Zweet zleep...

Det där med att bli vanlig nu när jag inte jobbar natt längre går ju... sådär.

Får kanske sluta med att sitta uppe till 4.30?

och gå ur sängen innan 14...

Lækker lækker...

Ja vad kan jag säga?
Jag erkänner.

Jag är läskigt svag för danska pojkar.

Jag vet inte varför.

De är bara så... läckra...

Daten igår var just det.
Läcker.
Som fan.

Han var nog tyvärr inte lika betagen av mig dock.

*damn*

Free Honey!

Nu är jag så fri...
Inga fler nattpass... ledig till den 4/5...

Sista natten visade dock både vad jag kommer att sakna med att jobba dag och vad jag INTE kommer att sakna. Jag har jobbat hela natten tillsammans med truckt*rken som envist vägrat prata med mig. Man har väl för fan så mycket hyfs att man säger hej till sin kollega när han/hon hälsar? Tydligen inte han. Hade jag stannat hade jag fått jobba mycket tillsammans med honom och antagligen även haft mina 1:1 med honom och det hade jag inte klarat i längden. Han var sjuk i förrgår och fan om jag inte tror att han kom in inatt enbart för att han inte tror att jag kan köra racet själv med någon ovan. Nu fick jag inte ens ett blådär, vi var tom 3 pers i natt. Killen som ska ta över min tjänst går fortfarande på upplärning och han fick så det höga nöjet att sitta i backoffice och underhålla truckt*rken som tydligen satt och pep om att han var sjuk. Då stannar man för fan hemma. Kom inte in till jobbet och pip och var ynklig, stanna hemma eller håll käften för fan.
Samtidigt har natten varit lugn och stilla utan märkliga människor eller andra störningsmoment och det kommer jag förmodligen inte att uppleva mer på dagen... Allt har väl sina för- och nackdelar....
Jag kommer att sakna de andra pojkarna...

Men va fan det måste provas...
Jag måste åtminstone försöka gå vidare i projektet som är mitt liv...
"Get a grip, grow up and get a life"

Nu ska jag sova en stund, fara till Malmö och fixa klorna och sen vidare till Kbh för date...

Wish me luck...

:)

*blubb*

Jag får nog fasen snart placera mig själv bland veckans pausfiskar för det var ju attans dåligt jag bloggar...

Men det var väl själva fan också....

Kan det inte bara sluta snöa och vara så jävla snorkallt nån gång...?

Trucknet trollar torsdag...

*mutter*

Jag märker ord.
Jag störs av felstavningar, särskrivningar och syftningsfel*.

Jag har för avsikt att beskåda Morrissey på Baltiska Hallen i Malmö på fredag. Jag har ännu inte köpt biljett eftersom man enbart kan betala med svenska kreditkort på siten. Idag har jag så pengar på mitt svenska kreditkort och vill boka.
Men nej.
Denna text möter mig på Trucknets hemsida...

"Den här föreställningen ligger så nära i tiden att den inte längre kan bokas på ticnet.se.
Du kan däremot oftast köpa biljetter samma dag som evenemanget hos ATG- och TicnetOmbuden eller hos arenan. Observera att skillnader kan förekomma för hur länge biljetter finns till försäljning."

Visst fine... Men om jag då inte vill vänta till i morgon och på vinst och förlust ta mig till Baltiska Hallen och HOPPAS på att det finns biljetter kvar vad gör jag då? Jo jag ringer till "Arenans biljettförsäljning", som i det här fallet råkar vara KB, för att fråga om jag inte kan köpa biljetter av dem idag.
Till svar får jag att jag kan köpa biljetter av mitt ATG-ombud.
Jaha men varför skriver ni inte det i informationsrutan då?
Jo men det står det ju.
Nej det gör det INTE. Det står "Du kan däremot oftast köpa biljetter samma dag som evenemanget". SAMMA DAG!

Samma dag som evenemanget är i morgon. Fredag.

Vad hände med idag?

*Ja ja JA... Bäst är jag på alltoch basta därmedd.

Conquering my kitchen...

-Aaajjjj!!!

-Men va FAN....

-Sluta peta på mig då!

Var väl ungefär vad min spis tyckte när jag idag lagade mat på den för första gången på typ en månad.
Ajja är rädd för sin gasspis (jag är också smått förskräckt över såna) och jag skrämmer skiten ur min genom att helt plötsligt använda den när den minsta anar det...
Som sagt jag har idag lagat mat. Eller idag... sent igår kväll då, jag fick ju sova lite i eftermiddags för att sen åka iväg och handla för att över huvudtaget ha något att laga så det bidde mat ganska sent. Nu har jag ju då mina vana trogen sovit gott på soffan så klockan är missinassen.
Varför jag sitter här och bloggar istället för att gå och lägga mig? Ja du... Gammal nattvakenvana...?
Kylen har ju bara blivit mer och mer tom* de senaste dagarna, och det beror då inte på att jag har ätit upp maten i den utan för att jag har varit tvungen att slänga mat som blivit för gammal.
Åter till maten... Det bidde kycklingköttbullar och hemgjord potatismos med vitlök, allt för att tackla eventuella halsbakterier (I'll take fågelinfluensa over halsfluss igen any day...), och lingonsylt. Ingen avancerat alls men tjena va gott det blev. Jag fick dock rusa iväg till närbutiken och köpa smör och mjölk först, efter att ha övertygat mig själv om att inte ens Floyd skulle få för sig att laga potatismos på vaniljyoghurt...


*tommare och tommare...? tummare...? tomare...? ah va fan...

I'm gonna go medieval on your ass....

Jag anar ugglor i min hals....

Detta får INTE bli som sist...

Då kommer jag att stegla läkarna för deras oförmåga att kurera min hals...

Warning

WARNING: The consumption of alcohol may leave you wondering what the hell happened to your bra.

WARNING: The consumption of alcohol may make you think you are whispering when you are not.

WARNING: The consumption of alcohol is a major factor in dancing like a retard.

WARNING: The consumption of alcohol may cause you to tell your friends over and over again that you love them.

WARNING: The consumption of alcohol may cause you to think you can sing.

WARNING: The consumption of alcohol may lead you to believe that ex-lovers are really dying for you to telephone them at four in the morning.

WARNING: The consumption of alcohol may make you think you can logically converse with other members of the opposite sex without spitting.

WARNING: The consumption of alcohol may make you think you have mystical Kung Fu powers, resulting in you getting your ass kicked.

WARNING: The consumption of alcohol may cause you to roll over in the morning and see something really scary.

WARNING: The consumption of alcohol is the leading cause of inexplicable rug burns on the forehead, knees and lower back.

WARNING: The consumption of alcohol may create the illusion that you are tougher, smarter, faster and better looking than most people.

WARNING: The consumption of alcohol may lead you to believe you are invisible or worse bulletproof.

WARNING: The consumption of alcohol may lead you to think people are laughing WITH you!

WARNING: The consumption of alcohol may cause a disturbance in the time-space continuum, whereby gaps of time may seem to literally disappear.

WARNING: The consumption of alcohol may cause pregnancy.

WARNING: The consumption of alcohol may Mack you tink you can tipe reel gode


Ni säkert redan läst dem men jag kunde bara inte inte blogga dem...
Klockrent!
Tack rara svägerskan :)

100 höjdare or not...

Jag har nu jobbat 15 av de senaste 18 nätterna och har frivilligt bytt så jag ska jobba inatt. Detta bytet ger mig dock längre sammanhängande semester i april och det ska bli så skönt att vara ledig. Från att vara sjuk och hemma så länge till att gå direkt in och jobba sååå mycket var ingen höjdare...

Gårdagen var heller ingen höjdare.

*suck*

Jag har fallit handlöst...

... för Christian Kjellvander...














Words in the wires

Too much information...

Det är så härligt med okända vuxna män som inte skäms över att upplysa mig om att de tänker onanera....

Oh crappy day...

