Snart dags att fira...
Med kaka trudelutt och tralalalaa...
1000st...
Skickade...
Sms...
Sen den 22 juli...
2005...
fredag, september 30, 2005
Eh?
Står på jobbet och har tråkigt när denna "inbjudan" dimper ner i min inkorg på SD...
"Hejsan. Vill inte tränga mig på, men jag driver ett exklusivt nätverk bestående av välvårdade personer med trevligt utseende som har exklusiv smak och njuter av lekar där fler än två är involverade. Är detta något som väcker nyfikenhet är du hjärtligt välkommen in på vår sida. Om inte, önskar jag dig lycka till!"
Presentationen på sidan består av...
"Beskrivning: Exklusivt nätverk bestående av välvårdade personer med trevligt utseende som har exklusiv smak och njuter av lekar där fler än två är involverade. Låt mig först beskriva vad vi inte är, vi är ingen klubb eller förening, med avgifter och medlemskap. Vi är snarare ett näteverk av personer som delar intresse. Vi gillar att vara flera, men tycker samtidigt att klubbscenen känns både smaklös och oaptitlig, vi känner oss helt enkelt inte hemma där. Vi ser oss som lite snyggare, lite fräschare, lite bättre, lite mer klass! Vi träffas i olika konstelationer ett par gånger i månaden. Det kan röra sig om allt från en enkel trekant till en lite större fest på ett bestämt tema.
Vi är inte här för att väcka anstöt på något sätt, delar du inte vårt sätt att njuta respekterar vi det och önskar dig lycka till i ditt fortsatta sökande.
Hör gärna av dig om detta är något som väcker intresse och nyfikenhet."
En swingersklubb för inbördes beundran?
"Hejsan. Vill inte tränga mig på, men jag driver ett exklusivt nätverk bestående av välvårdade personer med trevligt utseende som har exklusiv smak och njuter av lekar där fler än två är involverade. Är detta något som väcker nyfikenhet är du hjärtligt välkommen in på vår sida. Om inte, önskar jag dig lycka till!"
Presentationen på sidan består av...
"Beskrivning: Exklusivt nätverk bestående av välvårdade personer med trevligt utseende som har exklusiv smak och njuter av lekar där fler än två är involverade. Låt mig först beskriva vad vi inte är, vi är ingen klubb eller förening, med avgifter och medlemskap. Vi är snarare ett näteverk av personer som delar intresse. Vi gillar att vara flera, men tycker samtidigt att klubbscenen känns både smaklös och oaptitlig, vi känner oss helt enkelt inte hemma där. Vi ser oss som lite snyggare, lite fräschare, lite bättre, lite mer klass! Vi träffas i olika konstelationer ett par gånger i månaden. Det kan röra sig om allt från en enkel trekant till en lite större fest på ett bestämt tema.
Vi är inte här för att väcka anstöt på något sätt, delar du inte vårt sätt att njuta respekterar vi det och önskar dig lycka till i ditt fortsatta sökande.
Hör gärna av dig om detta är något som väcker intresse och nyfikenhet."
En swingersklubb för inbördes beundran?
torsdag, september 29, 2005
Honey klampar i klaveret... avsnitt 3425...
Sent en lördag var Honey på stan för att svinga sina lurviga, det svingades även en del glas...
Nivån "drängfylla" stod för dörren.
Honey blev raggad på av man som såg trevlig ut och bytte 1 timmes bussresa hem mot en bortamatch.
Mannen bor i ett "äldre" hus med gammal port och bakgård. Gården var ganska liten, asfalterad och inrymde typ soptunnor och cykelställ.
In genom porten vinglar Honey på höga klackar och spanar in mot gården och får syn på något som hon inte alls tycker passar in där...
En BMW...
Honey tycker det där med bilar som statussymbol, vilket enligt henne ofta är fallet när det gäller BMW-ägare, är ganska larvigt och utbrister...
-Vem fan har ställt sin jävla BMW på gården?
Mannen tittar på Honey med aningens bister uppsyn och meddelar torrt...
-Det är min bil...
Nivån "drängfylla" stod för dörren.
Honey blev raggad på av man som såg trevlig ut och bytte 1 timmes bussresa hem mot en bortamatch.
Mannen bor i ett "äldre" hus med gammal port och bakgård. Gården var ganska liten, asfalterad och inrymde typ soptunnor och cykelställ.
In genom porten vinglar Honey på höga klackar och spanar in mot gården och får syn på något som hon inte alls tycker passar in där...
En BMW...
Honey tycker det där med bilar som statussymbol, vilket enligt henne ofta är fallet när det gäller BMW-ägare, är ganska larvigt och utbrister...
-Vem fan har ställt sin jävla BMW på gården?
Mannen tittar på Honey med aningens bister uppsyn och meddelar torrt...
-Det är min bil...
onsdag, september 28, 2005
En hjälpande hand fortsätter...
Har funderat lite mer över detta och vill få sagt lite till...
Förra inlägget gäller inte bara män utan alla, det bara råkade vara en man just i morse.
Visst man kan inte hjälpa alla oavsett hur mycket man än vill, jag tror man måste vara lite egoistisk för att överleva (så länge man inte har egna barn dock). Men för det ska man inte strunta i andra.
Visst, gränsen kan ibland vara hårfin var och när man ska blanda sig i och när man ska låta bli men att inte bry sig alls?
När jag läste om den unga kvinnan som blödande och i stort sett naken, släpades i håret genom centrala Köpenhamn sent en kväll i oktober förra året, förbi i alla fall ett tiotal vittnen som inte gjorde någonting för att hjälpa henne, så blir jag rädd.
Hon våldtogs, på ALLA tänkbara sätt, och misshandlades upprepade gånger helt öppet utomhus i en stor huvudstad och INGEN gjorde något för att hjälpa henne.
Det var ingen som ingrep, ingen som ringde till polisen.
Det gör fysiskt ont i mig att tänka på det.
Det skrämmer mig så fruktansvärt att folk inte bryr sig.
Hade jag kunnat hade jag gjort något, visst lätt att säga nu, men det handlar ju för f*n om en levande människa.
Hade det varit jag som blev utsatt för någonting sådant så önskar jag av hela mitt hjärta att någon skulle bry sig.
Förra inlägget gäller inte bara män utan alla, det bara råkade vara en man just i morse.
Visst man kan inte hjälpa alla oavsett hur mycket man än vill, jag tror man måste vara lite egoistisk för att överleva (så länge man inte har egna barn dock). Men för det ska man inte strunta i andra.
Visst, gränsen kan ibland vara hårfin var och när man ska blanda sig i och när man ska låta bli men att inte bry sig alls?
När jag läste om den unga kvinnan som blödande och i stort sett naken, släpades i håret genom centrala Köpenhamn sent en kväll i oktober förra året, förbi i alla fall ett tiotal vittnen som inte gjorde någonting för att hjälpa henne, så blir jag rädd.
Hon våldtogs, på ALLA tänkbara sätt, och misshandlades upprepade gånger helt öppet utomhus i en stor huvudstad och INGEN gjorde något för att hjälpa henne.
Det var ingen som ingrep, ingen som ringde till polisen.
Det gör fysiskt ont i mig att tänka på det.
