Varför i helvete kan jag inte bara gå och lägga mig?

Late night, early morning...

Jag klarade det. Var vaken och alert genom hela avsnittet. Har varit vaken sen dess och dessutom hunnit med ett avsnitt CSI Miami också.

Den stora frågan just nu är om jag är kry nog att gå och jobba i morgon...? Känner mig fortfarande lite slö (skulle ju iofs kunna bero på att klockan är 04.30) men jag har eg inte direkt ont längre.
Penicillin är ju kanonbra om man är sjuk.
Kanonbra på att slå ut bakterierna i kroppen.
Alla bakterier.
Även de goda... *hrmpf*

Apropå bakterier så vill jag ta tillfället i akt att tacka mina kära vänner som snällt och rart insinuerar var min halsfluss skulle kommit ifrån...
"Oral kontakt med nya bakteriekulturer"
Ni har så höga tankar om mig att jag blir rörd...

Jag är dock seriöst dålig på att hålla styr på om och hur många jag har tagit under dagen. Slutar med att jag får räkna hur många jag har kvar och hur många dagar jag har tagit dem...
Jag var inget bra på p-piller heller på den tiden det begav sig och på de kartorna stod ju tom vilken veckodag man skulle ta pillret på.

Ska ha mitt årliga personliga utvecklingssamtal på torsdagmorgon eg. Kommer inte att gå så bra tror jag. Jag har inte brytt mig så hemskt mycket om en av mina "arbetsuppgifter", man har lite dispens med den om man jobbar natt men jag har inte ens försökt och det kommer jag nog att få onda ögat för. Det är något jag absolut måste jobba mer på när jag jobbar dag. *suck*

Min danska datorbank är stängd mellan klockan 02-06...
Varför det?
Kan de inte hantera löneutbetalningarna och datorbanken samtidigt eller?
Har testat mitt i natten förr och fått samma resultat, kan bara inte komma ihåg om det var lönenatt då också...?
Nu är ju iofs klockan snart så mycket att de hinner öppna igen så jag kan kolla hur mycket lön som ramlat in...
Sweet...

Bara ska...

Ta en snabb bloggsväng medans maten puttrar i köket...


*humdidumdum*



*hrrmmm*


Tror kanske det skulle underlätta för min matlagning om jag faktiskt hade tänt plattan under kastrullen och lagt laxen i ugnen innan jag satte mig framför datorn...

Stryk ska jag ha...

... för att jag väntade för länge.

Biljetterna till Cardigans på KB är slut.



*snyft*




Vill hemskt hemskt gärna gå men 1000kr för 2 biljetter som kostat 650...? Skulle inte tro det...

Nu jävlar...

Ikväll ska jag FAN I MIG se CSI och därmed basta!




Har de senaste kanske 4 gångerna suttit bänkad i soffan framför tv:n på rätt dag, med rätt kanal inrattad och i lagom tid... sött sovandes...

Enjoy the silence...

Hade jag inte åkt hade jag garanterat ångrat mig och ånger hjälper aldrig.

För liten Honey som missat DM under sin storhetstid och inte så ofta går på stora konserter var det storslaget.
Vi hade sittplats längs med långsidan. Visst kanske inte klockrent men det visade sig vara ok iaf. Det kändes dock lite fånigt att bara sitta lugnt och stilla, hade gärna rockat loss på golvet och ylat i kapp med alla andra men med tanke på vad min kropp jobbade med så hade jag nog inte överlevt.

Eftersom jag just nu knarkar bort min hjärna på receptfria smärtstillande och penicillin så har jag kasst minne (jämfört med annars när jag har uselt minne...) så jag kan dåligt komma ihåg låtar och ordning och så kan jag eg inte återge det hela men det var ... ljuvligt, avslappnande och hjärtvärmande...
Precis vad jag behövde.

Åka den långa vägen hem efteråt var ju dock inte speciellt upphetsande, trött, frusen, och aningens spak men hem kom jag och jag är så glad att jag åkte.

Ah va fan...

Alltså jag måste ju bara åka...

Så med galet mycket kläder på och medikamenter i systemet...

Så...



Here I come...

Tjurig...

Jag är sjuk...
På min lediga helg...

• Jag har biljett till Depeche Mode i morgon. Orkar jag gå? Det vete fan...

• En kollega håller en sista partyhelg innan han drar till Spanien för att jobba. Kan jag gå? Skulle inte tro det va. Penicillin och sprit leker inte bra...

• Jag har en date att följa upp. Känner jag mig attraktiv? HA! no chance in hell...

Varning! Nedan stående text innehåller nålar och en del osmakligheter...

