mina inte råkar vara i vägen.
Men kan jag så bryr jag mig!
Var ute i Köpenhamn en afton och passerade en man som fick sig en snyting så han stöp i backen och slog huvudet. Den som slagit sprang genast därifrån men de i mitt sällskap höll i mig så jag inte kunde hjälpa den slagne (det var det andra som gjorde som tur var). Jag blev ärligt ledsen och sa -om det var ni som låg där, skulle ni då vilja att jag struntade i er? Nej det ville de inte men de ville heller inte bli inblandade...
Jo jag vet att det skiner lite dubbelmoral över "det kan vara mycket farligt" men jag struntar i alla fall inte i att bry mig...
Skicka en kommentar