Det skrämmer mig så fruktansvärt att folk inte bryr sig.
Hade jag kunnat hade jag gjort något, visst lätt att säga nu, men det handlar ju för f*n om en levande människa.
Hade det varit jag som blev utsatt för någonting sådant så önskar jag av hela mitt hjärta att någon skulle bry sig.
En hjälpande hand...
Visst kan jag vara egoistisk men jag tycker faktiskt man bör hjälpa till om folk behöver det...
Tog precis en frukost på ett av hemstaden Espresso House tillsammans med väninna.
Vi disken står en kvinna och beställer, hon har ett barn i 2 års åldern på höften. Beställningen är för två och det blir mycket att bära. För att slippa gå 3 gånger går hon en gång med tallrikarna och kommer tillbaka med en bricka för att hämta drycken, fortfarande med barnet i famnen.
En stund senare är det dags för kvinnan att lämna stället och det gör hon i sällskap med en vuxen man, antagligen barnets far...?
Visst kan det finnas tusen anledningar till kvinnans pyssel med bricka och tallrikar men jag kan bara se fyra troliga alternativ...
Tog precis en frukost på ett av hemstaden Espresso House tillsammans med väninna.
Vi disken står en kvinna och beställer, hon har ett barn i 2 års åldern på höften. Beställningen är för två och det blir mycket att bära. För att slippa gå 3 gånger går hon en gång med tallrikarna och kommer tillbaka med en bricka för att hämta drycken, fortfarande med barnet i famnen.
En stund senare är det dags för kvinnan att lämna stället och det gör hon i sällskap med en vuxen man, antagligen barnets far...?
Visst kan det finnas tusen anledningar till kvinnans pyssel med bricka och tallrikar men jag kan bara se fyra troliga alternativ...
- Kvinnan nej till hjälp, dumt av henne...
- Mannen var på toa...
- Mannen har fysiska anledningar som gör honom oförmögen att greppa saker...
- Mannen behöver en fot i ändan...
Mer Nemi åt folket
Edit...
Nemistrippen som låg här ett par timmar är borttagen och ersatt med denna länk.
Kom fram till att det kanske var lite svårt att läsa texten och då är det ju inget kul...
Nemistrippen som låg här ett par timmar är borttagen och ersatt med denna länk.
Kom fram till att det kanske var lite svårt att läsa texten och då är det ju inget kul...
tisdag, september 27, 2005
Helgardering
Brev från banken...
"Måndagen den xxx flyttar avdelningen YY 500m ner för gatan till avdelning ZZ.
Du kommer att fortsätta möta de ansikte du känner då medarbetarna flyttar med. (vilken tur för dem då, kunde ju blivit tråkigt för dem att inte ha något att göra på tomma kontoret)
Alla konto flyttas automatiskt och kontonumren ändras inte.(???) Du skall därför inte meddela ändringen till din arbetsgivare eller andra som överför pengar till dina konto"
I'm sorry say what?
Nog för att min hiss inte alltid går ända upp men riktigt så dum är jag inte så att jag tror att bara för att bankkontoret flyttas så skulle mina kontonummer ändras...
Visst är det kanske bra att åtminstone försöka skriva att folk inte behöver oroa sig men det kommer säkert att förvirra precis lika mycket.
"Måndagen den xxx flyttar avdelningen YY 500m ner för gatan till avdelning ZZ.
Du kommer att fortsätta möta de ansikte du känner då medarbetarna flyttar med. (vilken tur för dem då, kunde ju blivit tråkigt för dem att inte ha något att göra på tomma kontoret)
Alla konto flyttas automatiskt och kontonumren ändras inte.(???) Du skall därför inte meddela ändringen till din arbetsgivare eller andra som överför pengar till dina konto"
I'm sorry say what?
Nog för att min hiss inte alltid går ända upp men riktigt så dum är jag inte så att jag tror att bara för att bankkontoret flyttas så skulle mina kontonummer ändras...
Visst är det kanske bra att åtminstone försöka skriva att folk inte behöver oroa sig men det kommer säkert att förvirra precis lika mycket.
Alfapetattack...
Under söndagens bussresa passerade jag Rikets Sal i staden jagkommerinteihågvilken och påmindes om denna klockrena "alfapetattack"...
Honey the soap...
Talade med väninna A från Uppsala i telefon idag.
Hon arbetar alldeles för mycket och tycker inte hon har något eget liv så hon ringer mig för att få sin dagliga dos av förvirringssåpan som är mitt liv.
Så välkomna till...
Honey the soap.
Kanal honeysomewhere.blogspot.com
kl. när du helst önskar eller har tid
Överanalyserande, snäll* obeslutsam, närhetstörstande och tokrolig ger hon sig ut i världen på äventyr. Följ Honey i hennes förvirrade vardag på jakt efter lycka, välgång och en man att älska.
* i alla fall när hon sover...
Hon arbetar alldeles för mycket och tycker inte hon har något eget liv så hon ringer mig för att få sin dagliga dos av förvirringssåpan som är mitt liv.
Så välkomna till...
Honey the soap.
Kanal honeysomewhere.blogspot.com
kl. när du helst önskar eller har tid
Överanalyserande, snäll* obeslutsam, närhetstörstande och tokrolig ger hon sig ut i världen på äventyr. Följ Honey i hennes förvirrade vardag på jakt efter lycka, välgång och en man att älska.
* i alla fall när hon sover...
Osloweekend and Monday bloody Monday
Dagen har varit bakvänd, för att inte säga a complete waste of time...
Ska kanske börja med helgens bravader som tidigare försvann ut i bloggrymden...
Fredag: lämnade jobbet och satte mig direkt på tråkbussen till Oslo, får säga att jag sov ganska upp till Göteborg där jag fick sällskap på sätet brevid och unte kunde bre mig ohämmat längre.
Skvaller med kära C och väninna M som flyttat till Stockholm och inte setts på ett tag. Eftermiddagslur och därefter skiftarbete i badrummet inför aftonen.
Tacos hemma, drinkar på bar, mer dricka, gratis tack vare god vän T, liten promenad i Oslo och sen discodans på ställe värre än Slagthuset... Huga...
Honey skakade rumpan och C och M bjöd publiken på lite flickhångel i goda vänners lag.
Helt plötsligt var M borta, jag muckade med liten påfrestande idiot, nobbade raggande man för att hooka på hans polare (fick jag veta senare) och därefter vidare ut i Oslonatten via taxi...
Lördagen spenderades i ca 30km/h, C och M var ruskigt bakfulla/förkylda och jag gjorde väl inte heller för många knop så vid fyratiden lämnades bostaden för promenad i solen som avslutades med pizza.
Behöver jag säga att pizzan var tokdyr?
Vid halv tio sov alla utom Honey i vars en fåtölj/soffa.
02.50 inkom det ett mycket oväntat samtal som resulterade i en del irritation och strax därefter startade ett märkligt springande av lägenhetens resterande inneboende samt en kusin.
Nej jag kom inte upp till 7 för att ta bussen hem till barnkalaset för mitt gudbarn. Jag är en dålig gudmor...
Halva söndagen spenderades caféhopping och andra halvan på bussen hem. Det tog en si sådär 8h.
