Nedan stående jävla dravel läses helt på egen risk.

Det här är min jävla blogg och jag skriver vad fan jag vill.



-Jag trodde faktiskt du hade kommit längre.
Sa vännen på midsommarafton. En ganska taskig kommentar från någon som fick den äran att träffa det förvirrade, frusna och darrande vraket jag var dagen det hände. Jag vet att det inte var illa menat och tog det heller inte så, det har bara fått mig att fundera.

-Kvinnor blir neurotisk vid separationer, det bara är så.
Sa väninnan.

No shit.

Jag har aldrig tidigare varit med om något som fått mig lika mycket ur balans.
Jag sitter på min kant och jobbar stenhårt på att försöka vara vuxen men jag är bara så jävla arg.

Jag är så jävla arg och jag har så jävla rätt men jag kan inte säga det till dig och det stör mig som fan.

Det stör mig att mitt huvud inte är rätt påskruvat och att tankarna spinner loss totalt utan kontroll.
Det stör mig som fan att jag stör mig.


Sådär ja... Det där var typ 1 minut av ditt liv som du aldrig får tillbaka.
Grattis.