Why am I not suprised?

Pojken som säger "tyvärr" ringde igår.
Jag svarade i telefonen med ett välförtjänt

-Va fan?

Han skrattar lite och undrar hur det är, till svar får han.

-Jodå tack jag sitter hemma sjuk och äter penicillin så jag ska inte pussa på någon alls om det nu var det du tänkte på...

Ännu ett litet skratt och lite meningslöst småprat följer...

-Men jag kan ju ringa dig efter jobbet i morgon.

Väl medveten om att min hälsa (och tyvärr även i det här fallet sexdrive) inte kommer att ha förändrats nämnvärt över en natt får han till svar.

-Jodå gör det du.

Nu är ju då klockan 22.38 och han har inte ringt än... Och han kommer inte att ringa heller.
Jag är inte ett dugg förvånad.
Orkar inte ens vara irriterad.

Men han ska fan passa sig för att säga "tyvärr" igen...