Strax innan midnatt stapplade jag in på MacDonalds för lite (höll på att säga näring) mat som intogs framför datorn läsandes helgens blogginlägg och därefter somnade jag på soffan.
Vaknade upp, fortfarande på soffan, vid 12-tiden när dörrmattan dränktes i reklam, kröp ur pyjamasen och ner i sängen och snusade vidare. Tog mig i kragen och steg upp sådär vid halv fyra, en sittning framför datorn och en fundering om att åka till mataffären.
Den kom tyvärr av sig när jag började snacka med en bekant på msn, bekant 1 övergick till bekant 2 som lyckade få mig på ganska dåligt humör genom att börja prata om sexliv och dateing.
Vid åtta snåret började jag drar små paralleller mellan min tjurighet och det faktum att jag ännu inte varken ätit eller druckit något på hela dagen. Dags att göra något åt det kanske? men först en dusch, som blev ett bad.
En stund i varma badkaret med Cardigans och lite sudoku. När skivan var färdigspelad blev jag helt plötsligt väldigt Murder Balladssugen lagom till det var dags att stiga upp. Jag lallde ur badkaret en snabbis ut och bytte skiva och sen tillbaka för att duscha av mig. Åter i badrummet blev jag kusligt påmind om vad som antagligen är ett resultat av att jag inte ätit något.
Gång på gång fick jag sätta mig ner i badkaret för att inte svimma. Det spelade ingen roll hur länge jag väntade eller hur långsamt jag reste mig. Det susade i öronen snurrade framför ögonen och blodet rusade. Duschen fick avslutas sittandes på huk, försiktigt kravlade jag ur badkaret och fick direkt sätta mig på toan med huvudet mellan knäna.
Efter en stund kunde jag resa mig och gick direkt ut i köket och tuggade i mig det sötaste jag kunde hitta... blockchoklad.
Behöver jag säga att det var väldigt obehagligt?
Är nu både äten och drucken men känner mig typ bakis.
Klockan är typ 02.10 och dagen känns alldeles bortslösad.
Ruttet...
Ska kanske börja med helgens bravader som tidigare försvann ut i bloggrymden...
Fredag: lämnade jobbet och satte mig direkt på tråkbussen till Oslo, får säga att jag sov ganska upp till Göteborg där jag fick sällskap på sätet brevid och unte kunde bre mig ohämmat längre.
Skvaller med kära C och väninna M som flyttat till Stockholm och inte setts på ett tag. Eftermiddagslur och därefter skiftarbete i badrummet inför aftonen.
Tacos hemma, drinkar på bar, mer dricka, gratis tack vare god vän T, liten promenad i Oslo och sen discodans på ställe värre än Slagthuset... Huga...
Honey skakade rumpan och C och M bjöd publiken på lite flickhångel i goda vänners lag.
Helt plötsligt var M borta, jag muckade med liten påfrestande idiot, nobbade raggande man för att hooka på hans polare (fick jag veta senare) och därefter vidare ut i Oslonatten via taxi...
Lördagen spenderades i ca 30km/h, C och M var ruskigt bakfulla/förkylda och jag gjorde väl inte heller för många knop så vid fyratiden lämnades bostaden för promenad i solen som avslutades med pizza.
Behöver jag säga att pizzan var tokdyr?
Vid halv tio sov alla utom Honey i vars en fåtölj/soffa.
02.50 inkom det ett mycket oväntat samtal som resulterade i en del irritation och strax därefter startade ett märkligt springande av lägenhetens resterande inneboende samt en kusin.
Nej jag kom inte upp till 7 för att ta bussen hem till barnkalaset för mitt gudbarn. Jag är en dålig gudmor...
Halva söndagen spenderades caféhopping och andra halvan på bussen hem. Det tog en si sådär 8h.
Strax innan midnatt stapplade jag in på MacDonalds för lite (höll på att säga näring) mat som intogs framför datorn läsandes helgens blogginlägg och därefter somnade jag på soffan.
Vaknade upp, fortfarande på soffan, vid 12-tiden när dörrmattan dränktes i reklam, kröp ur pyjamasen och ner i sängen och snusade vidare. Tog mig i kragen och steg upp sådär vid halv fyra, en sittning framför datorn och en fundering om att åka till mataffären.
Den kom tyvärr av sig när jag började snacka med en bekant på msn, bekant 1 övergick till bekant 2 som lyckade få mig på ganska dåligt humör genom att börja prata om sexliv och dateing.
Vid åtta snåret började jag drar små paralleller mellan min tjurighet och det faktum att jag ännu inte varken ätit eller druckit något på hela dagen. Dags att göra något åt det kanske? men först en dusch, som blev ett bad.
En stund i varma badkaret med Cardigans och lite sudoku. När skivan var färdigspelad blev jag helt plötsligt väldigt Murder Balladssugen lagom till det var dags att stiga upp. Jag lallde ur badkaret en snabbis ut och bytte skiva och sen tillbaka för att duscha av mig. Åter i badrummet blev jag kusligt påmind om vad som antagligen är ett resultat av att jag inte ätit något.
Gång på gång fick jag sätta mig ner i badkaret för att inte svimma. Det spelade ingen roll hur länge jag väntade eller hur långsamt jag reste mig. Det susade i öronen snurrade framför ögonen och blodet rusade. Duschen fick avslutas sittandes på huk, försiktigt kravlade jag ur badkaret och fick direkt sätta mig på toan med huvudet mellan knäna.
Efter en stund kunde jag resa mig och gick direkt ut i köket och tuggade i mig det sötaste jag kunde hitta... blockchoklad.
Behöver jag säga att det var väldigt obehagligt?
Är nu både äten och drucken men känner mig typ bakis.
Klockan är typ 02.10 och dagen känns alldeles bortslösad.
Ruttet...
måndag, september 26, 2005
*mutter*
Skrev precis ett inlägg om helgens bravader men det försvann ut i cyberrymden när det trycktes "publish post" eftersom jag tydligen hunnit bli utloggad...
Ytterst irriterande...
Jag ber att få återkomma senare...
Ytterst irriterande...
Jag ber att få återkomma senare...
Led tiden ur är...
Nu säger min klocka inte ticktickticktick... längre.
Nu säger den ingenting alls...
Den stannade klockan 04.50 i lördags morse...
Nu säger den ingenting alls...
Den stannade klockan 04.50 i lördags morse...
fredag, september 23, 2005
Oschlo...
Snart lämnar jag jobbet, tar mitt pick och pack och pyser till Oslo över helgen.
Åga buss e ju bara så jävla tradeet... Hela vägen till Oslo.
Min kära vännina C tar nämligen sitt Working Holiday Visa och pyser till Australien på vad jag misstänker kommer att bli obestämd framtid.
Jag firade nyår hos C nu senast och det resulterade i mitt livs hittills dyraste bortamatch.
360 NOK för taxin hem. 360 f**king norska kronor... (pun intended)
Var det värt det?
Njae det skulle jag väl inte säga...
Försök själv att hålla masken när någon på fullaste allvar snackar dirty till dig på norska och viskar i ditt öra om pikken och pupporna...
Åga buss e ju bara så jävla tradeet... Hela vägen till Oslo.
Min kära vännina C tar nämligen sitt Working Holiday Visa och pyser till Australien på vad jag misstänker kommer att bli obestämd framtid.