I mitt arbete står jag som den sista länken i kedjan. Det är jag (vi om natten) som måste reda ut och se till så att allt passar ihop när dagen är slut. Samla ihop de sista trådarna av vad dagskiften hittat på så att dagen kan stängas och läggas i arkivet.
Vi måste få det hela att funka
Det måste det väl så klart på alla arbetsplatser iofs, och visst det innebär ju ingen livsfara om kedjan av funktioner skulle fallera på någon punkt.
Men det är en sak att vid dagens slut stå med en pryttel eller maskin som inte funkar och en helt annan att behöva krypa för en människa som är besviken och arg på dig för något som inte ens är ditt fel.
Visst det handlar inte om mig personligen men jag tycker inte om att stå i den situationen.
Jag ska_inte_behöva_ stå i den situationen om bara alla sköter sitt jobb ordentligt.
Nope jag är inte direkt något managermaterial och ja jag har funderat över om jag verkligen jobbar i rätt bransch men det finns mycket annat med mitt jobba som e ganska skoj ändå.
Ju närmre övergången till dagtid jag kommer ju mer funderar jag över om jag verkligen kommer att palla...
Jag kommer inte att behöva stå i en situation som ovan lika ofta eftersom jag inte längre är sist i kedjan (jag kommer dock inte att bli en sån som bara lämnar skiten för dem att ta över för jag vet mycket väl hur trist det är). Känner jag att jag behöver hjälp med att hantera en situation så finns det allt som oftast någon ovanför mig (och vi vet ju alla att det är chefen man ska prata med om man e sur ;) ) .
Men samtidigt är det så lugnt och skönt på natten, när allt funkar som det ska så klart...
Det där med att jag behöver ett liv...? Tja jag vet inte, allt verkar ju gå åt helvet just nu i alla fall så det vete fan om det är nödvändigt...

Men jag hatar verkligen att behöva ta skit för andras misstag.

Karriär...

Misstramsypants till Honey på telefon igår...

Misstramsypants: Du jag har en skitbra plan.
Honey: Jaha?
Misstramsypants: Ja vi säger upp oss och flyttar till Abu Dhabi.
Honey: Du... ska jag vara ärlig låter det som en ganska bra plan just nu faktiskt...

tja vad säger man...?

You Are a Bad Girl

You are 30% Good and 70% Bad You're a total bad girl, from your wild hair to tattooed toes. But you're too badass to even care if you're labeled "bad"!

Are You a Good Girl or a Bad Girl?

Preliminär skatteuträkning till Inkomstdeklaration 1 för inkomståret 2005

Taxerad förvärvsinkomst: 0 kr
Summa ränteinkomster: några kr
Summa ränteutgifter: ganska många kr
Summa skulder: MÅÅÅNGA kr


Beräknat belopp att få tillbaka (exkl. ränta) 37kr

Ska det vara på det här viset???

*yawn*

Hur gick det då?

Pillade och pysslade lite... sen blev jag apatisk... så jag gick och la mig... klockan 17.30... snubblade upp för kisspaus vid 21... och sov sen vidare...

Vaknade vid 6 i morse... så tidigt har jag fasen inte gått upp sen jagvetintenär... jag har alltså sovit i typ 12h...

Fan va underbart...

jomensåatt

Sitter här med mos i huvudet, fötter i storlek med clownskor och ben tjocka som rewoodstammar...

Jo det bidde jobba igår.

Och nu har jag så kommit hem...

Efter att ha varit på jobbet sen klockan 22.30 igår...

Pga en sjuk kollega har jag nu jobbat 14h.

Är något disträ och har lite svårt för att bestämma mig för om jag ska sova eller leka zombie så länge det håller och kanske få städat i dagsljus.

Piratpaket...

Zoegas moment...

I sängen snusar kära väninnan A med sin rara pojkvän S.
Klockan visar omkring 04...

Plötsligt väcks de av märkliga ljud i lägenheten.

S skickas för att undersöka.

I hallen... hittar S sin granne...

Iförd enbart kalsonger...

På väg in i garderoben...

När man får oväntat besök...

Arbeit macht frei...

Här knegas det vidare...

1 kollega på semester... Eller ev friarstråt... Vi får väl se hur det går med det där...
1 kollega är sjuk...

Vilket lämnar mig och trucktråkt*rken.
Han e så butter, tjurig och härlig nedlåtande. Samtidigt kan han ibland (om han e på bra humör) vara ganska rolig. Men nu är han mest bara grinig.
Han spelar Allan och tycker han vet bäst i allt.

*mutter*

Har den senaste tiden jobbat 4, ledig 1, jobbat 4. Med lite otur måste jag jobba inatt också och då blir det bara 1 ledig och så jobba 5 nästa vecka...

Tja då e det väl bara tur att man inte har nått liv dårå...

All's well that ends in hell...

Jag har sovit kanske 15h på de senaste 72, och då talar vi tyvärr inte 3x5h utan snarare typ 7x2h...
Hotellet i Prag har fått en fis på tvären och tycker "naaaah alltså vi har hellre rum som står tomma än hyr ut till medarbetare" vilket medför en minor setback vad det gäller boendestandard och totalpris på resan...
En person i min närhet har fått mig att må jävligt dåligt idag och jag är rädd för att det kommer att hålla i sig...
Jag blir mer och mer övertygad om att mitt huvud fan inte är rätt påskruvat för 5 fucking jävla ören...
Känns det intressant att äta?
Inte direkt.
Får man mindre ont i huvudet av det?
Inte direkt.
Får jag åka hem och dra täcket över huvudet och sova på soffan?

NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEH*.

För jag ska jobba hela natten med kollegor som inte heller direkt får mig att se rosa elefanter.

Jag underhåller iofs mig själv lite genom att sälja exets födelsedagspresenter på tradera... Tyvärr inget man blir rik på dock men det är skönt att tjäna en liten slant på att bli av med skiten...


*Ja jag tycker om farbror Barbro...

Muppjuck...

Alltså va... är det bara jag eller är Windows Live Local (den "nya" mapblast) helt jävla värdelöst?

Notes to self on driving...

• Inte stampa takten med högerfoten...


• Skaffa lokasinne...

...alternativt prygla Malmös stadplanerare.

There is no turning back now...

Vi har bokat!

Wohoooo...

Off we go to the wonderful land of Oz...

En plan tar form.
Det här kan bli kanon...

København-Prag
Prag-London
London-Malmö

7 nätter.

I runda slängar 2900kr för samtliga flygförbindelser, transfer i Prag och London samt boende med frukost på 5* lyxhotel i Prag.

I London bor vi gratis hos Munken...

Visst låter det trevligt?

*nudgenudge*

Smäktande toner...

Det är snart dags för semester... säger Honey som suttit hemma i soffan sen mitten på februari.
Ledig från den18 april till 1 maj...
En tur till Prag ligger högt på önskelistan.

Men...

En tur till London för att se José Gonzalés på min födelsedag ligger nästan högre...

Maktkamp.

Långa djupa lugna andetag...
Låt honom tro att han vet bäst...
Strunta i att ta diskussionerna med honom...
Bara släpp det och låt det vara...


Men fan vad det är svårt.


Jobb är inte riktigt lika roligt när han är där...

Grannsämja...

Grannen klagade ju på att jag störde härförleden.
Skämdes och köpte tulpaner gjorde jag.
Igår kväll blev samma granne påsatt.
Anledningen till att jag vet det är att jag hörde dem.
Klockan var ungefär halv elva.


Jag tänker dock vara storsint och förlåta detta oerhört störande beteende*.



*Ja det är fan störande att hon får något (även om det kanske inte hänt på över ett år) och inte jag...

Jag behöver en extra disc.
Det är alldeles för många som kräver uppmärksamhet i min hjärna just nu.
Det är för mycket som tar för stor plats.

Uttrycka mig kan jag tydligen inte heller...

God natt

Å andra sidan som jag äter är det nog inte så långt borta ändå...


SKÄRPNING!

Dreams come through? I'd rather not...

I telefon med mamma...

Mamma: Jag har drömde om dig i natt.
Honey: Jasså?
Mamma: Jo du fick en liten dotter.
Honey: hi hi jasså...
Mamma: Eller ja liten... Hon vägde över 9 kilo...
Honey: *gulp*

Varför ska allting alltid vara så jevla komplicerat?

*ktching*

Petter tycker fildelare bör avrättas och sjunger, oj förlåt rappar, i sin senaste hit "pengar rulla in som de ska, det går bra nu"

Sen när har det funkat att skrämma fildelare?


Honey lallar "it's all about the money... it's all about the dumdumdumdedidum..."

Bakblås...

Lite då och då lallar jag (i brist på annan underhållning) omkring lite på tradera, just nu kommer det sig av att jag försöker kränga en dator där, och nu har jag för första gången faktiskt bjudit på något. Två stycken Dessert Treats* lipgloss som med lite god tur kommer med farbror brevbäraren i morgon. Jag tror nog inte betalningen kommer henne tillgodo förrän tidigast tisdag så om jag verkligen får dem i morgon återstår ju att se.
Gillar inte det där med att först sätta in pengar på någons konto och sen vänta med spänning, känns lite osäkert. Visst, postförskott är väl nästan samma sak men där vet jag ju iaf att prylen (eller iaf något) blivit skickat till mig.
Nåväl...
Har man handlat av någon eller sålt något så kan man ju få eller ge omdömmen om säljaren/köparen och det kan ju vara bra för då kan man ju se om folk blivit nöjda med en auktion eller inte. Dess omdömmen är inte anonyma, alla kan läsa dem och auktionen som omdömmet handlar om ligger kvar i ett par månader efter.
Alla tycker vi om olika saker...
men om jag hade köpt... tja låt oss säga en...
anal balloon** .
Inte tusan hade jag skyltat med det genom att tycka "snabb leverans och bra varor!!".

