Marie Antoinette...Vad kan jag säga annat än...
Lovely!
Skor, klänningar, solfjädrar och frisyrer...
En tafatt man och en stark älskare.
Bitchiga överklasskärringar och wannabes.
Skvaller, etikett, regler och konsten att styra ett land.
Eller kanske hur man INTE ska styra ett land om man håller sitt huvud kärt...
Men framför allt ett alldeles underbart soundtrack.
Honey säger...
-I want candy...
7 kommentarer:
I've got candy.
Fröken Coppola fegade ur med slutet tycker jag dock.
Oh, den rekommenderas alltså? :)
/d... Vi vet ju med ganska stor säkerhet hur hennes liv slutade men inte lika mycket om hur hon levde tills dess... Hur hade du velat att slutet skulle sett ut då?
Miss T... Absolut...
Scen: Drottningen ut på balkongen, bugar inför den uppretade folkmassan [klipp] zoom in på hennes ansikte [klipp] zoom ut, liggandes i giljotinen [klipp] sluttexter rullar, musiken spelar, svart och så ett swiiisch donk, ljudet av en fallande klinga.
Så skulle vi alla få oss påminnt att ett besök av kronofogden som följd av överkonsumtion inte alls är värsta tänkbara scenario.
jag älskade den.. ska dessutom skriva en essä om den (skolarbete).
Man candy is the best kind of candy.
/d... Visst kan jag hålla med om att det kändes märkligt att ana vad som höll på att hända och höra folkmassan men inte se den. Men samtidigt så var det ju hennes värld. Hon såg dem (som i folket hon "regerade" över) ju egentligen inte heller förrän i det absolut sista skedet av sitt liv.
insolens... den har redan innan utgivning en given plats i min DVD hylla...
em... Hell Yeah!
Skicka en kommentar