Jag firade nyår hos C nu senast och det resulterade i mitt livs hittills dyraste bortamatch.
360 NOK för taxin hem. 360 f**king norska kronor... (pun intended)
Var det värt det?
Njae det skulle jag väl inte säga...
Försök själv att hålla masken när någon på fullaste allvar snackar dirty till dig på norska och viskar i ditt öra om pikken och pupporna...
torsdag, september 22, 2005
Microbølgeovn...
Härligt när man lagar något i sin micro, oavsett vad det är, och hela köket fylls av doften av popcorn med smörsmak...
Tolk tack.
Visst jag är miss Fuck Up... Men att gå från "jag tycker jätte mycket om dig, har vi någon framtid" till total tystnad inom loppet av typ 3h... What happened there? Anar total massuppfittning. Frågan är väl som alltid...
Hur fan ska jag ha det nu då?
Hur fan ska jag ha det nu då?
onsdag, september 21, 2005
Places to call home...
Jag har aldrig varit i Berlin men jag måste säga att om jag styr kosan dit så står Propeller Island City Lodge absolut på min lista över önskehotell. Om inte annat så är hemsidan väl värd ett besök bara för att kolla in deras fantastiskt (vrickade) inredda rum.
Honey klampar i klaveret, avsnitt 1
I tisdags morse, på väg ner i källaren för att ta av uniformen och åka hem möter jag annan svensk kollega, han ser ut att ha sålt smöret och tappat pengarna.
Honey - Du ser lite butter ut...
Kollegan - Tja, kom upp i 100 övertidstimmar (!) förra månaden, morsan har fått cancer så inte nog med att jag ska reda mitt eget så behöver jag nu också ta hand om deras hus... Så jag tycker nog jag har anledning att se butter ut...
Vad säger man? Inte så lätt för mig att veta men känner mig likväl ganska puckad för att ha sagt det.
Honey - Du ser lite butter ut...
Kollegan - Tja, kom upp i 100 övertidstimmar (!) förra månaden, morsan har fått cancer så inte nog med att jag ska reda mitt eget så behöver jag nu också ta hand om deras hus... Så jag tycker nog jag har anledning att se butter ut...
Vad säger man? Inte så lätt för mig att veta men känner mig likväl ganska puckad för att ha sagt det.
Ny följetong i x antal avsnitt
Jag pratar för mycket.
Ibland alldeles utan att tänka mig för tyvärr, vilket kan leda till att jag hasplar ur mig ogenomtänkta saker.
Jag trampar i klaveret med andra ord. Inte med mina små 38:or då heller utan hela clowndojjan storlek skida.
Jag har aldrig för avsikt att vara elak även om det händer (tyvärr oftare än jag tror) att jag uppfattas som just det.
Man kan ju inte alltid veta allt heller.
även om jag ibland häftigt hävdar motsatsen...
Ibland alldeles utan att tänka mig för tyvärr, vilket kan leda till att jag hasplar ur mig ogenomtänkta saker.
Jag trampar i klaveret med andra ord. Inte med mina små 38:or då heller utan hela clowndojjan storlek skida.
Jag har aldrig för avsikt att vara elak även om det händer (tyvärr oftare än jag tror) att jag uppfattas som just det.
Man kan ju inte alltid veta allt heller.
även om jag ibland häftigt hävdar motsatsen...
tisdag, september 20, 2005
Ritsch ratsch filibombombom...
Ibland gör vi flickor konstiga saker mot oss själva...
Som att tex. låta en liten kvinna med glasögon på näsan smeta varmt vax på väl valda områden på våra kroppar och därefter slita bort allt hår som bara råkar växa just där...
Som att tex. låta en liten kvinna med glasögon på näsan smeta varmt vax på väl valda områden på våra kroppar och därefter slita bort allt hår som bara råkar växa just där...
Places to call home...
Jag skulle väl kanske iofs inte önska att kalla ett hotell "hemma" men det finns en del intressanta hotell världen över som visst bjuder in till det tycker jag efter att ha läst denna reseskildring.
Amanresorts finns på ett antal väl utvalda platser i världen och har man stålarna så varför inte lägga dem på denna fantastiska utsikt?
Amanresorts finns på ett antal väl utvalda platser i världen och har man stålarna så varför inte lägga dem på denna fantastiska utsikt?
måndag, september 19, 2005
Prylar prylar prylar
Jag älskar prylar...
Gärna elektriska saker, med eller utan sladd. Och för att vara flicka får jag väl säga att jag har en del....
Jag har nu (medelst morgongymnastik klockan 16.20 på... ehmm... eftermiddagen) kopplat ihop ännu en sak med en annan.
Min bärbara, min ögonsten, har nu blivit ihopkopplad med hemmabiosystemet. Än så länge bara ljudledes dock.
Någon stereo, som det så fint heter, existerar inte i mitt hem. Den såldes på tradera förra veckan.
Jag är för ung (nog den enda gången jag kan säga det men i alla fall) för att ha en samling LP-skivor och eftersom jag tidigt övergick till cd så har jag inte så många kassetter av intresse.
Detta betyder att om det nu skulle finnas något (satans jävla) windowsljud, eller annat programmissljud, som undkommit mitt bortplockande kommer det inte enbart att leda till litet oväntat skrämselhopp utan snarare en smärre hjärtattack.
För att inte tala om alla hemsidor med oväntat ljud eller musik.
Honey är lite lättskrämd och har en tendens att skruva upp ljudet när hon lyssnar på musik.
Gärna elektriska saker, med eller utan sladd. Och för att vara flicka får jag väl säga att jag har en del....
Jag har nu (medelst morgongymnastik klockan 16.20 på... ehmm... eftermiddagen) kopplat ihop ännu en sak med en annan.
Min bärbara, min ögonsten, har nu blivit ihopkopplad med hemmabiosystemet. Än så länge bara ljudledes dock.
Någon stereo, som det så fint heter, existerar inte i mitt hem. Den såldes på tradera förra veckan.
Jag är för ung (nog den enda gången jag kan säga det men i alla fall) för att ha en samling LP-skivor och eftersom jag tidigt övergick till cd så har jag inte så många kassetter av intresse.
Detta betyder att om det nu skulle finnas något (satans jävla) windowsljud, eller annat programmissljud, som undkommit mitt bortplockande kommer det inte enbart att leda till litet oväntat skrämselhopp utan snarare en smärre hjärtattack.
För att inte tala om alla hemsidor med oväntat ljud eller musik.
Honey är lite lättskrämd och har en tendens att skruva upp ljudet när hon lyssnar på musik.
God Morgon
Vaknade.
Upp och kissa.
Tittade på telefonen, klockan visade 13.30
Skulle man kanske stiga upp?
Nej varför det?
Jag har ju bara en tid att passa idag, klockan 20.39 när tåget lämnar stationen för att ta mig till jobbet.
Ner i sängen igen med täcken upp till näsan...
*mys*
Upp och kissa.
Tittade på telefonen, klockan visade 13.30
Skulle man kanske stiga upp?
Nej varför det?
Jag har ju bara en tid att passa idag, klockan 20.39 när tåget lämnar stationen för att ta mig till jobbet.
Ner i sängen igen med täcken upp till näsan...