*eeeuuuuuwww*

*fniss*

Men det är ju roligt att se att folk blir nöjda med vad de köper men det där är väl kanske liiite för mycket information för mig...

he he he....



*Jessica Simpsons godissmink, ska bli intressant...
**Expandable butt plug då om det hjälper er fantasi...

R.I.P

Som den sjukling jag är... ja ja... har jag ju fått underhålla mig själv och det har resulterat i en anings överdoserande av tv-serier. I mitt fall M*A*S*H och Scrubs.
Idag har det dock inte varit en bra dag i mina serier...
Lt. Col. Henry Blake's flygplan blir nerskjutet när han är på väg hem och Ben Sullivan få leukemi.

Synd på så rara karlar.



Inlägg nummer 300 btw... :)

Hawkeye on why they are in Korea...

"I just don't know why they're shooting at us. All we want to do is bring them democracy and white bread. Transplant the American dream. Freedom. Achievement. Hyperacidity. Affluence. Flatulence. Technology. Tension. The inalienable right to an early coronary sitting at your desk while plotting to stab your boss in the back. That's entertainment."

M*A*S*H PA

"Due to the number of people bored last Sunday, next Sunday will be cancelled."

Blow it out your ear...

Frank Burns: You've been avoiding me Margaret.

Margaret Houlihan: Actually I've been ignoring you. I'll get around to avoiding you later.

Hawkeye on booty...

"What a unique device, the human tush. An architectural wonder, one of a kind... actually two of a kind. Designed to support our weight for a lifetime of sitting it also has the subtlety to do the samba. And when attached to certain members of the female species at a time when light summer dresses are worn can cause some of us to drive our cars straight up a lamppost."

Separationsångest...

Ajja har svårt att skiljas från sin älskade bil och jag har svårt att skiljas från en av mina älskade datorer.
En av dem?
Jo jag har ett par stycken. Anyway...

Det var ett tag sen jag köpte den nu, fick tyvärr inte använt den så hemskt mycket för ganska snabbt efter inköpet köpte jag min laptop, men den har ändå fått hänga med i alla mina flyttar. Jag har liksom inte haft hjärta (ok läs fått tummen ur) att göra mig av med den. Jag har ju tyvärr inte använt den heller så när jag väl startade den senast var den hopplöst out of date.
Nu är den dock hjälpligt uppdaterad, uttråcklad ur bokhyllan, fotograferad, nerpackad i sin originalkartong tillsammans med alla fina sladdar, böcker och pryttlar och utlagd på tradera.se*.
När jag satt här med den och skulle stänga den sista gången nöp det lite i hjärtat och en liten "jag tycker ju så mycket om den, jag kanske ska ha den kvar i alla fall" tanke dök upp i huvet men samtidigt vet jag att jag inte kommer att använda den.

*suck*


*Det tog inte ens en timme så hade jag fått ett bud som översteg reservationspriset och det känns ju bra iaf. Även om reservationspriset inte ens är hälften av vad jag _hade_ velat ha för den men ändå...

*hicka*

Anledningarna till att den där uppringningen skrämdes är många, bla...

• Anställningstryggheten i Danmark är usel. Det är ganska enkelt att bli sparkad för "smågrejjer". Jo jag vet att det kanske är tramsigt men ibland när det har hänt något kan jag stressa en aning över det.
• Det finns tydligen en regel i det landet som säger att de faktiskt inte _får_ ringa hem till mig om jag är sjuk utan att det är jag som ska ringa dit och säga att jag har blivit frisk. Även detta trams eftersom jag inte tvivlar på att det var i största välmening.
• Jag mår väl egentligen fysiskt ganska ok. Hade det inte varit för att jag äter penicillin hade jag aldrig stannat hemma så här länge. Jag har ganska mycket ågren över att jag är hemma och inte mår sämre men flickebarnsdoktorn tyckte "stanna hemma en vecka". Är man sjuk så är man och då ska man stanna hemma tills man är frisk och därmed basta! Men det känns ändå inte helt bra att bara sitta här och pilla navel men... Penicillinet slår ju ut mitt immunförsvar och då behövs ju ännu mindre för att jag ska bli dålig igen och DET vill vi INTE.

OMG...

Väckning medelst hjärtattack.

Telefonsamtal från min manager...

... som undrade hur jag mådde.

Moving IT...

Det som började som ett oskyldigt flyttande av en dator har nu gått helt över styr och blivit total ommöblering av skrivbordet...

Oj oj..

Help!

Jag har ett uppdrag om någon känner sig manad...

Jag behöver presenttips till min far som precis fyllt 55.

Hjälp...

Tumslit...

De tyckte precis på P3's nätradio att svenskarna skickar i genomsnitt omkring 18 sms* i månaden.

Hur många skickar Honey?

Tja det ligger ganska stadigt mellan 300-350 sms...

...per månad.


*Tror iofs att den siffran är baserad på genomsnittet från 2004...

Onsdag... så ni vet.

Såja...
Återigen deepthroatad med nål.
Annan antibiotika den här gången.
Mamma kom hit och körde med mig till affären så jag fick handlat.

Det såg i början ut som jag faktiskt skulle ha lite pengar över den här månaden men det vete fan. Jag har nu lagt nästan 1000kr på doktor och piller.

Blä...

Så länge jag e hemma från jobbet tycker jag inte jag får gå ut så jag sitter bara här och gör ingenting och är man sjuk är det ju viktigt att ta hand om sig, för att inte tala om att jag tycker synd om mig själv, vilket resulterar i att jag unnar mig sånt som jag inte äter i vanliga fall som hutlösa mängder glass, mackor i mängder och apelsinjuice.
Så som om det inte vore nog att jag är sjuk igen så sitter jag här på röven lägger på mig och blir fetare och fetare...

Det är ju fan vad jag surbloggar hela tiden...

Gnällis.... Igen...

När jag talade med jourläkarcentralen igår kväll var det inte så farligt så jag valde att bli hemma och ta en tid på min vårdcentral idag istället.
Det var dumt.

Det var mycket dumt.

Inatt har det svullnat igen och just nu har jag jävligt ont.
Jag har kanske sovit en timme i natt. Det var allt det blev av det.

Nu överväger jag seriöst att åka upp på öronakuten igen istället för att vänta på min vårdcentraltid så går det hela förhoppningsvis fortare och jag slipper förklara vad som gjordes sist iom att de redan har min journal.

Varför ska det tvunget vara så att salivproduktionen ökar när man inte kan svälja? Sånt tycker jag är taskigt...

Jag e bara så trött...

Amputationsdax igen...

Det var väl själva faan också.

Tydligen har det inte varit nog med penicillinet jag fick så nu är jag sjuk igen.

Tack så jävla mycket för det.

Jag vet vad nästa telefonräkning kommer att bestå av och det är telefonkötid till vårdcentralen och nu jourläkarcentralen.

Det är så härligt att vinka bye-bye till mina pengar hos doktorn och bapoteket också.

Är just nu ganska sugen på att sno en bil också så jag slipper _gå_ till jourläkarcentralen på akuten och sen kan ta mig till mataffären.
I min kyl finns en halv liter mjölk och en squash i seriöst behov av viagra, vilken underbar culinarisk upplevelse man kan skapa av det.

Ok jag har väl lite purjolök också då....

Men det är faan synd om mig i alla fall.

Dr. Cox...

I think I love you...

Mr Darcy...

Bjuder man mig på bio och jag får bestämma kan det bli filmer sällskapet kanske inte (visste de) ville se.
Så kan det gå.
Bidde nyligen bjuden och fick bestämma, tillfället bjöd Pride and Prejudice.
Som film var den ganska rar men som Pride and Prejudice imponerade den tyvärr inte.

Sorry Kiera men jag har svårt att tänka mig att brittiska flickor på den tiden var sådana stick figures.
Matthew Macfadyen besatt visst konsten att se butter ut men vi vet ju alla att det bara finns EN mr Darcy, något som många tydligen håller med om.

Visst.

Det må vara nästan 6 timmars väntan på en puss men Colin oh Colin va söt du är.

*tihi*

Ajajaj...

