En Big Maraccas och Kompaniedos...?

Kontoutdraget på mitt danska lönekonto säger...

Var sa du du sa jag hade ätit sa du???

Veckans pausfisk...

Kan väl inte annat än säga att det är jag...
Ingen rast ingen ro.
Ett huvud tungt och fullt av saker jag inte förstår, tankar, känslor och tvivel som samtidigt vilar ofattbart tomt på mina axlar.

Motvind.

Men också framgång.

God morgon!

DU är den lyckliga vinnaren av en eftermiddagsvagt.
Vagten startar 14.45 och varar till 23.00.
Du får äran att jobba tillsammans med Kh****.

Grattis!


Sjunger den hurtiga rösten på min telefonsvarare söndag förmiddag.
Åker jag in och jobbar?
Nope.
Jag har redan 30 övertidstimmar den här månaden och för den delen har jag fåt tett mail från chefen där det står att jag ska komma ihåg att hålla "fri" och njuta av min weekend.

Så det så!

Litet badrum är bra...

...för då kan man luta huvudet på vaksen när man kissar på fyllan...

cement...

Frukosten kan få aningens konstig konsistens om man inte har tillräckligt mycket yoghurt...

tinkle tinkle

Hade väl tänkt att ta tag i mitt ohämmade ätande och börjar med att öva mig på att dricka vatten. Själva drickandet av vattnet är väl egentligen inte problemet det handlar mest om att sprida ut drickandet över hela dagen och inte hälla i sig 1 liter precis innan det är dags att gå i säng liksom...

Ingen rädder för vargen här men fan för min dator...

Jag vill ju ha mig en ny dator. Sälja denna innan den har satt sin sista potatis liksom annars kan man ju inte få så mycket för den. Min moster är tydligen intresserad glatt påhejjad av min kusin. Saken är den att jag har dåligt med pengar att köpa en ny för och så kan vi ju inte ha det. Visst har jag en dator tillk som står här och tuffar men den är så gammal att den har sitt eget dieselaggregat så den gör inget annat än ... skickar ... eehhh ... och hämtar saker dårå.
Nu är det ju då också så att jag är aningens lättskrämd av mig, inte så lite heller, och min kära lilla laptop har fått för sig att börja skrämmas.
Jag kör datorn som "ljudkälla" dvs spelar musik och streamar radio genom den och har kopplat den in i husets enda högtalare, sladdsladdsladd, men nu är det så att datorn tycker att den bara så där ska skrämma skiten ur mig lite då och då.
Man sitter framför datorn, eller pillar med något annat i hemmet, och så helt plötsligt så blir det ett jevla oljud. Vansinnigt högt gnissel och sprak ylar ur högtalarna och jag blir något förskräckt. För att uttrycka det milt. Så gör den i kanske en minut och sen är det bra. Det är inte kopplat till att fläkten kör, det har inte med mediaspelaren att göra och det är inte i förstärkaren för om man mutear (?) datorn så blir det tyst. Kanske är jag korkad men jag fattar faktiskt inte vad det är frågan om.
Jag älskar min dator men snart får du nog ett nytt hem...

*snyft*

My preciousssssss...

SUBJECT TO AVAILABILITY YOU FUCKING IDIOT

Jag är kokt.
Ilsken, pissed, förbannad, sne osv osv jag tror ni kan ana min sinnesstämning.
Jag har precis (ok typ min sista gäst innan det var dags att lämna jobbet för kvällen) blivit tillrättavisad av någon som hade fel. Han envisades med att upprepa "I'm right and you're wrong" gång på gång utan att veta att han faktiskt hade fel. Jag försökte förklara hur det hela hängde ihopa men det örat ville han inte lyssna med alls.

-Now it's unfortunately like this and this may I offer you this and this instead.
-No. It's not like that at all. I'm right and you're wrong.
-Well it's actually...
-I'm right and you're wrong.
-But if I may just...
-Let's not argue about this but I'm right and you're wrong.
-Then let's not argue.