*mys*
söndag, september 18, 2005
Terapi
Ja det verkar ju som jag har gått och sett till att jag blivit dumpad...
Tog mig en söndagsfika med tillhörande tjejsnack men kände att jag behövde mer...
Shopping har, som väl känt är, vissa terapeutiska egenskaper på oss människor (läs kvinnor) så det blev en tur till IKEA...
Hold the phone...
IKEA...
En söndageftermiddag?
Dumma Honey då...
IKEA är ju hemvist för traktens samtliga gulligt förälskade par, rara runda gravida samt puttinutt gullepluttiga småbarnsföräldrar och allt detta i en enda röra...
*mutter*
Lurar i öronen med egen musik och snitslad bana bland barnvagnar, magar och Baby Björnar...
Men shoppat fick jag... Mer än kreditkortet tyckte om...
Mumma för själen...
Nu ska jag pyssla...
Tog mig en söndagsfika med tillhörande tjejsnack men kände att jag behövde mer...
Shopping har, som väl känt är, vissa terapeutiska egenskaper på oss människor (läs kvinnor) så det blev en tur till IKEA...
Hold the phone...
IKEA...
En söndageftermiddag?
Dumma Honey då...
IKEA är ju hemvist för traktens samtliga gulligt förälskade par, rara runda gravida samt puttinutt gullepluttiga småbarnsföräldrar och allt detta i en enda röra...
*mutter*
Lurar i öronen med egen musik och snitslad bana bland barnvagnar, magar och Baby Björnar...
Men shoppat fick jag... Mer än kreditkortet tyckte om...
Mumma för själen...
Nu ska jag pyssla...
Into the night
Jag har sovit kanske 3h på de senaste 36, har en tid att passa i morgon förmiddag och ändå sitter jag här nu.
Ibland kan man ana vissa tendenser till "mörkräddhet" hos Honey...
Om jag är ledig och har för mycket i huvudet så spelar det inte så stor roll hur trött jag är för så länge det är mörkt kan jag liksom inte komma iväg till sängen.
Jag kan somna på soffan framför tv:n men att släcka alla lampor, dra ner gardinen och krypa ner ensam i stora tomma sängen i mörker och tystnad tar emot.
Jag kan vänta in dagsljuset. I flera timmar om det krävs...
Jag har aldrig delat mitt hem och min säng med någon annan än "helgbesökande" pojkvänner/numera ex och en roomie (inte sängen i det fallet dock) och jag har inga problem med att sova när jag väl kommer dithän..
Men nu tar det emot att gå och lägga sig ensam i mörkret.
Jag vill ju bara ligga under stora mjuka täcket och känna en arm runt min kropp, någons andedräkt mot min nacke.
Vill så gärna känna värmen av någon annan.
Ibland kan man ana vissa tendenser till "mörkräddhet" hos Honey...
Om jag är ledig och har för mycket i huvudet så spelar det inte så stor roll hur trött jag är för så länge det är mörkt kan jag liksom inte komma iväg till sängen.
Jag kan somna på soffan framför tv:n men att släcka alla lampor, dra ner gardinen och krypa ner ensam i stora tomma sängen i mörker och tystnad tar emot.
Jag kan vänta in dagsljuset. I flera timmar om det krävs...
Jag har aldrig delat mitt hem och min säng med någon annan än "helgbesökande" pojkvänner/numera ex och en roomie (inte sängen i det fallet dock) och jag har inga problem med att sova när jag väl kommer dithän..
Men nu tar det emot att gå och lägga sig ensam i mörkret.
Jag vill ju bara ligga under stora mjuka täcket och känna en arm runt min kropp, någons andedräkt mot min nacke.
Vill så gärna känna värmen av någon annan.
lördag, september 17, 2005
Live and Learn
I came home in the morning and everything was gone
oh, what have I done!
I dropped dead in the hallway
cursing the dawn
oh come on sun, why must I burn?
I'm just trying to learn...
I stared into the light to kill some of my pain
it was all in vain, 'cause no senses remained
but an ache in my body
and regret on my mind
but I'll be fine 'cause
I live and I learn
yes, I live and I learn
if you live you will learn
and I live and I learn
got kicked in the head
so I started a fight
'cause I knew I was right
but I learned I was wrong
I remember a slaughter
I remember I fought for the money I'd brought
I got blistered and burned
and lost what I'd earned
but I lived and I learned
yes, I lived and I learned
I've got, I've got it now!
[she's got, she's got it now!]
I came to on a corner, with some help from a man
and goddamn, I don't seem to have learned
that a lady in need is guilty indeed
so I paid and got laid in return
and I don't know what I've learned...
well, you get what you give
and hell yes, I lived!
but if you live as you learn
I don't think I can learn
oh, with the sun in my eyes, surprise!
I'm living a life...
but I don't seem to learn
no, I don't think I can learn
All music by Peter Svensson [Stockholm Songs]
All lyrics by Nina Persson [Stockholm Songs]
(P) 2003 Stockholm Records
oh, what have I done!
I dropped dead in the hallway
cursing the dawn
oh come on sun, why must I burn?
I'm just trying to learn...
I stared into the light to kill some of my pain
it was all in vain, 'cause no senses remained
but an ache in my body
and regret on my mind
but I'll be fine 'cause
I live and I learn
yes, I live and I learn
if you live you will learn
and I live and I learn
got kicked in the head
so I started a fight
'cause I knew I was right
but I learned I was wrong
I remember a slaughter
I remember I fought for the money I'd brought
I got blistered and burned
and lost what I'd earned
but I lived and I learned
yes, I lived and I learned
I've got, I've got it now!
[she's got, she's got it now!]
I came to on a corner, with some help from a man
and goddamn, I don't seem to have learned
that a lady in need is guilty indeed
so I paid and got laid in return
and I don't know what I've learned...
well, you get what you give
and hell yes, I lived!
but if you live as you learn
I don't think I can learn
oh, with the sun in my eyes, surprise!
I'm living a life...
but I don't seem to learn
no, I don't think I can learn
All music by Peter Svensson [Stockholm Songs]
All lyrics by Nina Persson [Stockholm Songs]
(P) 2003 Stockholm Records
Det var väl själve den....
Att det ska vara så förbannat jävla svårt at fatta ett beslut...
Att det ska sitta så långt inne...
Att jag tvunget ska vara så vansinnigt patetisk.
Att det ska sitta så långt inne...
Att jag tvunget ska vara så vansinnigt patetisk.
fredag, september 16, 2005
Oh my...
Hi hi hi...
Lite martini och säkert 7x Cardigans "I need some fine wine and you need to be nicer" senare...
Sitter och filosoferar över en "bildbyline" till min lilla blogg...
Tänkte det får ju åtminstone vara en bild på mig... eller iaf en del av mig...
Bläddrar igenom en mapp innehållande bilder på mig...
Det kan resultera i tex... "porrnaglar möter latexkjol"
"porrnaglar håller i vinglas, med tillhörande brett läderarmband med ringar"
"brett läderarmband nu med tillhörande kedja och porrnaglar"
Jag säger oj oj...
Vilken fest...
Lite martini och säkert 7x Cardigans "I need some fine wine and you need to be nicer" senare...
Sitter och filosoferar över en "bildbyline" till min lilla blogg...