*hmm*

Penicillinet är nu uppätet. 3 om dagen i 10 dagar som farbror doktorn sa.

*hrrhhhmmm*

Visst att man kanske känner efter extra mycket dagarna efter man varit sjuk men jag undrar vad den märkliga känslan jag har i min hals nu betyder...?


Det gör liksom ... ont ... när jag sväljer...


Inte mera sjuk nuuhuuu...

Knut... Who the fuck is Knut?

Mars var det ja...

Jag kanske skulle gå ut på balkongen och plocka bort granriset och ljusslingan från balkongräcket dårå...

Men det är ju faktiskt fortfarande snö ute...

Historia...

Det är inte det att jag googlade exet utan mest det att jag klickade på blogglänken...
Det är tydligen två personer som skriver på bloggen, som är ganska välbesökt, och jag vet att den ena personen känner exet och hans närmaste vänner.
Den andra bloggskrivarens alias säger mig ingenting och det kan ju faktiskt vara exet, jag är dock skeptisk men vad vet jag.
Jag ser framför mig deras förvåning när de kollar sökningar i sin räknare... Nu var det ju inte så att jag kommenterade något eller gick till eller från bloggen härifrån men jag tror nog det är en sökning de kommer att förundras över.
Bara för att det ska så vara så roade jag mig med att fortsätta efterforskningen lite. Och jodå mycket riktigt bor han kvar i samma lägenhet som han alltid bott i, och om jag får gissa (vilket jag får hur mycket jag vill för det är min blogg) så tror jag att hans lägenhet är lika svinig som alltid. Han kommer aldrig att flytta därifrån...

Jag fortsatte ju så klart med ex no2, eller eg ex n1 om man ska vara kronologisk, och den sökningen ledde mig till hans (och frugans juh...) bröllopssida på bröllopstorget.se.

...

He he he...

Ha ha ha ha ha....

Tyvärr fanns det inte någon bild (det hade varit kul att se tror jag... *fniss*) men däremot innehöll texten en ren lögn...

... om hur de träffades.

Det där är en Ricki Lakehistoria av rang...

...som jag kanske delar med mig av en dag när andan faller på och vinden ligger rätt.

Kanske...

Ex no2 och frugan bor i min gamla "hemort" vilket gör att jag inte ska köra bil i den stan.
Jag blir en trafikfara när jag sitter bakom ratten och glor mer efter folk jag känner, dem i första hand, än på trafiken omkring mig. Det är nämligen av största vikt att jag ser dem först OM vi skulle råka komma i närheten av att få syn på varandra.
Jag MÅSTE ha överhanden i den situationen och ha möjligheten att välja om jag har en good enough hairday för att möta dem.
Hur jävla tramsigt som helst.
Jag har varken sett honom eller henne på säkert 13år men på senaste tiden har de kommit läskigt nära inpå mig utan att vi har någon som helst kontakt.

Vad härligt skadad man blir av sitt bagage.
Jag tror inte man kan gå ur en relation utan att ha blivit i alla fall lite vrickad av den, man plockar på sig nya olater, nycker, tankar och tvivel hela tiden.
Förhoppningsvis blir man väl också lite klokare.

Det finns det ju då tyvärr inte någon garanti för.

Om man har 10 miljoner över...

Vill HAAAAA....

Nackskott tack.

Jag sa ju tidigare att jag hade tråkigt...

Jepp och nu har jag gjort nått dumt.

Eller dumt och dumt.
Onödigt då.
Jag har gett mig själv hjärnspöken och aningens paranoida tendenser.
Som vanligt.

Varför ska man (ok läs jag då) tänka så jävla mycket?
Analysera, vrida och vända bara för att ge mig själv huvudbry ganska säkert utan någon som helst anledning?
Men va fan skulle jag på det för?
Kunde jag inte kommit på något bättre att fördriva tiden med eller gått och lagt mig för den delen?

*gaaaahh*

Jag googlade exet.

Fint och ordentligt inom "" och allt.
En ganska kort träfflista.
Men allra längst ner ... en bloggadress.

Det går bra att avrätta mig här och nu tack.

Vad gör jag?
Jodå... klickar på den så klart.

Hur dumt var det på en skala då?

Liiite kanske...

Ok byt ut "aningens" mot "seriöst" i det där med "aningens paranoida tendenser" och ni har nattens mentala tillstånd.

Tänk om han står bakom bloggen. Tänk om han hittar hit. Tänk om blablabla...
Jag har ju satt bra fnurr på min egen hjärna kan jag meddela.
Jag klickade runt lite grann och kom in i ett fotoalbum tillhörande en av de som står bakom bloggen och fick se bilder på folk jag inte sett på länge.
Vad fan skulle jag på det för?
Blä...

Alltså.
Det borde väl eg inte gå att se någon koppling till min blogg på det runtklickandet jag var dum nog att göra där. Men som den överanalyserande flicka jag är så har jag satt griller i huvet på mig själv.

Och vilken härligt stabil, onojjig och normal bild jag ger av mig själv till den bloggläsande pojken jag datear nu då...

Ja jag är vrickad ok?

Nu ska jag svälja ett penicillinpiller stort som 1/3 av mitt lillfinger och sen ska jag nog gå och dö i min säng och se om jag kan somna innan klockan 7 för en gångs skull.

Kamma dig...

Har sett pilotavsnittet av ER i natt.

Jesus vad mycket hår de hade på den tiden...

Jag kräker på allt gulligull...

... stod det på min msn för ca 3 veckor* sen.

Är man ensam är alla hjärtans dag mest ett hån. Alla gulliga hjärtan, fluffiga nallar och kräksöta pluttinuttiga kort pekar finger och skriker HA HA åt en.
Jag kan nog inte komma ihåg en enda tuttenuttromantisk alla hjärtans dag ever.

Eller tja... det är väl kanske en tolkningsfråga då.
Ett år hade exet faktiskt köpt något åt mig, en halva Lingon Explorer... Flaskan var dekorerad, dvs inlindad i röd tape med bokstäverna JÄD i någon silvrig tape**.
Det är ju tanken som räknas...

Eller året då jag råkade vara i Birmingham på alla hjärtans dag. Jag var där för att stå på en campingmässa för Sveriges Rese- och Turistråds räkning och som sällskap hade jag fått en mycket trevlig man från Svenska Turistföreningen.
Äta var vi ju tvungna att göra så ut på staden gick vi. På mer än hälften av alla restauranger vi provade var det fullt. De ställen vi passerade där det inte var knökat fick vi rosa Valentine Menues upptryckta i näsan.
Det var en trevlig middag men vi var det enda "paret" i hela Birmingham som inte med tindrande ögon nojsade med varandra över bordet.

Men visst... All denna jakt på en romantisk alla hjärtans dag kommer ju av att man har blivit skadad av all påtryckning från media och handlare. Så det hela kan väl kanske sammanfattas med ett ord...

... trams.

...

Men alla vill vi ju ha någon som bryr sig om en och tyvärr blir man väl extra påmind om man inte har någon på en dag som den.

Hur gick det då i år?

Dagen började klockan 8 med ett blomsterbud som inte kunde komma in genom dörren. Han hade med sig en gigantisk bukett tulpaner...

Till mig...

Från en beundrare...

Fina fina blommor bara till mig...

Tack! :)

Framåt kvällen bidde det sushi med vän.

Och sist om aftonen bidde det god choklad i sambons soffa.

Det bidde en god dag. Från början till slut.
Kanske inte pluttenuttromantisk men alldeles precis perfekt i alla fall***.

Dagen efter fick jag post.
Ett riktigt handskrivet kuvert, hur ofta får man sånt nuförtiden?

I kuvertet låg det raraste kortet ever som min vapendragare A målat och skickat till mig just för att jag "hatar alla hjärtans dag".


Puss på er raringar som tänker på mig.


*Ja jag vet att det kanske är lite sent men jag hade faktiskt skrivit klart detta inlägg tidigare men då försvann det ut i cyberrymden och jag bidde tjurig.
**Nej det var faktiskt inte Gaffa...
***Ok möjligen kunde väl kanske vädret varit bättre då...

himmel lejonman punsch sexig CSN gammal bortamatch

Jag bestämde mig till slut för att vara hemma 2 dagar till.
Vilket direkt gav ågren.
Jag hade visst kanske kunna gå till jobbet i tisdags men samtidigt tycker jag att är man sjuk ska man stanna hemma till man känner sig helt frisk.
Och därmed basta.

Är man hemma och är sjuk får man inte gå ut.

Jag har tråkigt.

