Oh me like!

Film ska eg. ses på bio även om soffbio är ganska trevligt det också. Jag har varit ganska mycket på riktig bio på sista tiden och har sett de tre stora filmerna just nu. Mission Impossible III, Da Vinci koden och nu sista X-Men 3.
Filmer som innehåller trevliga pojkar/män.
Vilken flicka blir inte knäsvag av Wolverine?
I X-Men 3 får vi även stifta bekantskap med en karaktär som inte setts i de tidigare filmerna, en stoooor en som gärna hade fått packa in mig i sin stoooora famn.

Juggernaut.
Ja vad kan man säga?

Honey svag för stora armar?

Joo...

Honey svag för Vinnie Jones?

Hell yes!



Jag vet inte riktigt varför.
Bad guys har ju för all del en viss dragningskraft.
Ok namnet kanske inte var det bästa valet men det kan man ju leva med...



Stencool i Lock stock and two smoking barrels.
För att inte tala om Snatch och Gone in 60 seconds...


För många (läs pojkar) är han väl iofs kanske mest känd som fotbollsspelare.

En kanske inte alldeles snäll sådan...

*fniss*

Vinnie... Come to mama!

Jakten på...

...joddelknappen...



*fniss*

Min mamma med pinnar...

-Var är det där gröna?
-Det ligger där på kanten...
-Ah.
-Men du ska kanske inte ta alltihopa?
-Jo men jag tycker det är gott.
-Ja men det kommer att bli tokstarkt.
-Ja men det är ju lite spännande...

Säger mamma och rör ut 90% av wasabiklumpen i en yttepytteskvätt soja...

Vad man INTE behöver klockan 05.45 en måndagmorgon...

...är ett glas som i slow motion snyggt faller över kanten på diskstället och landar i vasken och sprider sig över halva köket i fina små glittriga flisor...

...take my hand and we'll make it I swear...

Honey och A sitter i baren.
Sitter i baren och ylar.
Skrålar 80-tals rock för full hals allt vad de orkar.
Det låter både mer och bättre än stackarna som står 2 meter bort och försöker sjunga karaoke.
Bartendersnuttan luta sig fram och tycker...

-Kan inte ni gå bort och sjunga något i karaoken sen?

Men där blir det nej.
Bestämt NEJ!
Skräddaren säger nej.

Utan mikrofon och utan kontroll ska det vara.

tjugotre trettiofem och pucko beeeeeeep

Telefonen ringer en afton på jobbet.

-God kväll och välkommen till Madhouse Copenhagen Hotel.
-Hej har jag kommit till hotellet Copenhagen Madhouse*?
-Eh jo.
-Jag undrar om du skulle kunna tala om för mig vad klockan är i London just nu?
-Va?
-Jo alltså jag sitter på ett hotell i London och har ingen klocka som går rätt.
-Men kan du inte ringa ner till din egen reception?
-Nej det är ingen där**.
-Och du har ingen texttv?
-Nej.
-Du menar alltså att du sitter på ett hotellrum i London och vet inte vad klockan är och för att ta reda på det så ringer du till ett hotell i Köpenhamn?
-Eh ja...


*Jag säger hotellets namn klart och tydligt (Hej och välkommen till X11111 X2222 X33333) när jag svarar i telefonen och ändå envisas folk med att fråga om de har kommit till X2222 X33333 X11111?
Lyssna ordentligt för bövelen!
**Vilket visar att han inte ens bor inom samma kedja.

kladd och klet

Detta är tjeckisk reklam för kondomer.

Kondomer med extra glidmedel.

Så mycket extra glidmedel att man tydligen inte behöver något lipgloss på en stund...

Det där med att inte skratta åt folk som står framför rakt framför dig... kan ibland vara svårt så svårt...

-Har ni några rum lediga?
-Nej tyvärr är det alldeles fullt.
-Jaha... För på skylten utanför står det att ni ska ha 10 rum kvar.
-Ursäkta?
-Ja.
-Du menar den stora blå skylten med ett stort P på?
-Ja.
-Jo alltså den visar hur många parkeringplatsen som finns kvar i parkeringsgaraget.

Why am I not suprised?

Pojken som säger "tyvärr" ringde igår.
Jag svarade i telefonen med ett välförtjänt

-Va fan?

Han skrattar lite och undrar hur det är, till svar får han.

-Jodå tack jag sitter hemma sjuk och äter penicillin så jag ska inte pussa på någon alls om det nu var det du tänkte på...

Ännu ett litet skratt och lite meningslöst småprat följer...

-Men jag kan ju ringa dig efter jobbet i morgon.

Väl medveten om att min hälsa (och tyvärr även i det här fallet sexdrive) inte kommer att ha förändrats nämnvärt över en natt får han till svar.

-Jodå gör det du.