Han fick inte vad han ville men risken är att jag får smäll på fingrarna för att jag handlat efter de regler som vi måste följa för att just det här ska fungera.
Jag f å r inte argumentera med gästerna hur fel de än har och jag får tyvärr inte hämnas heller hur mycket jag än må vilja trycka upp regler i huvudet på folk som tror de står över mig och förväntar sig att få sin röv renslickad av mig pga mitt jobb.
Fatta hur irriterande och provocerande det är att ha någon stå och titta ner på dig och säga att du har fel när du faktiskt trots allt har rätt.
Men visst. Vill han fortsätta göra bort sig själv genom att envisas med att tro att han har rätt på den punkten så fine, be my guest MEN SE FÖR FAN TILL ATT FÖRSVINNA UR MIN ÅSYN!
Ni ska se att jag får höra att jag skulle hanterat det si och så men jag tyckte fan det var starkt jobbat av mig att avsluta ämnet med att bara säga "then let's not argue" och helt enkelt pressa tillbaka min ENORMA önskan att bevisa att han faktiskt hade fel.

Härligt att veta att det enda jag möjligen kan få ut av detta är en tillsägelse att jag inte gjorde det bra nog.

Flickan på tv säger...

"Oh my god!
This is gonna make me look soooo rich..."

OH! All denna energi...

Jag bjöd ut pojken på dinner and a movie igår...
Det åts stora köttbitar och fet sås.
*gott*

Vad vi såg?

Han såg The Sentinel.

Jag sov...

Miss Tramsypants says...

... men grejjen e den...

...och grejjen e den...

...alltså grejjen e den...

en dans på rosor

Jag suckar över vad min plöstliga Häagen Dazs obsession gör med min figur och pojken frågar om jag ska med och träna efter jobbet idag?
Visst vill jag det men det är en sak att fråga mig om jag kan tänka mig att svettas och ta i på gymet när jag suttit på ändan en hel helg och tagit det lugnt och det är något helt annat att ställa samma fråga när jag kommer hem efter att ha stigit upp en halv snarkning efter 4 på morgonen och sen stått upp och jobbat i höga klackar hela dagen plus 2h övertid.

Tålamod är en dygd...

har jag hört...

Det är en lång väg in till sängen, kanske skulle somna på soffan ändå? Visst kanske enkelt men ganska fegt. Varför är själva förflyttningen in i sovrummet så svår när mitt huvud är i otakt?
Jag kanske ska försöka ändå?
Jag tar Christian Kjellvander med mig.

Total förvirring

Stod på IKEA's parkering igår med telefonen i handen och ett vilt bankande hjärta. Ett nä nu jävlar innan för västen och instant retail therapy precis runt hörnet. Jag ringer exet. Inget svar på hemnumret. Det måste ske nu. Jag kan inte lalla runt och gnälla över att jag inte får mina pengar om jag inte tar tag i det. Mina händer skakar och pulsen skenar. Hur kan det påverka mig så? Jag känner ingenting annat för honom än att jag är ledsen för att jag gjorde honom illa. Han har ingenting av intresse att erbjuda och det vet jag. Jag vill inte träffa honom, jag vill inte ha någon kontakt med honom, jag vill inte ha honom. Jag vill bara ha mina pengar så finns där inget mer. Han svarar på mobilen och jag får anstränga mig för att rösten inte ska darra. Rösten är så bekant. Han ber om ursäkt för att han var på dåligt humör sist vi talades vid och säger att han också vill lösa detta men att han inte har några pengar. Jag tycker att han kan låna dem av någon annan men det tycker inte han. Samtalet börjar kännas mer och mer märkligt. Han påpekar snyggt att han inte mått så bra och varit sjukskriven sen det tog slut, en annan källa säger också att han druckit en del. Han berättar lite om folket som jag brukade umgås med då. Hans vänner. Människor jag känner och då kallade mina vänner som nu skaffar familj. Han upprepar att han vill betala tillbaka så vi kan lösa detta och någonstans känns det som han ljuger. Det känns som han skiter i vilket, blåst jävla brud som lånar ut pengar får väl skylla sig själv om hon aldrig får tillbaka dem. Såhär bakefter kan jag fundera över hur mycket det egentligen var han ljög för mig under tiden vi var tillsammans? Jag konfronterade honom sällan även om jag kom på det. Vad skulle det hjälpa? Rösten känns så väl igen men är omöjlig för mig att läsa. Han säger att han vill lösa det och jag tror han ljuger. Vi är artiga mot varandra och jag säger att jag hoppas han mår bättre snart. Han säger att han fortfarande har mitt kontonummer kvar där hemma och att han kommer att betala. Bullshit. Visst lappen med numret finns säkert kvar men den med största sannolikhet förflyttats långt in under sängen och där i ett stadium av mutering förlorat 4 ronder mot en mördardammråtta. Jag får väl höra av mig igen är vad jag avslutar med när jag inget hellre vill än att få mina pengar och radera honom ur telefonen.