Jag har sett alldeles för mycket tv. Igår såg jag samma avsnitt av ER och Scrubs två gånger. Jag sitter uppe hela natten trots att jag inte behöver.
Jag har roat mig alldeles för mycket med bloggslumparen men den är lite väl glad för att slumpa fram samma bloggar om och om igen så vi har nu tagit en bloggslumparpaus.

Idag skapade jag mig så lite sysselsättning. Vi talar självklart då inte om att städa eller diska eller annat sånt där vettigt.
Jag har stylat om mitt kylskåp. Dvs jag har möblerat om på mitt kylskåpspoesi.

Från ordexplosion till...

Vilket pyssel...

Det tog iaf en halvtimme...

Nu ska bara resten av kylskåpsprydnaderna upp också...

Det tar väl kanske 10min till...

Jaha...

Och sen då?

Wiiiiii.......

Aha!

Folk bokar utan att hämta ut.

Och bara sådär sitter det nu 2 biljetter till Cardigans på KB på min anslagstavla.

:)

Telefåntrams

*tjingelingeling*

-Honey
*tystnad*
*klick*
*mummel*
-HejärdetHoney?
-Ja
-HejjagheterBlablaochringerfrånComviqTele2.
-Jag vill inte ha Comviq i mobilen och jag har bredbandstelefon hemma.
-Oktacksåmyckethej
-Hej

Snabbt och enkelt avklarat.

*ZZzzzz*

*THE SONG THE KILLER SONG THE SONG THE KILLER SONG I LOVE THE KILLER SONG* *

Totalt frånvarande hjärna och JohnBlundgrusiga ögon ser ett okänt 08-nummer i displayen...

-Honey
-Har du ringt mig?
-Va?
-Ja har du ringt mig?
-Nej varför tror du det?
-För att ditt nummer har dykt upp på min display
-Närdå?
-Nu här på förmiddagen.
-Du jag har varit uppe till 7 och sovit sen dess** och för den delen har jag skyddat nummer så det skulle jag inte tro.
-Ehh ok hej
*mutter*

Jag kunde dragit igång en diskussion och undersökning om vilket nummer han fått samtalet från och vilket nummer han trodde han ringt och då förmodligen kommit fram till att det inte var samma men vem fan orkar det?
Om någon med okänt nummer ringer till mig så söker jag en vända på nätet först. Är det då någon som verkar bekant ringer jag upp igen annars låter jag faktiskt bli. Ringer jag upp igen ser jag iaf till att slå rätt nummer.


*Ja kanske märkligt val av ringsignal men det finns en fin visselslinga, från Kill Bill, i den låten som jag tycker om. Nu är det ju dock så att låten är så jevla stressande att man aldrig hinner komma så långt att man får höra den för jag blir alldeles nervös om jag inte svarar fort som tusan. Kan ju dock säga att jag ännu så länge aldrig stött på en telefån som låter likadant.
**Varför i hela friden jag sa det till honom kan man ju undra, hade ju räckt med "jag sover"

Lösaktigt...

Liptons pyramid är löste i tepåse.


Jaha?


Och i vanliga tepåsar är det?

Varför i helvete kan jag inte bara gå och lägga mig?

Late night, early morning...

Jag klarade det. Var vaken och alert genom hela avsnittet. Har varit vaken sen dess och dessutom hunnit med ett avsnitt CSI Miami också.

Den stora frågan just nu är om jag är kry nog att gå och jobba i morgon...? Känner mig fortfarande lite slö (skulle ju iofs kunna bero på att klockan är 04.30) men jag har eg inte direkt ont längre.
Penicillin är ju kanonbra om man är sjuk.
Kanonbra på att slå ut bakterierna i kroppen.
Alla bakterier.
Även de goda... *hrmpf*

Apropå bakterier så vill jag ta tillfället i akt att tacka mina kära vänner som snällt och rart insinuerar var min halsfluss skulle kommit ifrån...
"Oral kontakt med nya bakteriekulturer"
Ni har så höga tankar om mig att jag blir rörd...

Jag är dock seriöst dålig på att hålla styr på om och hur många jag har tagit under dagen. Slutar med att jag får räkna hur många jag har kvar och hur många dagar jag har tagit dem...
Jag var inget bra på p-piller heller på den tiden det begav sig och på de kartorna stod ju tom vilken veckodag man skulle ta pillret på.

Ska ha mitt årliga personliga utvecklingssamtal på torsdagmorgon eg. Kommer inte att gå så bra tror jag. Jag har inte brytt mig så hemskt mycket om en av mina "arbetsuppgifter", man har lite dispens med den om man jobbar natt men jag har inte ens försökt och det kommer jag nog att få onda ögat för. Det är något jag absolut måste jobba mer på när jag jobbar dag. *suck*

Min danska datorbank är stängd mellan klockan 02-06...
Varför det?
Kan de inte hantera löneutbetalningarna och datorbanken samtidigt eller?
Har testat mitt i natten förr och fått samma resultat, kan bara inte komma ihåg om det var lönenatt då också...?
Nu är ju iofs klockan snart så mycket att de hinner öppna igen så jag kan kolla hur mycket lön som ramlat in...
Sweet...

Bara ska...

Ta en snabb bloggsväng medans maten puttrar i köket...


*humdidumdum*



*hrrmmm*


Tror kanske det skulle underlätta för min matlagning om jag faktiskt hade tänt plattan under kastrullen och lagt laxen i ugnen innan jag satte mig framför datorn...

Stryk ska jag ha...

... för att jag väntade för länge.

Biljetterna till Cardigans på KB är slut.



*snyft*




Vill hemskt hemskt gärna gå men 1000kr för 2 biljetter som kostat 650...? Skulle inte tro det...

Nu jävlar...

Ikväll ska jag FAN I MIG se CSI och därmed basta!




Har de senaste kanske 4 gångerna suttit bänkad i soffan framför tv:n på rätt dag, med rätt kanal inrattad och i lagom tid... sött sovandes...

Enjoy the silence...

Hade jag inte åkt hade jag garanterat ångrat mig och ånger hjälper aldrig.

För liten Honey som missat DM under sin storhetstid och inte så ofta går på stora konserter var det storslaget.
Vi hade sittplats längs med långsidan. Visst kanske inte klockrent men det visade sig vara ok iaf. Det kändes dock lite fånigt att bara sitta lugnt och stilla, hade gärna rockat loss på golvet och ylat i kapp med alla andra men med tanke på vad min kropp jobbade med så hade jag nog inte överlevt.

Eftersom jag just nu knarkar bort min hjärna på receptfria smärtstillande och penicillin så har jag kasst minne (jämfört med annars när jag har uselt minne...) så jag kan dåligt komma ihåg låtar och ordning och så kan jag eg inte återge det hela men det var ... ljuvligt, avslappnande och hjärtvärmande...
Precis vad jag behövde.

Åka den långa vägen hem efteråt var ju dock inte speciellt upphetsande, trött, frusen, och aningens spak men hem kom jag och jag är så glad att jag åkte.

Ah va fan...

Alltså jag måste ju bara åka...

Så med galet mycket kläder på och medikamenter i systemet...

Så...



Here I come...

Tjurig...

Jag är sjuk...
På min lediga helg...

• Jag har biljett till Depeche Mode i morgon. Orkar jag gå? Det vete fan...

• En kollega håller en sista partyhelg innan han drar till Spanien för att jobba. Kan jag gå? Skulle inte tro det va. Penicillin och sprit leker inte bra...

• Jag har en date att följa upp. Känner jag mig attraktiv? HA! no chance in hell...

Varning! Nedan stående text innehåller nålar och en del osmakligheter...

Jag hatar att vara så pass sjuk att det är upp till någon annan om jag ska må bra eller inte. Med det menar jag då att vara så sjuk att det krävs en läkare som bestämmer om jag ska få medicin eller inte. Jag hade tårar i ögonen redan när jag talade i telefon med kvinnan på vårdcentralen. Känner mig bara så utsatt. Nu tyckte hon ju då att jag borde åka till akuten för hon hade ingen tid förrän vid 14-tiden.

-Har du någon som kan hjälpa dig?
-Öh nej...
-Men sätt dig då i en taxi och åk upp till ÖronNäsaHalsAkuten.
-Mhm...

Taxi?
Det finns det ju då inte pengar till såhär 4 dagar före lön så det bidde buss.
Väl där gick det förvånansvärt fort att få träffa farbror doktorn, som i det här fallet inte var en farbror doktorn utan råkade vara unga mannen doktorn.
Man känner sig ju så härligt fräsch i sådana situationer...

-Bla bla bla förkyld bla tappa rösten bla ont bla göra mig frisk?
-Gapa!
-Aaahhhäähhhh...
-Du har halsfluss...