Nu är ju då klockan 22.38 och han har inte ringt än... Och han kommer inte att ringa heller.
Jag är inte ett dugg förvånad.
Orkar inte ens vara irriterad.

Men han ska fan passa sig för att säga "tyvärr" igen...

-Nämen hej!

-Vad kul att se dig. Det var länge sen. Hur e läget? Bra? Skönt att höra. Jo det är ljuvligt att solen börjat skina, sommaren verkar vara på väg trots allt...
-Hur det är med mig? Tja du, tydligen inte bättre än jag förtjänar... Jag har ju då dragit på mig halsfluss.

IGEN.

tyvärr

Det var länge sen vi träffades första gången och på sistone har det varit en gång per halvår. När vi väl träffas spinner tankarna loss lite grann och jag funderar på om jag kanske ska ge det en chans i alla fall. Det brukar dock sluta med att jag blir irriterad.
Senast var det jag som petade liv i det hela i ett plötsligt närhetssug.
I en smsdiskussion om att det var länge sen vi träffades sist och att vi är båda dåliga på att höra av oss får jag svaret...

"har ju blivit det tyvärr"

tyvärr

Dagen efter skojar jag lite med honom och tycker...
"jaha du men då ses vi någon gång i november då..."
och han svara med
"nej det får bli lite tidigare ju, vi kan ju höras av i morgon..."

Dagen efter...

*tystnad*

Ännu en dag senare, fortfarande tystnad och jag slänger iväg ett sms och tycker att vi är ganska dåliga på att höra av oss.
Båda två.

En vecka senare...
...fortfarande tystnad.

*irritation*

Kom inte här och säg "tyvärr" om att vi inte träffas oftare om du sen inte hör av dig eller svarar när jag hör av mig.

Learning by doing...

Usch jag är en usel bloggare. Förra veckan jobbade jag dag hela veckan och fick så krypa i säng klockan 22 för att orka upp klockan 04 så det blev inte så mycket datortid. Den här veckan jobbar jag bara kvällar. Arbetsuppgifterna är lite "segare" men tiderna är myyycket trevligare även om jag får gå hem från centralen om jag slutar 23 för när jag väl kommer till ankdammen så har stadsbussarna slutat gå.
Jag är en typisk kväll/nattmänniska, eller b-människa som det heter i Danmark, och har lite svårt att komma upp tidiga morgnar så för att komma upp ordentligt ställs alla möjliga klockdon på rigning när jag ska upp och passa tider. Min väckarklocka/klockradio ställs så att radiofunktionen går igång först, 2-4min senare börjar den tuta ilsket. Klockradion står i fönstret vilket gör att jag måste gå ur sängen för att nå den. Om jag vid det här laget fortfarande inte har lämnat sängen helt så sätter Boo Radley's igång att yla i mobilen ytterligare 2-4min senare.
Snooza är totalt uteslutet i mitt fall för det betyder att jag inte kommer att komma ur sängen. Jag fortsätter lyssna på radion och när jag går så blir det ofta radiofunktionen som spelar i mobilen.
Jag är en trogen P3 lyssnare och skyr kommersiella radiokanaler men får tyvärr säga att vid 4-5 tiden på morgonen finns det inte särdeles mycket intressant på P3. På lördag och söndagmorgnar är det Nybryggt och det mina vänner är barnradio för vuxna... Mitt i veckan är det då något som heter Vaken och det var tyvärr inte mycket bättre... Det är en annan publik vid den tidpunkten på dygnet och det märker man mycket i deras val av musik. Behöver jag säga att jag är en aningens besviken på min favoritradiokanal...

Andra saker jag lärde mig förra veckan är tex... att man inte ska försöka stänga Couscousburken med en hand på diskbänken...
Den glider nämligen gärna... ur ditt grepp och åker i golvet INNAN du fått på locket ordentligt. Behöver jag säga att det rasslade en massa i min dammsugare?
Man bör också vara försiktig om man roar sig med att försöka tukta sitt hår och ska spraya något i det, inte nog med att man kanske bör blunda med det ögat som är närmst hårtussen du siktar på man ska kanske även antingen sikta bra eller...
blunda med det andra ögat också...

Sedan jag blev singel, för nu snart ganska exakt 2 år sen, är det inte många gånger jag har varit en tur i byn och åkt hem ensam... eller hem alls... Vad ska man kalla det?
Omoget kanske? Fånigt? Dumt? Onödigt? Ett sätt att ta vad man vill ha?
Tja... Kan inte säga annat än att jag står för det. Jag är ju ändå vuxen... eller nåt åt det hållet...
Visst kan jag hålla med om att i allt för många av fallen inte gett ett skit men samtidigt som jag tycker det är totalt onödigt och omoget, om än ibland ack så roligt, tycker jag att det är förbannat tråkigt att åka hem själv och ensam krypa ner i min stora säng.