Tänkte det får ju åtminstone vara en bild på mig... eller iaf en del av mig...
Bläddrar igenom en mapp innehållande bilder på mig...
Det kan resultera i tex... "porrnaglar möter latexkjol"
"porrnaglar håller i vinglas, med tillhörande brett läderarmband med ringar"
"brett läderarmband nu med tillhörande kedja och porrnaglar"
Jag säger oj oj...
Vilken fest...
Ok... Vi provar igen...
Har nu... igen... varit ute i stora affären och handlat mat.
Det behövdes, kylen var pinsamt tom och frysfacket likaså (det kan iofs bero på att det är så fullt av is att inget får plats där men iaf).
Nu återstår det bara att se om även denna mat kommer att följa den som jag handlade sist? Dvs rakt ner i soppåsen...
Vad äter jag eg?
Har helt ärligt ingen aning...
Jag köper mat. Färska grönsaker, frukt, mejerivaror och annat gott men tydligen äter jag inget eftersom allt hinner bli dåligt och måste kastas innan jag gör något med det.
Jag äter inte på jobbet... Maten vi får om natten är läskigt flottig.
Jag äter inte ute... Det har jag inte råd med men det finns i stort sett alltid pengar på matkontot. AG's Favör-kundkort... Vuxenpoäng...
Det är inte heller något förvirrat bantningsförsök för jag vet mycket väl att det inte funkar särdeles bra att låta bli att äta.
Nåja... matmysterium... det är väl bara att prova igen och se om jag hinner äta upp denna batchen färska grönsaker innan de blir mjuka och lurviga...
Det behövdes, kylen var pinsamt tom och frysfacket likaså (det kan iofs bero på att det är så fullt av is att inget får plats där men iaf).
Nu återstår det bara att se om även denna mat kommer att följa den som jag handlade sist? Dvs rakt ner i soppåsen...
Vad äter jag eg?
Har helt ärligt ingen aning...
Jag köper mat. Färska grönsaker, frukt, mejerivaror och annat gott men tydligen äter jag inget eftersom allt hinner bli dåligt och måste kastas innan jag gör något med det.
Jag äter inte på jobbet... Maten vi får om natten är läskigt flottig.
Jag äter inte ute... Det har jag inte råd med men det finns i stort sett alltid pengar på matkontot. AG's Favör-kundkort... Vuxenpoäng...
Det är inte heller något förvirrat bantningsförsök för jag vet mycket väl att det inte funkar särdeles bra att låta bli att äta.
Nåja... matmysterium... det är väl bara att prova igen och se om jag hinner äta upp denna batchen färska grönsaker innan de blir mjuka och lurviga...
torsdag, september 15, 2005
*fryser*
Det är fasen kallt...
Har för första gången på många månader stängt alla fönster och balkongdörren...
Både hösten och vintern kan vara ganska trevliga och så länge jag har ordentligt med kläder på och inte fryser och det inte är tokslask ute.
Mysa inne med varm choklad och tända ljus... Stora varma stickade tröjor...
Vantar och halsduk...
Allt bara jag slipper frysa...
Har för första gången på många månader stängt alla fönster och balkongdörren...
Både hösten och vintern kan vara ganska trevliga och så länge jag har ordentligt med kläder på och inte fryser och det inte är tokslask ute.
Mysa inne med varm choklad och tända ljus... Stora varma stickade tröjor...
Vantar och halsduk...
Allt bara jag slipper frysa...
Ur led är tiden...
Det är nått lurt på gång...
Min klocka säger inte tick tack tick tack den säger ticktickticktick .... ticktickticktick ...
Den tar med andra ord 4 sekunder i taget och sen står det stilla en stund och så 4 sekunder till...
Men den håller tiden...
Min klocka säger inte tick tack tick tack den säger ticktickticktick .... ticktickticktick ...
Den tar med andra ord 4 sekunder i taget och sen står det stilla en stund och så 4 sekunder till...
Men den håller tiden...
önskelista...
Tv-serier på DVD... utan inbördes ordning
M*A*S*H
Friends
Red Dwarf
That 70's show
Sex and the City
Scrubs
Absolutely Fabulous
M*A*S*H
Friends
Red Dwarf
That 70's show
Sex and the City
Scrubs
Absolutely Fabulous
John Polman... Jag...? Inte då...
Det har bestämt gått och blivit höst...
Hur gick det till?
Vem sa att det var ok?
Ja inte var det jag inte...
Så var det dags för dubbla tröjor och halsduk då med andra ord...
Hur gick det till?
Vem sa att det var ok?
Ja inte var det jag inte...
Så var det dags för dubbla tröjor och halsduk då med andra ord...
onsdag, september 14, 2005
Åga buuss... Såå jävlaa tradeeet...
Gissa om jag valde fel transportmedel när jag skulle hem idag...
Visst man sover gott...
Men det tar ju 100år...
Visst man sover gott...
Men det tar ju 100år...
You could choke a dozen donkeys on that!
Nick the Greek: Dunno. Seems expensive.
Tom: Seems? Well, this seems to be a complete waste of my time. That, my friend, is 900 nicker in any store you're lucky enough to find one in. And you're haggling over 200 pound? What school of finance did you come from Nick? "It's a deal, it's a steal, it's the Sale of the fucking Century!" In fact, fuck it Nick, I think I'll keep it!
Nick the Greek: Alright alright, keep your Alans on!
[Peels off notes from his wad]
Nick the Greek: Here's a ton.
Tom, Eddie: Jesus Christ!
Eddie: You could choke a dozen donkeys on that! And you're haggling over one hundred pound? What're you doing when you're not buying stereos Nick? Finance revolutions?
Nick the Greek: 100 pound is still 100 pound.
Tom: Not when the price is 200 pound it ain't! And certainly not when you've got Liberia's deficit in your skyrocket. Tighter than a duck's butt you are. Now, lemme feel the fibre of your fabric.
Tom: Seems? Well, this seems to be a complete waste of my time. That, my friend, is 900 nicker in any store you're lucky enough to find one in. And you're haggling over 200 pound? What school of finance did you come from Nick? "It's a deal, it's a steal, it's the Sale of the fucking Century!" In fact, fuck it Nick, I think I'll keep it!
Nick the Greek: Alright alright, keep your Alans on!
[Peels off notes from his wad]
Nick the Greek: Here's a ton.
Tom, Eddie: Jesus Christ!
Eddie: You could choke a dozen donkeys on that! And you're haggling over one hundred pound? What're you doing when you're not buying stereos Nick? Finance revolutions?
Nick the Greek: 100 pound is still 100 pound.
Tom: Not when the price is 200 pound it ain't! And certainly not when you've got Liberia's deficit in your skyrocket. Tighter than a duck's butt you are. Now, lemme feel the fibre of your fabric.
tisdag, september 13, 2005
Drink and dial...
Trodde inte det var något jag sysslade med men jodå...
Illa...
Det är inte så att jag ringer folk jag inte borde men det skickas en del sms...
tydligen...
Kom jag fram till när jag igår på väg till jobbet gick igenom utkorgen för att kolla vad som fanns däri...
Har nog en minneslucka sen i lördags... kommer inte ihåg mycket av det som hände mellan typ kl. 03 och 05.30 eller nått...
det skickades dock ett par... vad ska man kalla dem... för mitt "rykte som snäll" mindre smickrande sms...