Inte för att det är så hemskt upplyftande men det betyder iaf penicillin vilket betyder att jag inte behöver vara sjuk så attan länge till. Jag hann tänka dessa "positiva" tankar i ungefär 2 sekunder tills unga mannen doktorn kläckte ur sig:

-... och så har du en halsböld...
-huh?
-... som jag för säkerhets skull ska sticka bara för att se om det är var i den.

Nålar...
I min hals...
Nu är jag inte direkt nålrädd men det betyder ju då inte att jag uppskattar att bli stucken, speciellt inte i halsen.

Behöver jag säga att jag grät? Ett par sånadär detärsyndommig tårar.
Jag kan ju lugnt upplysa att det var förbannat obehagligt att vara totalbedövad i halsen när man är helt igensvullen.
Inte var det så förbannat roligt att bli stucken heller men det var faktiskt inte så farligt.
Det betyder ju då INTE att jag frivilligt skulle göra om det...
Gick så därifrån, aningens spak, med två recept på penicillin och smärtstillande för att åka hem och dö i soffan.
Man har ont i halsen och seriöst svårt att svälja och vad får man?
Historiens största penicillintabletter, 3 om dagen gapa och svälj.
När bedövningen släppte hade jag fan ont överallt, det var smärtsamt att ha ögonen öppna. Nu har det rätat ut sig en aning men tanken på att äta är ändå inte direkt upphetsande.

Nog för att jag e sjuk men det suraste i hela den här historien är att jag ju skulle gå och se Depeche Mode i Parken i morgon men jag vete fan om jag orkar... Vad ska jag nu göra med biljetten som jag köpt någon gång i november? Visst jag kan proppa mig full på piller och åka dit på pin kiv men det känns samtidigt lite som att utmana ödet...

*tjurig men på bättringsvägen*

Efter en telefonkö på 45min tyckte nu kvinnan på vårdcentralen att jag skulle åka till akuten...

Pipsillsvarning...

Jag lider.
Min förkylning har muterat och jag har ont.
Halva halsen har svullnat igen så jag är knastjock på vänster sida.
Ont ont ont i hals, öra, käke, huvud... Talar sämre och sämre har svårt att gapa och svälja är inget jag gör frivilligt.

Jag mådde såhär i stort sett hela sommaren 2004. Gick till 2 olika läkare som tyckte att det var ett sommarvirus. När jag gick till doktor nummer 2 hade jag ätit maxdos Ibumetin i 14dagar, på asken står det "för kortvarigt bruk max 5 dagar". Läkaren tyckte:
-Äter du Alvedon?
-Nej...?
-Gör det också så får du båda effekterna... Så gå nu hem drick vatten och ta hand om dig...

Men tack så fucking jävla mycket för ingenting. Jag betalar pengar för "drick vatten och krya på dig" ge mig penicillin för i helvete.

Fy fan vad jag mår röv...
Ska jag gå till doktor i morgon och riskera att få ännu ett drickvattenochkryapådig eller ska jag spara slantarna tills halsen har svullnat igen helt och jag inte kan andas?
Undrar om man kan bli sjukskriven för det här?

Fan fan fan...

Amputation är enda utvägen.

... eller varför inte strax under fotknölarna...?

Överväger nu seriöst amputation någonstans vid axlarna...

Ge mig min fix...

Nödslakt 2...

Ont i huvudet.
Ont i halsen.
Ont i örat.
Ont i ryggen.
Ledsna bihålor.
Förmodligen feber (äter så mycket piller det är svårt att avgöra).

Dags att stanna hemma från jobbet nu kanske?

Nödslakt...

Var nästan klar med ett fint litet inlägg när fucking iexploder hänger sig...

Hade jag sparat ett utkast?

Nope...

Nu ska jag gå i säng och tjura...

Fylleblogg...

Det har tydligen gått ett program om nattarbete på dansk tv igår.
Där menade de bland annat att vid 4 tiden om natten når kroppen ett tillstånd som kan jämföras med 0,8 promille.

Hhhmmm...

Jag står alltså här och är på kanelen...?

Om det ändå vore så.

Min förkylning har muterat och lagt in om förflyttning. Den har släppt greppet om min näsa en liten aning och låtit mina stämband återhämta sig lite grann men har istället slagit klorna i min hals vilket betyder ont.
Alltså dopingdags.
2 Alvedon och 1 Ibumetin 4 gånger om dagen.
Säkert himmelriket för magen...

Jag är så trött så trött.
Har inte sovit som jag borde sen i fredags och det tär lite men så fort morgonteamet kommit in tänker jag ta mina pinaler, afspadsera och sätta mig på tåget hem så fort jag kan.

Säng säng sovasovasova säng säng säng...

Nyfiken i en strut...

Jag talar i telefon med min mor.
Hon ska hålla söndagsmiddag, något hon aldrig annars gör.

Mor: Jaha Honey... hhmmm... Hur många blir du på söndag då?
Honey: Det blir som vanligt bara jag.
Mor: Jaha... Jag bara undrade...

Varför jagar jag förändring så förtvivlat?

Jag har fått besked om jobben. Båda två. Men eftersom jag ligger så fanatiskt efter med mitt bloggande så har jag svårt för att hinna formulera mig så jag kan uttrycka det med någon reda.

Jobbet som inte var på min avdelning fick jag inte.
Det gick till en pojke som arbetar i min avdelning. Jag tror nog att det blir bra men samtidigt tror jag nog att jag kanske har lite bättre förkunskaper.
Managern som skulle anställa menade att han hade gått igenom alla ansökningar och att det gått till någon annan, jag fick inte ens komma till samtal.
Managern som skulle anställa har barn med min manager och min manager kommer inte att ersätta pojken med någon annan utan kommer att lägga de pengarna på annat och det skvallrar ju om att de har talat med varandra och kommit överens.
Nåväl...

Dagstjänsten i min egen avdelning har jag fått. Det handlar bara om att de ska finna någon som kan ta min plats.
Min kollega som det var bestämt skulle gå upp på dagen före mig har tydligen ändrat sig alldeles. Jag har inte haft möjlighet att tala med honom men jag har en aning om att han ar kollrat bort sin hjärna i nån internetdate från Marocko. Det där kan enbart gå åt skogen, ledsen att säga det men tyvärr.
En kille från min gamla arbetsplats har sökt mitt gamla jobb och visst är han snäll och rar men tacka gud att jag inte ska jobba med honom. Jag tror tyvärr inte han kommer att fungera smärtfritt med teamet. Han tror att han har massor att säga till om men det kommer han inte att ha här och jag tror tyvärr att det kommer att göra att de andra tar avstånd från honom. Men vad vet jag?
Jag vet dock att de har erbjudit honom 600kr mer i månadslön än de gjorde med mig när jag började och han har INTE mer erfarenhet än jag. Vilket då får mig att funder på vad jag kommer att bli erbjuden när jag nu ska upp på dagen och om jag bara ska le och ta emot eller om jag ska prova på att förhandla?
Jag har aldrig löneförhandlat i mitt liv och har inte en aning om vad jag ska säga eller inte. Vad som skulle kunna vara en rimlig lön för mig att begära...
Gaaahhh....

Samtidigt går jag runt och känner att jag kommer att sakna natten. Lugn och ro. Inga managers som jagar eller telefoner som ringer oavbrutet. Mer (lite iaf) pengar, mer ledigt och ett team som jag känner och trivs med.
Varför vill jag ge upp allt detta? Är jag inte nöjd? Vad är det jag söker?

Det kommer ju onekligen att leda till att jag måste bli bättre på att gå och lägga mig ensam.

Det är dock lättare att fylla tomheten på dagen än på natten.

Jag kan inte låta bli att gå dit heller eftersom jag redan har varit borta två gånger...

It's so me...

Blää....

Sitter här och bloggar klockan tio i fem en måndag morgon. Är inte ens på jobbet. Ska upp på en föreläsning om typ 3h. Har varken läst boken eller resterande läxor.
Det hela är bara så typiskt mig. Kan vara disciplinerad med närvaron men att faktiskt ta tag i det som jag frivilligt går dit för att lära mig?

Nah...

Tenta på fredag. I dagsläget har jag inte en chans i helvetet men det är ju ett par dagar kvar dit. Jag kommer dock inte att kunna gå såvida jag inte lyckas byta mitt skift. Slutar på jobbet klockan åtta fredagmorgon. Klockan åtta fredagmorgon ska jag sitta med vässad penna i matteannexet i Ankdammen. Det är i runda slängar 5mil från min arbetsplats.
Är det fysiskt möjligt?

Nah...