Ett sökande av något att fylla en ensamhet med...?

Eller en jävla massa svammel...

I baren...

Honey och väninnan A har lämnat dansgolvet och satt sig i baren. En pojke kommer smygande och sätter sig brevid Honey.
Han samlar lite mod och säger...

-Hur kan det komma sig att ställets bästa dansare har lämnat dansgolvet?

...och får till svar...

-Jo vi sitter här för att ragga på bartendern.

Plupp i lingonskogen...

I morse vaknade jag, 3min före väckarklockan dvs klockan 04.47, med ett knullrufs utan dess like.
Och det utan någon som helst action,
tragiskt...
Det är en ganska spännande tid jag har framför mig nu, tiden det tar för mig att lista ut hur håret uppför sig i den här längden. Jag har ju liksom alltid varit ruskigt långhårig men med att håret blivit kortare och kortare har också nya hårrutiner kommit.
Som tex att jag numer i stort sett aldrig borstar håret. Kammar det inte heller. Det behövs ju inte. Borstning av mitt hår brukar mest leda till att jag ser ut som hälften av de kvinnliga karaktärerna i Dallas. Håret blir nämligen väldans stort och fluffigt.
Bara för det ska jag nu minsann göra en snabb nostalgitripp i min frisyrhistoria...

• Hockeyfrilla... Jepp and no comment.
• Långt... Över halva ryggen.
• Långt permanentat... Någon gång tidigt 90-tal, permanenten som vägrade rakna.
• Rastaflätor... Permanenten var nu utvuxen ca till axlarna och packades in i ca 100 rastaflätor. Det blev ganska snyggt faktiskt men resluterade i läskigt mycket hårtappande...
• Halvkort... Vilket betyder strax nedanför axlarna. Flätorna satt 3 månader och när de flätades upp kom permanenten fram igen och fick klippas bort.
• Utväxt... På väg mot långt hår.
• Rastaflätor... Igen. Inte lika nöjd denna gång.
• Långt... Över HELA ryggen ända ner till rumpan.
• Halvkort... Åter igen strax nedanför axlarna. Vägen mot en korthårig Honey började sommaren 2004 (tror jag det var) och har bara fortsatt sen dess.
• Kort... Ja dagens frilla som ju synes här under...

Det kommer nog inte att bli kortare än det är nu men man vet ju aldrig.
Ska bli intressant att se om jag är Plupp när jag vaknar igen i morgon...?

Och nej ni får faktiskt klara er utan bilder till mina gamla frisyrer...

Ordinary people...

Lite såhär kändes det idag (glömde visst publicera innan jag föll i koma igår).

"Jag spelar vanlig,
precis så vanlig som folk e mest.
Jag spelar vanlig,
men hur e det nu människor gör?
Vad e det de gör?"*

Väl hemkommen kände jag mig totalt oengagerad och helt slut i huvet.
Vete katten om det här kommer att hålla.

Säger jag efter 1 dag.


*Olle Ljungström - Jag spelar vanlig

3h sömn per natt kommer inte att hålla i längden.

Sova kanske vore nått? Det är ju frågan om det...
Jag ska ju snart upp igen...

Just det ja...

Det där med att bli vanlig och jobba dagtid.
Det händer i morgon.
Nu bor jag ju heller inte direkt runt hörnet från mitt jobb heller.
Gissa när mitt tåg går i morgon?

Just det... Klockan 05 fucking 13.

Det är det ENDA tåget jag kan ta för att komma i tid. Jag kommer att vara så i tid att jag kommer att vara på jobb 45min FÖRE jag börjar.

Känns det som något man vill spendera tid med på morgonen? Komma in på jobbet snortidigt alldeles ofrivilligt?

Inte det nä.

Fiskelycka...

Vi befinner oss i en sybehörsaffär, i ankdammen där vi bor, väninnan A och jag.
A ska köpa sidenband till en påse.
Sidenband i passande färg och bredd är utvalt och A är på väg mot kassan med handen i handväskan för att fånga upp passande betalmedel. Plötsligt stannar hon tvärt och tittar på mig med stora ögon.
Med ytterst förvånad och aningens villrådig blick drar hon så slutligen upp handen ur väskan... hållandes i...

en purjolök...

Dagens frågesport...

Vem är personen på bilden och hur gammal tror ni denna person är?

Ibland kan man undra hur folk funkar...

Pete Burns
46år

Nattlig järnhjumpa

Ok... Nu har jag så deklarerat. I Sverige. Via sms.

Jag har också kastat ett litet öga på min danska monsterdeklaration. Har tjänat mer än jag angav för mitt fradrag, kan bli pyssligt.

Den stora frågan är dock.

Alla pengarna jag tydligen har tjänat förra året... var fa_an har de blivit av?