Har försökt styra upp det... är lite osäker på framgången dock...
Vad lär vi oss då av detta?
Att försöka hålla styr på tummen nästa gång...?
Illa...
Det är inte så att jag ringer folk jag inte borde men det skickas en del sms...
tydligen...
Kom jag fram till när jag igår på väg till jobbet gick igenom utkorgen för att kolla vad som fanns däri...
Har nog en minneslucka sen i lördags... kommer inte ihåg mycket av det som hände mellan typ kl. 03 och 05.30 eller nått...
det skickades dock ett par... vad ska man kalla dem... för mitt "rykte som snäll" mindre smickrande sms...
Har försökt styra upp det... är lite osäker på framgången dock...
Vad lär vi oss då av detta?
Att försöka hålla styr på tummen nästa gång...?
måndag, september 12, 2005
den velande vålnaden...
Varför har jag så svårt för att fatta beslut?
I vissa situationer går det som en dans och det blir för det mesta ganska bra beslut och sen helt plötsligt bara så där har jag förvandlats till den velande vålnaden...
Vid tillfälle där andra har svårt att besluta sig kan jag utan att tveka ta kommandot och bestämma, men när det kommer till mig själv är det ibland svårt...
Beslutet som fattades var det rätta på många vis men ändå ångrar jag det, för oj oj oj vad jag ville ha honom... och det vill jag nog fortfarande...
Jag träffar just nu en pojke som är så snäll och rar och det är just därför jag tycker om honom... för att han är så snäll och rar... Vi kan kalla honom K...
K tycker väldigt mycket om mig... jag tror han tycker mer om mig än vad jag tycker om honom tyvärr. Kan det vara så att jag träffar honom i brist på annat bättre? Hemska tanke men tyvärr inte helt otänkbar. Vad säger det om mig?
K frågade mig häromdan om vi hade någon framtid? och eftersom att jag inte är helt säker blev det mycket jobbigt. Jag sa som det var, att jag tycker om honom och att jag gärna vill fortsätta träffa honom men att jag helt ärligt inte vet. Han verkar ok med det.
Jag har knappt varit singel i mitt liv så när jag väl blev det efter 9 års förhållande slog det nog lite slint i huvudet på mig... Det var inte många gånger jag åkte hem själv efter en kväll på stan. Jag står för det. Jag är stora flickan. Jag får leka hur mycket jag vill.
I lördags var en mycket trevlig afton i alkohol och goda vänners lag.
Vacker pojke J träffades. Oh my... Honey vill ha...
Försöker ivrigt predika att man ska ta vad man vill ha och var ruskigt skrämmande när att göra så också.
Åkte med i taxin långa vägen hem till J men hur mycket jag än ville så kunde jag inte stiga ur där. Ringde K i bilen och frågade om jag fick komma dit, så jag for med vändande taxin tillbaka mot staden igen.
Ett alldeles riktigt beslut på många sätt men ack vad jag ville ha J...
Jag har varit dum förr, gjort saker man inte ska när man är tillsammans med någon och det är så illa, det gör så ont. Jag kunde inte göra det mot K efter att samma morgon sagt att jag tycker om honom. Jag hade säkert kunna komma undan med det men sådant kommer alltid ut.
I taxin började tårarna trilla och när jag väl kom upp till K så grät jag som ett barn.
Varför det?
Grät jag för att jag ångrade beslut att inte följa med J eller för att jag inte är helt övertygad om att K är den rätte för mig?
Jag har så mycket bagage. Saker som fortfarande jagar mig... och så lider jag av den mycket välkända flickåkomman... överanalyserandets vansinne... Saker snurrar i mitt huvud till förbannelse, allt ska vändas, vridas och krängas ut och in.
Hur vet man när det inte är ett val längre?
Hur käns det när allt bara faller på plats?
Hur känns det att vara förälskad?
I vissa situationer går det som en dans och det blir för det mesta ganska bra beslut och sen helt plötsligt bara så där har jag förvandlats till den velande vålnaden...
Vid tillfälle där andra har svårt att besluta sig kan jag utan att tveka ta kommandot och bestämma, men när det kommer till mig själv är det ibland svårt...
Beslutet som fattades var det rätta på många vis men ändå ångrar jag det, för oj oj oj vad jag ville ha honom... och det vill jag nog fortfarande...
Jag träffar just nu en pojke som är så snäll och rar och det är just därför jag tycker om honom... för att han är så snäll och rar... Vi kan kalla honom K...
K tycker väldigt mycket om mig... jag tror han tycker mer om mig än vad jag tycker om honom tyvärr. Kan det vara så att jag träffar honom i brist på annat bättre? Hemska tanke men tyvärr inte helt otänkbar. Vad säger det om mig?
K frågade mig häromdan om vi hade någon framtid? och eftersom att jag inte är helt säker blev det mycket jobbigt. Jag sa som det var, att jag tycker om honom och att jag gärna vill fortsätta träffa honom men att jag helt ärligt inte vet. Han verkar ok med det.
Jag har knappt varit singel i mitt liv så när jag väl blev det efter 9 års förhållande slog det nog lite slint i huvudet på mig... Det var inte många gånger jag åkte hem själv efter en kväll på stan. Jag står för det. Jag är stora flickan. Jag får leka hur mycket jag vill.
I lördags var en mycket trevlig afton i alkohol och goda vänners lag.
Vacker pojke J träffades. Oh my... Honey vill ha...
Försöker ivrigt predika att man ska ta vad man vill ha och var ruskigt skrämmande när att göra så också.
Åkte med i taxin långa vägen hem till J men hur mycket jag än ville så kunde jag inte stiga ur där. Ringde K i bilen och frågade om jag fick komma dit, så jag for med vändande taxin tillbaka mot staden igen.
Ett alldeles riktigt beslut på många sätt men ack vad jag ville ha J...
Jag har varit dum förr, gjort saker man inte ska när man är tillsammans med någon och det är så illa, det gör så ont. Jag kunde inte göra det mot K efter att samma morgon sagt att jag tycker om honom. Jag hade säkert kunna komma undan med det men sådant kommer alltid ut.
I taxin började tårarna trilla och när jag väl kom upp till K så grät jag som ett barn.
Varför det?
Grät jag för att jag ångrade beslut att inte följa med J eller för att jag inte är helt övertygad om att K är den rätte för mig?
Jag har så mycket bagage. Saker som fortfarande jagar mig... och så lider jag av den mycket välkända flickåkomman... överanalyserandets vansinne... Saker snurrar i mitt huvud till förbannelse, allt ska vändas, vridas och krängas ut och in.
Hur vet man när det inte är ett val längre?
Hur käns det när allt bara faller på plats?
Hur känns det att vara förälskad?
lördag, september 10, 2005
fredag, september 09, 2005
The story of my life
Dags att gå till jobbet nu kanske?
Japp... även denna fredagnatt...
Men i morgon...
Watch out!
Japp... även denna fredagnatt...
Men i morgon...
Watch out!
Tålamod är en dygd
Folk är dumma.
Det är vi alla. Inklusive jag. Det handlar mest om lika grad av dumhet.
