Total förvirring

Stod på IKEA's parkering igår med telefonen i handen och ett vilt bankande hjärta. Ett nä nu jävlar innan för västen och instant retail therapy precis runt hörnet. Jag ringer exet. Inget svar på hemnumret. Det måste ske nu. Jag kan inte lalla runt och gnälla över att jag inte får mina pengar om jag inte tar tag i det. Mina händer skakar och pulsen skenar. Hur kan det påverka mig så? Jag känner ingenting annat för honom än att jag är ledsen för att jag gjorde honom illa. Han har ingenting av intresse att erbjuda och det vet jag. Jag vill inte träffa honom, jag vill inte ha någon kontakt med honom, jag vill inte ha honom. Jag vill bara ha mina pengar så finns där inget mer. Han svarar på mobilen och jag får anstränga mig för att rösten inte ska darra. Rösten är så bekant. Han ber om ursäkt för att han var på dåligt humör sist vi talades vid och säger att han också vill lösa detta men att han inte har några pengar. Jag tycker att han kan låna dem av någon annan men det tycker inte han. Samtalet börjar kännas mer och mer märkligt. Han påpekar snyggt att han inte mått så bra och varit sjukskriven sen det tog slut, en annan källa säger också att han druckit en del. Han berättar lite om folket som jag brukade umgås med då. Hans vänner. Människor jag känner och då kallade mina vänner som nu skaffar familj. Han upprepar att han vill betala tillbaka så vi kan lösa detta och någonstans känns det som han ljuger. Det känns som han skiter i vilket, blåst jävla brud som lånar ut pengar får väl skylla sig själv om hon aldrig får tillbaka dem. Såhär bakefter kan jag fundera över hur mycket det egentligen var han ljög för mig under tiden vi var tillsammans? Jag konfronterade honom sällan även om jag kom på det. Vad skulle det hjälpa? Rösten känns så väl igen men är omöjlig för mig att läsa. Han säger att han vill lösa det och jag tror han ljuger. Vi är artiga mot varandra och jag säger att jag hoppas han mår bättre snart. Han säger att han fortfarande har mitt kontonummer kvar där hemma och att han kommer att betala. Bullshit. Visst lappen med numret finns säkert kvar men den med största sannolikhet förflyttats långt in under sängen och där i ett stadium av mutering förlorat 4 ronder mot en mördardammråtta. Jag får väl höra av mig igen är vad jag avslutar med när jag inget hellre vill än att få mina pengar och radera honom ur telefonen.