Överdosering...

Varför är det alltid så att man vill ha något fast man vet att man kommer att ångra sig efteråt?
Man vet att det är gott, tycker man är värd det och kan inte låta bli trots att man vet vad följderna blir.
Att fatta ett beslut som man vet man kommer att ångra är ju hur puckat som helst.
Och ändå gör man det.
Njuter en stund.
Och ångrar sig.

Varm choklad OCH en bit Lyckosmask på Bagericafeet är mer choklad, socker, smör och grädde än man klarar av på en gång.

Men Oh My God vilken njutning...

Kan vi inte vara vänner?

Me a spammer? Well I never!!!

Så har jag fått wordverification på mina inlägg...

" Blogger's spam-prevention robots have detected that your blog has characteristics of a spam blog. (What's a spam blog?) Since you're an actual person reading this, your blog is probably not a spam blog. Automated spam detection is inherently fuzzy, and we sincerely apologize for this false positive."

Men tjena och tack för den du...

Att man har inte roligare än man gör sig...

...är ju faktiskt ett faktum. Ibland mer påtagligt än annars.
Som tex i afton. Jag och kära söta väninna A får för oss att vi ska ta oss en sväng på stan, dvs i det här fallet dricka rödvin hos mig och sen lalla iväg och skaka rumpan innan det kostar att komma in. Jag som då inte sovit med någon reda idag är lite trögstartad men kvart i elva är jag klädd, sminkad och på väg ut genom dörren till ankdammens stamställe. Fortfarande snorig och med en ytterst rökig whiskeyröst men iaf...
Sitter i baren och gottar oss i väntan på att de ska öppna klubben vilket de tydligen inte tänker göra denna afton eftersom de har bestämt sig för att renovera nu när det ändå är "lågsäsong". En renovering som tydligen enbar ska föregå på fredagar för det kommer vara öppet för klubb på torsdagar och lördagar...???
Jaha och vad nu då?
-Jo vi kan ju gå på XX, säger A.
-Jaha du... är du säker på att vi ska det då?
-Tja vi kan ju gå dit och titta iaf...

Sagt och gjort.

Klientelet är ju minsta sagt blandat och XX är inte ett ställe jag skulle gå till om jag själv fick välja. Här ska ni då få några smakprov på varför.

Uppsnappat på dansgolvet:

Inte ens om du var den siste pojken på jorden (Ieodvdsppj) 1 säger:
-Fan jag har knullat hon som står där borta...

Nyfiken i en strut som jag är vänder jag på huvudet och kikar lite snyggt i den riktning Ieodvdsppj 1 pekat... och ser... enbart mörka män, av utländsk härkomst, med hästsvans...

Do I wanna know?

Ieodvdsppj 2 håller upp en drink och säger: Vill du smaka?
Honey: Nej tack jag kör.
Ieodvdsppj 2: Ä du härifrån?
Honey: Ja.
Ieodvdsppj 2: Jaha var då?
Honey: Där borta.
Ieodvdsppj 2: Och det heter?
Honey: Centrum.
Ieodvdsppj 2: Och gatan?
Honey: Varför vill du veta?
Ieodvdsppj 2: För att jag vill lära känna dig.
Honey: Men jag vill inte lära känna dig
Ieodvdsppj 2: Öh?


Ieodvdsppj 3: Får jag ställa en fråga?
Honey: Visst
Ieodvdsppj 3 sträcker fram handen och säger: Stampe
Honey: Det är ingen fråga...
Ieodvdsppj 3: Ska vi dansa?
Hoeny: Nej...
Ieodvdsppj 3: Snääääälla...
Honey: Nope...


Varför är det så?

Nåja... dagen har väl behandla mig som jag förtjänar.
Har varit inne för underredesbehandling och idag var en av de dagar då det vart jevligt smärtsamt...
Slog precis en vurpa på väg hem så jag sitter nu med en påse snö på mitt knä, det var det eller frusen lax (jag har bara frysbox så utrymmet att göra isbitar är begränsat).
Så nu tänker jag minsann gå i säng och sova tills jag vaknar i morgon.

Så det så...

Måndag hela veckan?

Jepp Ajja... Det var precis vad jag gjorde. Gick i säng utan att blogga vidare och precis som jag sa jag skulle, sov jag kanongott.

Jag sov så gott att jag inte kom ur sängen i tid.
Boo Radleys vrålar Wake up Boo åt mig från telefånen vid 19, jag snoozar en gång och när de ylar andra gången stänger jag av den... och somnar om.
Stenhårt...

Visst är det en intressant känsla att försova sig?

Men att vakna i ett kompakt mörker klockan 21.30 och veta att du ska vara på jobbet, i ett annat land might I add, ombytt och klar klockan 22.00 (utan att ha tillgång till bil) ger en något mer panikartad känsla...

Att dessutom behöva ringa och säga att man faktiskt har försovit sig till ett nattpass är aningens genant eftersom att man blir lätt skrattad åt.

Jag kom så till slut till jobbet härligt snorig, fortfarande lätt pyjamassvettig i nacken och i stort sett helt utan röst.
En timme försent.

Inte nog med det. Tänkte gå på bapoteket och handla förkylningsmedikamenter innan jag gick hem i morse för att slippa behöva gå ut igen.
Plockar på mig lite av varje och ställer mig i kassan för att betala och hivar upp mitt VISA.

Kortköp nekat

Eh va...?

Det är den16:e och jag har inte ens 70kr på kontot...?

Oups...

Eftersom denne sällan, för att inte säga aldrig, har cash så det var bara att åka hem och flytta slantar och gå på annat bapotek.

Får aningens läskiga vibbar inför hur morgondagen kommer att behandla mig.

Put a cork in it...

Märkligt... Jag har massor att blogga om den senaste tiden men jag får det liksom inte ur mig. Kan inte ta mig tiden och skriva ner det, eller får helt enkelt inte ro till det. Jag tror dock att det kan komma att lossna lite nu och då är ju frågan...
Ska jag kläckar ur mig allt på en gång?
eller ska jag portionera ut det lite pö om pö?

Det får nog bli lite mindre portioner tror jag. Annars är jag rädd era ögon skall börja blöda.

Precis som min näsa snorar...
Vilket den gör konstant.
Efter helgens fylleslag har jag nu dragit på mig hösten/vintern/vårens sista/första förkylning.
Vet inte riktigt hur det gick till för jag var förnuftigt klädd och eftersom jag inte röker så utsätter jag mig inte för uteserveringar och kalla rökrum (alls eg) utan ytterkläder.
Har kunnat hålla det hela lite i schack när jag bara suttit hemma och slappat i pyjamasen men att gå till jobbet idag, och stå hela natten i en dragig, rökig, aircon-lobby fick det hela att även sätta sig på mina stämband.
Vid 04.30 i morse tappade jag så rösten...
Jag kan ju lugnt säga att mina gäster tittade konstigt på mig. I mitt arbete är det då lite svårt att hålla truten så det var bara att ta i från tårna och försöka forma ljud som så skulle bilda ord som i sin tur skulle hänga samman i meningar... På danska...
Ibland låter jag iofs lite sexig i min heshet men ack så tråkigt i längden så från stora mängder thé med mycket honung har jag nu gått till kopiösa mängder thé med kalasmycket honung.

Nu ska jag då... kissa lite... gå och lägga mig och sova kanongott.

Tjingeling...

Btw... så var det INTE jag som sa att det var ok med mer snö... skulle bara säga det...

I väntans tider...

Har inte fått någon respons på den andra ansökan så jag börjar bli lite nervös över att den kanske inte kommit fram? Kanske får de inte ta emot mail med attachments från hotmailadresser?
Vore ju lite surt om jag nu inte fick något av jobben...
Vill att något ska hända samtidigt som jag trivs bra som det är...

Det är så mycket i huvet nu.

Och i hjärtat.

Promille...

Alkohol...

En klunk till hade varit en klunk för mycket men det klarade sig.

Status: bakis och skakis... överdoserar bapelsinjuice och inlagd vitlök. Jag misstänker att jag har slagit min hand någonstans. Har lite ont liksom.

De säger vi ska göra om det idag...

Oh My God...

...

På väg mot ett liv?

Det tog inte mer än 5 min efter att mailet till min manager var sänt så fick jag svar med frågan om jag inte trivdes mer? Svarade att så är det absolut inte, jag trivs eg bra på natten. Lugnt och skönt och jag har heller inga problem att sova på dagen men jag vill prova på ett lite mer normalt liv (eller ja så normal jag nu kan vara... mouhaha ha ha ha).
5min efter det kommer ännu ett mail från managern där hon frågar om jag inte är intresserad av att jobba dag i min egen avdelning?

