Oh crappy day...

I mitt arbete står jag som den sista länken i kedjan. Det är jag (vi om natten) som måste reda ut och se till så att allt passar ihop när dagen är slut. Samla ihop de sista trådarna av vad dagskiften hittat på så att dagen kan stängas och läggas i arkivet.
Vi måste få det hela att funka
Det måste det väl så klart på alla arbetsplatser iofs, och visst det innebär ju ingen livsfara om kedjan av funktioner skulle fallera på någon punkt.
Men det är en sak att vid dagens slut stå med en pryttel eller maskin som inte funkar och en helt annan att behöva krypa för en människa som är besviken och arg på dig för något som inte ens är ditt fel.
Visst det handlar inte om mig personligen men jag tycker inte om att stå i den situationen.
Jag ska_inte_behöva_ stå i den situationen om bara alla sköter sitt jobb ordentligt.
Nope jag är inte direkt något managermaterial och ja jag har funderat över om jag verkligen jobbar i rätt bransch men det finns mycket annat med mitt jobba som e ganska skoj ändå.
Ju närmre övergången till dagtid jag kommer ju mer funderar jag över om jag verkligen kommer att palla...
Jag kommer inte att behöva stå i en situation som ovan lika ofta eftersom jag inte längre är sist i kedjan (jag kommer dock inte att bli en sån som bara lämnar skiten för dem att ta över för jag vet mycket väl hur trist det är). Känner jag att jag behöver hjälp med att hantera en situation så finns det allt som oftast någon ovanför mig (och vi vet ju alla att det är chefen man ska prata med om man e sur ;) ) .
Men samtidigt är det så lugnt och skönt på natten, när allt funkar som det ska så klart...
Det där med att jag behöver ett liv...? Tja jag vet inte, allt verkar ju gå åt helvet just nu i alla fall så det vete fan om det är nödvändigt...

Men jag hatar verkligen att behöva ta skit för andras misstag.