måndag, mars 06, 2006

Historia...

Det är inte det att jag googlade exet utan mest det att jag klickade på blogglänken...
Det är tydligen två personer som skriver på bloggen, som är ganska välbesökt, och jag vet att den ena personen känner exet och hans närmaste vänner.
Den andra bloggskrivarens alias säger mig ingenting och det kan ju faktiskt vara exet, jag är dock skeptisk men vad vet jag.
Jag ser framför mig deras förvåning när de kollar sökningar i sin räknare... Nu var det ju inte så att jag kommenterade något eller gick till eller från bloggen härifrån men jag tror nog det är en sökning de kommer att förundras över.
Bara för att det ska så vara så roade jag mig med att fortsätta efterforskningen lite. Och jodå mycket riktigt bor han kvar i samma lägenhet som han alltid bott i, och om jag får gissa (vilket jag får hur mycket jag vill för det är min blogg) så tror jag att hans lägenhet är lika svinig som alltid. Han kommer aldrig att flytta därifrån...

Jag fortsatte ju så klart med ex no2, eller eg ex n1 om man ska vara kronologisk, och den sökningen ledde mig till hans (och frugans juh...) bröllopssida på bröllopstorget.se.

...

He he he...

Ha ha ha ha ha....

Tyvärr fanns det inte någon bild (det hade varit kul att se tror jag... *fniss*) men däremot innehöll texten en ren lögn...

... om hur de träffades.

Det där är en Ricki Lakehistoria av rang...
...som jag kanske delar med mig av en dag när andan faller på och vinden ligger rätt.

Kanske...

Ex no2 och frugan bor i min gamla "hemort" vilket gör att jag inte ska köra bil i den stan.
Jag blir en trafikfara när jag sitter bakom ratten och glor mer efter folk jag känner, dem i första hand, än på trafiken omkring mig. Det är nämligen av största vikt att jag ser dem först OM vi skulle råka komma i närheten av att få syn på varandra.
Jag MÅSTE ha överhanden i den situationen och ha möjligheten att välja om jag har en good enough hairday för att möta dem.
Hur jävla tramsigt som helst.
Jag har varken sett honom eller henne på säkert 13år men på senaste tiden har de kommit läskigt nära inpå mig utan att vi har någon som helst kontakt.

Vad härligt skadad man blir av sitt bagage.
Jag tror inte man kan gå ur en relation utan att ha blivit i alla fall lite vrickad av den, man plockar på sig nya olater, nycker, tankar och tvivel hela tiden.
Förhoppningsvis blir man väl också lite klokare.

Det finns det ju då tyvärr inte någon garanti för.

1 kommentar:

prinsessan sa...

Mina bloggar inte. Det är synd. (Eller inte) (Kanske klarar mig lika bra utan) Dock är jag nyfiken på vad galningen i Spanien gör nu förtiden. Hahahahahaha. Men med ett av Spaniens vanligaste namn så är det svårt att googla om man säger så. *Bah*