Mitt arbete kan vara väldigt tålamodsprövande och i natt var en sådan natt.
Det finns en anledning till varför bara vissa varor/tjänster erbjuds på vissa tider och inte annars. Det är något man borde kunna acceptera tycker jag.
Det kan tydligen inte alla.
Vansinne...
Att stå framför mig och bara envist tycka -Nej det är inte bra nog- och vägra acceptera fungerar ganska dåligt om man vill komma på min goda sida.
Speciellt om man själv kan läsa sig till varför de inte kan få vad de vill...
Jag blir snarare irriterad, men i arbetet har jag nog fasen världens största tålamod även om jag ibland kommer hem och känner att jag behöver en väldigt våldsam hobby för att avreagera mig.
Det är vi alla. Inklusive jag. Det handlar mest om lika grad av dumhet.
Mitt arbete kan vara väldigt tålamodsprövande och i natt var en sådan natt.
Det finns en anledning till varför bara vissa varor/tjänster erbjuds på vissa tider och inte annars. Det är något man borde kunna acceptera tycker jag.
Det kan tydligen inte alla.
Vansinne...
Att stå framför mig och bara envist tycka -Nej det är inte bra nog- och vägra acceptera fungerar ganska dåligt om man vill komma på min goda sida.
Speciellt om man själv kan läsa sig till varför de inte kan få vad de vill...
Jag blir snarare irriterad, men i arbetet har jag nog fasen världens största tålamod även om jag ibland kommer hem och känner att jag behöver en väldigt våldsam hobby för att avreagera mig.
onsdag, september 07, 2005
Sol och salta bad
Cyklade minsann till stranden idag. *klapp på axeln* tycker jag att jag är värd. Speciellt med tanken på att jag hade motvind hela vägen. Gick desto fortare att cykla hem dock. Undrar vad det kan bero på?
Solen sken och värmde min hud men något bad var det aldrig tal om för min del i alla fall för fy för ända in i ... vad kallt det var i vattnet. Ja jag är en kyckling...
Solen sken och värmde min hud men något bad var det aldrig tal om för min del i alla fall för fy för ända in i ... vad kallt det var i vattnet. Ja jag är en kyckling...
måndag, september 05, 2005
Eternal sunshine of the spotless mind
Det är nu över ett år sen det faktiskt tog slut.
Att det vid det laget redan varit över sedan länge förstod jag nog inte förrän långt efter.
Det hade varit dåligt så länge att jag redan omedvetet gått igenom uppbrottet, resten var bara "teknikaliteter".
Efter så lång tid tillsammans, fast ändå inte, hade jag förlorat modet och hoppet. Det var enklare att bara låta det vara och följa med. Jag gjorde det i tron att jag gjorde honom en tjänst, att jag var snäll mot honom för att han älskade mig. Så fungerar det aldrig.
Man är aldrig snäll i det läget.
Det hade varit vi så länge, våra namn var ett.
Att vi aldrig kom vidare kände tydligen bara jag och mina försök att tala om det slogs bort.
Jag gav upp, mina drömmar gick under, jag följde med strömmen som jag gjort så många gånger tidigare. Utan honom i närheten gick jag vidare och förändrades, jag blev någon annan, men när vi träffades var jag samma människa igen.
Fast ändå lite annorlunda.
Vi mådde båda dåligt, på vars ett håll.
Vi som hade varit vi så länge.
Vi som älskat varandra var ensamma.
Han fortsatte älska mig.
Jag gick vidare.
Jag hade inget mer att ge. Min kärlek till honom var slut.
Men vad fanns på andra sidan?
Ensamhet
Mod
Hopp
Ett liv utan honom...
Mitt liv med honom varade nästan ett decennium.
Jag är den jag är idag på grund av min historia, mina minnen, och han är en stor del av dem.
Jag har gått vidare. Jag saknar honom inte, men minnena jagar mig.
Skulle jag vilja vara utan dessa minnen och de upplevelser vi delat?
Kanske...
men vem skulle jag då vara nu?
Att det vid det laget redan varit över sedan länge förstod jag nog inte förrän långt efter.
Det hade varit dåligt så länge att jag redan omedvetet gått igenom uppbrottet, resten var bara "teknikaliteter".
Efter så lång tid tillsammans, fast ändå inte, hade jag förlorat modet och hoppet. Det var enklare att bara låta det vara och följa med. Jag gjorde det i tron att jag gjorde honom en tjänst, att jag var snäll mot honom för att han älskade mig. Så fungerar det aldrig.
Man är aldrig snäll i det läget.
Det hade varit vi så länge, våra namn var ett.
Att vi aldrig kom vidare kände tydligen bara jag och mina försök att tala om det slogs bort.
Jag gav upp, mina drömmar gick under, jag följde med strömmen som jag gjort så många gånger tidigare. Utan honom i närheten gick jag vidare och förändrades, jag blev någon annan, men när vi träffades var jag samma människa igen.
Fast ändå lite annorlunda.
Vi mådde båda dåligt, på vars ett håll.
Vi som hade varit vi så länge.
Vi som älskat varandra var ensamma.
Han fortsatte älska mig.
Jag gick vidare.
Jag hade inget mer att ge. Min kärlek till honom var slut.
Men vad fanns på andra sidan?
Ensamhet
Mod
Hopp
Ett liv utan honom...
Mitt liv med honom varade nästan ett decennium.
Jag är den jag är idag på grund av min historia, mina minnen, och han är en stor del av dem.
Jag har gått vidare. Jag saknar honom inte, men minnena jagar mig.
Skulle jag vilja vara utan dessa minnen och de upplevelser vi delat?
Kanske...
men vem skulle jag då vara nu?
lördag, september 03, 2005
fredag, september 02, 2005
Invasion...
De är här nu... igen...
De kommer från alla håll ... och de är överallt...
Studenterna är tillbaka i stan...
De kommer från alla håll ... och de är överallt...
Studenterna är tillbaka i stan...
torsdag, september 01, 2005
Hur gick det nu då?
Jodå... Fick städat klart, hämtat bil, gjort en hit and run på IKEA, en sån snabb och billig tur på IKEA har jag nog aldrig gjort förr, hämtat mor och talat om män, förhållanden och om att gå vidare... invecklade grejjer det där...
Har inte tagit mig i kragen och diskat än men det ska nog ordna sig det också...
Det börjar bli riktigt fint på balkongen nu... balkongsäsongen är iofs snart slut men det underlättar ju nästa säsongstart...
Gårdagskvällen avslutades med lite vitlöksbröd och en tallrik nachos på Stortorget med rar vännina... *mumma*
Vad hände sen? Jodå jag somnade återigen i soffan framför tv:n...
Hmmm...
Tråkigt att gå och lägga sig ensam i stora tomma sängen...
Har inte tagit mig i kragen och diskat än men det ska nog ordna sig det också...
Det börjar bli riktigt fint på balkongen nu... balkongsäsongen är iofs snart slut men det underlättar ju nästa säsongstart...
Gårdagskvällen avslutades med lite vitlöksbröd och en tallrik nachos på Stortorget med rar vännina... *mumma*
Vad hände sen? Jodå jag somnade återigen i soffan framför tv:n...
Hmmm...
Tråkigt att gå och lägga sig ensam i stora tomma sängen...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
