My life...

Denne är ju lite till åren kommen så hon minns hur det vara att brevväxla med folk. På riktigt. Med penna, papper och frimärken.
Kommer väl ihåg "brevvännsannonserna" i Kamratposten där favoritartister och fritidsintressen avhandlades för att om möjligt få till den bästa kombinationen.
Numer är jag datorberoende och smsskadad och införskaffandet av nya "lekkamrater" sker på jobbet, på krogen och på nätet.
En nätraggargeneration har uppstått. På sista tiden har jag upplevt ett spännande uppsving i användandet av frågan om vilka mina fritidsintressen/hobbies är?

Öh?

Vad jag gör när jag är ledig?

Ehh...

Ingenting?

Vad är det egentligen folk förväntar sig att få för svar på det?

Den senaste pojken som frågade om detta fick följande svar.

"den har börjat komma lite på mode igen känns det som... frågan om man har några fritidsintresse...
tja... tragiskt nog kan jag liksom inte komma på något konkret. jag tar dagen som den kommer, sitter för mycket framför datorn, alltid med radion eller tv:n på, lallar iväg på promenader, äter oroande mängder sushi, tvingar mina vänner att lyssna på mina vrickade funderingar, ser konstiga filmer, lite då och då häller jag i mig alkohol, drar på mig dansskorna och vickar lyckligt rumpan, ylandes till musiken en hel natt..."

Såhär bakefter känns det som om jag fick till det ganska bra.

Det är jag.

Visst finns det en hel massa andra knasig saker som jag också hittar på som tex. bloggar (men det ska man inte säga för då vill de säkert bara läsa och då har jag garanterat skrämt bort dem direkt, jag kan ju iaf försöka verka intressant ett tag), sover, steker mig grisrosa i solen, dricker litervis med fuskChai på Espresso, bränner pengar på ingenting, leker besserwisser, tänker alldeles för mycket alldeles i onödan and so on and so forth...

Men jag kanske borde skaffa mig en riktig hobby?

Knyppling kanske?