För att inte tala om alla jevla nätadaptrar (eller vad fan det nu heter) stora som dieselaggregat som gör det stört omöjligt att få plats med mer än en kontakt i grendosan.

Apropå det där med att jag svär.

Satans jävla sladdhelvete!
Jag orkar inte rubba mitten på min bokhylla och jag orkar fan inte tömma skiten.
Glappet mellan golvet och listen må vara en halv meter men kontakten går inte att pilla igenom.
Just nu är jag jävligt nära att klippa kontakterna av sladdfanskapen, slita bort dem med våld och helt enkelt slänga skiten åt helvetet.

I believe I can fly...

Typ 2 meter upp på min hallvägg sitter mitt säkringsskåp. Plastigt och fult som stryk men anyway.
När det så drogs bredband i huset så var innehavaren av min lägenhet temporärt (eller tja jag vet ju inte om det var temporärt men jag kan väl säga det för att inte vara för elaka mot någon jag aldrig träffat) sinnesförvirrad (och antagligen snål) och ville inte lägga de där extra slantarna på att få bredbandsuttaget placerat någorlunda strategiskt. Således sitter mitt bredbandsuttag brevid mitt säkringsskåp.

Typ 2 meter upp på min hallvägg.

Åh så tjusigt och fjäng schwuiiiiii.
Tills nu har det hängt en lång grå utpkabel (nätverkskabel är ett långt ord att skriva så det giter jag inte hålla på med.) från uttaget ner längs väggen tillsammans med en telefonsladd (bredbandstelefonmojängen måste uppenbarligen sitta först och därför bor ovanpå hatthyllan som sitter precis brevid) som därefter ormat sig vidare längs golvet runt hörnet in i vardagsrummet där de byggt bo med alla andra jevla sladdar som lever i mitt hem.
Nu har jag då tröttnat något på detta virrvarr och försöker reda ut och sortera bort sladdar som faktiskt inte behövs.
Efter diskussion med brodern och telefonkö hos BBB framgår det helt plötsligt att telefonsladden faktiskt inte alls behöver gå via huvudjacket (som strategiskt nog sitter någon helt annanstans), något som enligt inkopplingsanvisningarna tydligen är VÄLDIGT viktigt, utan den kan gå direkt från bredbandstelefonmojängen och in i telefonen.
Tack för det televerket. Varför inte bara säga det från början?
Nåväl.
Att spika fast den gråa utpkabeln med vita spik längs den beiga hallväggen kändes lite sådär så jag fick för mig att jag skulle köpa en vit kabel. Fast å andra sidan varför köpa en sladd när man kan köpa ett nätverkskort och bli sladdlös?
Kort blir det och rent teoretiskt sett är jag numera trådlös (att min dator inte har träffat sitt batteri på över 1 år och att batteriet är något klent har inte med det hela att göra).
Saker och ting ska alltså nu bo på hatthyllan för att minska sladdandet så jag står på en stol för att nå upp men när utpkabeln ska spikas fast åt hatthyllans håll. För att göra det snyggast möjligt får den gå upp över säkringsskåpet (som man tydligen inte kan spika allt för nära, undrar varför...? nåväl) och för att nå upp dit får jag plocka fram stegen.
Efter att ha stått högst upp på stegen och spikat en stund är det så dags att hämta en pryttel.
Vad gör jag då?

Inbillar mig att jag fortfarande står på en stol och tar ett steg rätt ut i luften på typ 1 meters höjd kanske?

Jepp.

Förvånad?

Något.

Oj vad högt, akta huvudet, hallampan, den öppna toadörren på andra sidan hallen OCH stuka helst inte foten i landningen, var typ vad som hann susa förbi i huvudet och minsann om jag inte kom undan med det.