Vad hände där nudå?

Står helt plötsligt med 2 potentiella jobbchanser...

Kollegan kommer att få sin lovade plats hur det än går så det och det är ju lysande så behöver jag inte tänka på det iaf.
Får jag jobbet i min egen avdelning får jag också dispense (?) med arbetstiderna på lördag och söndagmorgnar eftersom det faktisk inte går några tåg alls så jag kan vara där och ombytt till klockan 6.45, får besked om jag fått det eller inte nästa vecka.
Hoppas få svar på den andra ansökan idag eller senast i morgon.

Spännande värre...

...

Förvarningsmailet är skickat till min manager.
Nu ska bara ansökan bli klar och mailas...


There's no turning back now...

Dilemma...

Har fått svar på mailen om jobbet. Fast jag fick eg bara svar på en av mina frågor, den om vilka arbetstider det rör sig om. Antingen börjar man 7, 8 eller 12...
För att kunna vara där till klockan 7 på morgonen får jag åka hemifrån antingen 5.10 och vara en hel timme för tidig eller precis innan 6 och ha en kvart på mig att byta om och komma på plats. Med i denna beräkning måste man tyvärr också ta det faktum att Øresundstågen inte är världens mest pålitliga... Och jag som är så fantastiskt road av att gå upp rövtidigt...
Jobbet är eg tidsbegränsat men jag fick inget svar på hur lång tid det rör sig om men jag anar minst 6 månade.
Jag fick heller inget svar på hur lönen ligger. Det är ju faktiskt en ganska viktig faktor.
Jag fick dock också veta att om jag vill söka får jag göra det i rappet för de håller samtal denna vecka.

Nu är det så att en av mina kollegor på natten har bett att få komma på dag, något han efterfrågat ett tag, han är lite äldre och har lite svårt att sova på dagen. Nu verkar det om han får möjligheten eftersom en av flickorna på dagen har sagt upp sig och de kanske har hittat en ersättare.
MEN om nu jag söker den här andra tjänsten och får den, kommer de då att vara tvungna att behålla honom på natten tills de hittat ännu en ersättare?
Han är en av dem jag håller av allra mest på jobbet och jag vet att han inte riktigt mår bra och verkligen vill upp på dagen. Samtidigt vet (aningens cyniska) jag att vill man få något och komma någonvart får man fixa det själv.

*suck*

Jag vill sova...

Sov knappt 3 timmar. Upp klockan 8 och iväg till två aningens jagade och en något flummig student(er). Jag sa inte särdeles mycket av vikt måste jag erkänna.
Nåväl.
Hem igen och tillbaka i sängen vid 14 och nu är det alldeles strax dags att gå till jobbet. Det kommer att bli en lång natt för att inte tala om morgondag.
Från jobbet till skolan igen, från skolan tillbaka till Danmark för utprovning av ny uniform och sen hem och sova en liten stund och därefter tillbaka till jobbet igen i morgonkväll...

Självdisciplin? Ja tack...

Varför är jag så jävla värdelös på att ta tag i mitt liv och få de enklaste saker gjorda?

Varför?

Jag har registerat mig på 5p danska på universitetet(etetetete?) för att få papper på att jag har lite styr på språket.
Jag gjorde samma sak för ett år sen och gick nästan alla gånger men slöade ur precis innan tentan.
Tyvärr verkar det inte bli bättre den här gången heller.
Det handlar om ca 11 lektionstillfällen, än så länge har jag varit där alla gånger utom 1.
So far so good.
I morgon klockan 10 ska jag möta de 3 personer som jag ska skriva ett litet arbete med. Klockan är nu 03.45 och jag har fortfarande inte läst texten vi ska skriva om.
Jag har varit ledig sen i lördags och inte gjort ett skit. Sov bort större delen av lördagen och gick sen på soffbio. I söndags kom jag inte ens ur pyjamasen på hela dagen. I dag har jag visserligen varit utanför dörren i snön en liten stund men när jag kom hem igen satte jag mig och sorterade papper och vid 19-tiden somnade jag på soffan för att som vanligt sova bort CSI.
Och nu då?

Jag bloggar...

Jag hatar att jag ska ha så ohyggligt usel självdisciplin när det kommer till sådana saker.
Det är ju inte ens särdeles svårt. Tror tyvärr att det är där felet ligger. Fast hade det varit svårt hade jag väl inte pallat för det.

De har annonserat ut en dagtjänst på en annan avdelning och jag funderar på att söka den. Kanske bli människa igen...?
Det känns inte riktigt som jag kan komma någonstans på natten iaf och nu när den utvandrade kollegan kommit tillbaka känner jag att jag fasen inte har tålamod med honom. Visst är han ganska rolig men han har en attityd som heter duga och jag känner bara att jag blir mer och mer likgiltig i hans sällskap. Så ska det inte behöva vara.
Har jag fått tummen ur och sökt då?
Nope.
Söker jag måste jag säga det till min manager som förmodligen inte kommer att uppskatta det.
Kommer jag att ha tålamod med det jobbet? Den avdelningen är ganska lugn. Men jag kan ju iofs spendera en hel natt framför datorn så det borde väl inte vara något problem.
Jag har dock inte direkt råd att gå ner i lön...

*suck*

Känns som jag bara harvar runt runt runt.
Har blivit bekväm på natten och vet väl heller inte riktigt om jag vill ge upp det.
Jag har inget liv.
Jag kan sova bort en hel dag för att sitta som nu, ensam och tjurig mitt i natten.
Hur hälsosamt är det på en skala?

Okänd olydnand...

Det ringde på dörren i tisdags...

natt klockan halv ett.

Det var grannen. Hon tyckte jag spelade för högt. Hon sa att det gjorde jag ofta.

Skämdes gjorde jag...
Sa förlåtförlåt och skruvade ner direkt.

Återigen det där med att jag väldigt gärna vill att folk ska tycka om mig.
På väg hem på torsdagsförmiddagen köpte jag så en bukett tulpaner som jag stoppade i en snygg påse (från Lafayette i Paris I might add) och hängde på hennes dörr vid halv två på eftermiddagen. Skrev även ett litet kort där jag bad så hemskt mycket om ursäkt för att jag stört henne och önskade att hon upplyst mig förr.
När jag skulle gå till jobbet på kvällen hade hon fortfarande inte tagit in påsen klockan halv nio, men det var någon som hade pillat på kortet kunde jag konstatera.
Här satte mina tankefnurror lite fart.

Har hon inte varit hemma och _inte_kunnat_ ta in blommorna?
Fair...

Är hon tjurig och _vill_bara_inte_ ta in dem?
Trams...

Tänker hon strimla dem i små spagettibitar och prega ner dem i min brevlåda när jag minst anar det?
Spooky...

Nåväl, när jag kom hem nästa morgon hängde de inte på dörren längre.
Och de låg heller inte på min dörrmatta så jag hoppas hon har tagit in dem och accepterat min ursäkt.

Men jag önskar verkligen hon hade upplyst mig tidigare. Inte för att det ska gå så långt att man behöver klaga men det är ju svårt för mig att veta när det är FÖR högt om ingen talar om för mig att det är det. Jag lever ju mitt liv på andra tider och tycker om att ha musiken på när jag pysslar här hemma.

För att inte tala om att det är så ohyggligt larvigt att gå omkring och reta sig på något och inte säga till eller försöka göra något åt det.

Återigen...

Sorry.

Counting flowers on the wall...

På väg hem från jobbet i morse fick jag byta tåg i Malmö.
Här passerade jag Skunktrafikens Kund(einteriktigtpassatiden)center. De har fönster på 3 av sidorna och när man passerar på "insidan"(den sidan som vätter mot spår 1-8) ser man väldigt bra ner längs med baksidan på deras arbetsstationer. Alltså ser man man allt för väl vad människan som sitter längst ner mot fönstret gör.
Nyfiken i en strut (och förmodligen lite av en voyerist) som jag är så slängde jag ett snabbt öga på vad snubben som satt närmst fönstret pysslade med och tyckte det såg attans så bekant ut.
Det var så jag fick vända och gå tillbaka för att kolla en gång till.
Jag kunde inte låta bli att skratta.

Vad gör pojken?

Jodå...

Han bloggar...

Kunde tyvärr inte luska ut vilken blogg det gällde. Han tittade nämligen mycket misstänkt på mig när jag gick förbi honom andra gången och skrattade...

Fredagstrams...

Alien
Star Wars
Shining

and it's all about the bunnies...

Smörfingrar...

Natten freudian slip...

Austrian Airloines...

Hmmm... I say what?