Jag hatar att vara så pass sjuk att det är upp till någon annan om jag ska må bra eller inte. Med det menar jag då att vara så sjuk att det krävs en läkare som bestämmer om jag ska få medicin eller inte. Jag hade tårar i ögonen redan när jag talade i telefon med kvinnan på vårdcentralen. Känner mig bara så utsatt. Nu tyckte hon ju då att jag borde åka till akuten för hon hade ingen tid förrän vid 14-tiden.

-Har du någon som kan hjälpa dig?
-Öh nej...
-Men sätt dig då i en taxi och åk upp till ÖronNäsaHalsAkuten.
-Mhm...

Taxi?
Det finns det ju då inte pengar till såhär 4 dagar före lön så det bidde buss.
Väl där gick det förvånansvärt fort att få träffa farbror doktorn, som i det här fallet inte var en farbror doktorn utan råkade vara unga mannen doktorn.
Man känner sig ju så härligt fräsch i sådana situationer...

-Bla bla bla förkyld bla tappa rösten bla ont bla göra mig frisk?
-Gapa!
-Aaahhhäähhhh...
-Du har halsfluss...

Inte för att det är så hemskt upplyftande men det betyder iaf penicillin vilket betyder att jag inte behöver vara sjuk så attan länge till. Jag hann tänka dessa "positiva" tankar i ungefär 2 sekunder tills unga mannen doktorn kläckte ur sig:

-... och så har du en halsböld...
-huh?
-... som jag för säkerhets skull ska sticka bara för att se om det är var i den.

Nålar...
I min hals...
Nu är jag inte direkt nålrädd men det betyder ju då inte att jag uppskattar att bli stucken, speciellt inte i halsen.

Behöver jag säga att jag grät? Ett par sånadär detärsyndommig tårar.
Jag kan ju lugnt upplysa att det var förbannat obehagligt att vara totalbedövad i halsen när man är helt igensvullen.
Inte var det så förbannat roligt att bli stucken heller men det var faktiskt inte så farligt.
Det betyder ju då INTE att jag frivilligt skulle göra om det...
Gick så därifrån, aningens spak, med två recept på penicillin och smärtstillande för att åka hem och dö i soffan.
Man har ont i halsen och seriöst svårt att svälja och vad får man?
Historiens största penicillintabletter, 3 om dagen gapa och svälj.
När bedövningen släppte hade jag fan ont överallt, det var smärtsamt att ha ögonen öppna. Nu har det rätat ut sig en aning men tanken på att äta är ändå inte direkt upphetsande.

Nog för att jag e sjuk men det suraste i hela den här historien är att jag ju skulle gå och se Depeche Mode i Parken i morgon men jag vete fan om jag orkar... Vad ska jag nu göra med biljetten som jag köpt någon gång i november? Visst jag kan proppa mig full på piller och åka dit på pin kiv men det känns samtidigt lite som att utmana ödet...

*tjurig men på bättringsvägen*

Efter en telefonkö på 45min tyckte nu kvinnan på vårdcentralen att jag skulle åka till akuten...

Pipsillsvarning...

Jag lider.
Min förkylning har muterat och jag har ont.
Halva halsen har svullnat igen så jag är knastjock på vänster sida.
Ont ont ont i hals, öra, käke, huvud... Talar sämre och sämre har svårt att gapa och svälja är inget jag gör frivilligt.

Jag mådde såhär i stort sett hela sommaren 2004. Gick till 2 olika läkare som tyckte att det var ett sommarvirus. När jag gick till doktor nummer 2 hade jag ätit maxdos Ibumetin i 14dagar, på asken står det "för kortvarigt bruk max 5 dagar". Läkaren tyckte:
-Äter du Alvedon?
-Nej...?
-Gör det också så får du båda effekterna... Så gå nu hem drick vatten och ta hand om dig...

Men tack så fucking jävla mycket för ingenting. Jag betalar pengar för "drick vatten och krya på dig" ge mig penicillin för i helvete.

Fy fan vad jag mår röv...
Ska jag gå till doktor i morgon och riskera att få ännu ett drickvattenochkryapådig eller ska jag spara slantarna tills halsen har svullnat igen helt och jag inte kan andas?
Undrar om man kan bli sjukskriven för det här?

Fan fan fan...

Amputation är enda utvägen.

... eller varför inte strax under fotknölarna...?

Överväger nu seriöst amputation någonstans vid axlarna...

Ge mig min fix...

Nödslakt 2...

Ont i huvudet.
Ont i halsen.
Ont i örat.
Ont i ryggen.
Ledsna bihålor.
Förmodligen feber (äter så mycket piller det är svårt att avgöra).

