en nykter afton...

Vänninan M höll ett litet privat inflyttningskalas igår. God mat, drink för dem som drack* samt en massa trevligt flickprat.
M ville gärna se stället där jag och A under berusning underhåller oss sena nätter och tidiga morgnar, således vallade A och jag M på välkända jaktmarker i Malmönatten.
Kön var vansinnigt lång och påfrestande men någonstans på vägen glömde jag bort att tappa tålamodet, vilket jag annars gör utan alkohol i sådan omgivningar, så jag ägnade mig åt något som man mer skulle kunna beteckna som barnpassning. Eller iaf övervakning av irriterande faktorer som tex att försöka undvika att få tårna söndertrampade. Tyvärr var flickan som skulle vallas inte kötränad så köandet gick lite sådär men in kom vi.
Det är intressant att se hur mycket tålamod och överseende man helt plötsligt får när man har druckit. Sånt som annars försvinner i periferin när alkoholen lättar sinnet var plötsligt väldigt konkret. Alla dofter, den höga musiken, trängseln, hur tjusigt rödmosiga alla är i ansiktet av sol och sprit. Klart intressant upplevelse att gå ut på ett sånt ställe nykter. Att jag inte riktigt var klädd för äventyret stod snart väldigt klart för mig när jag helt enkelt satt fast i golvet.
Ordentligt fast.
Flipflops är inte vad man ska ha på fötterna när man ger sig ut på ett klibbigt dansgolv. Att gå ur skorna vore ju dessutom lika med döden, inte bara pga det kletiga underlaget utan mer pga att folk under the influence får smörfingrar och tappar sina glas/flaskor.
Nåväl fötterna klarade sig trots allt men det var ganska spännande, antingen stå fast med fötterna och gunga med resten av kroppen eller helt enkelt ha skum fotföring i dansen.
Frasen "jag dansar aldrig nykter" berör mig föga, jag dansar när, hur och var jag vill om andan faller på.
När så A började närma sig slutet av sitt humör vandrade vi sakteliga mot McD och köpte mjukglass och satte oss sen på bussen för 45min resa hem med uppgående sol rakt i plytet.
Det kändes märkligt att komma hem spiknykter vid den tidpunkten på morgonen och inte ha jobbat.
Jag funderar lite så här bakefter över om jag drabbades av plöstlig blyghet eller helt enkelt överväldigad av alla nya/nyktra intryck men raggade gjorde jag inte nåt vidare igår. Inte riktigt likt mig...
Får bestämt öva mer på det där...
Raggandet alltså, inte nykterheten...

Här skulle jag då infogat bilder på den goda maten men blogger tvärvägrar så det får väl vara till en annan gång...

*Honey på penicillin dricker inte...