Dags att stanna hemma från jobbet nu kanske?

Nödslakt...

Var nästan klar med ett fint litet inlägg när fucking iexploder hänger sig...

Hade jag sparat ett utkast?

Nope...

Nu ska jag gå i säng och tjura...

Fylleblogg...

Det har tydligen gått ett program om nattarbete på dansk tv igår.
Där menade de bland annat att vid 4 tiden om natten når kroppen ett tillstånd som kan jämföras med 0,8 promille.

Hhhmmm...

Jag står alltså här och är på kanelen...?

Om det ändå vore så.

Min förkylning har muterat och lagt in om förflyttning. Den har släppt greppet om min näsa en liten aning och låtit mina stämband återhämta sig lite grann men har istället slagit klorna i min hals vilket betyder ont.
Alltså dopingdags.
2 Alvedon och 1 Ibumetin 4 gånger om dagen.
Säkert himmelriket för magen...

Jag är så trött så trött.
Har inte sovit som jag borde sen i fredags och det tär lite men så fort morgonteamet kommit in tänker jag ta mina pinaler, afspadsera och sätta mig på tåget hem så fort jag kan.

Säng säng sovasovasova säng säng säng...

Nyfiken i en strut...

Jag talar i telefon med min mor.
Hon ska hålla söndagsmiddag, något hon aldrig annars gör.

Mor: Jaha Honey... hhmmm... Hur många blir du på söndag då?
Honey: Det blir som vanligt bara jag.
Mor: Jaha... Jag bara undrade...

Varför jagar jag förändring så förtvivlat?

Jag har fått besked om jobben. Båda två. Men eftersom jag ligger så fanatiskt efter med mitt bloggande så har jag svårt för att hinna formulera mig så jag kan uttrycka det med någon reda.

Jobbet som inte var på min avdelning fick jag inte.
Det gick till en pojke som arbetar i min avdelning. Jag tror nog att det blir bra men samtidigt tror jag nog att jag kanske har lite bättre förkunskaper.
Managern som skulle anställa menade att han hade gått igenom alla ansökningar och att det gått till någon annan, jag fick inte ens komma till samtal.
Managern som skulle anställa har barn med min manager och min manager kommer inte att ersätta pojken med någon annan utan kommer att lägga de pengarna på annat och det skvallrar ju om att de har talat med varandra och kommit överens.
Nåväl...

Dagstjänsten i min egen avdelning har jag fått. Det handlar bara om att de ska finna någon som kan ta min plats.
Min kollega som det var bestämt skulle gå upp på dagen före mig har tydligen ändrat sig alldeles. Jag har inte haft möjlighet att tala med honom men jag har en aning om att han ar kollrat bort sin hjärna i nån internetdate från Marocko. Det där kan enbart gå åt skogen, ledsen att säga det men tyvärr.
En kille från min gamla arbetsplats har sökt mitt gamla jobb och visst är han snäll och rar men tacka gud att jag inte ska jobba med honom. Jag tror tyvärr inte han kommer att fungera smärtfritt med teamet. Han tror att han har massor att säga till om men det kommer han inte att ha här och jag tror tyvärr att det kommer att göra att de andra tar avstånd från honom. Men vad vet jag?
Jag vet dock att de har erbjudit honom 600kr mer i månadslön än de gjorde med mig när jag började och han har INTE mer erfarenhet än jag. Vilket då får mig att funder på vad jag kommer att bli erbjuden när jag nu ska upp på dagen och om jag bara ska le och ta emot eller om jag ska prova på att förhandla?
Jag har aldrig löneförhandlat i mitt liv och har inte en aning om vad jag ska säga eller inte. Vad som skulle kunna vara en rimlig lön för mig att begära...
Gaaahhh....

Samtidigt går jag runt och känner att jag kommer att sakna natten. Lugn och ro. Inga managers som jagar eller telefoner som ringer oavbrutet. Mer (lite iaf) pengar, mer ledigt och ett team som jag känner och trivs med.
Varför vill jag ge upp allt detta? Är jag inte nöjd? Vad är det jag söker?

Det kommer ju onekligen att leda till att jag måste bli bättre på att gå och lägga mig ensam.

Det är dock lättare att fylla tomheten på dagen än på natten.

Jag kan inte låta bli att gå dit heller eftersom jag redan har varit borta två gånger...

It's so me...

Blää....

Sitter här och bloggar klockan tio i fem en måndag morgon. Är inte ens på jobbet. Ska upp på en föreläsning om typ 3h. Har varken läst boken eller resterande läxor.
Det hela är bara så typiskt mig. Kan vara disciplinerad med närvaron men att faktiskt ta tag i det som jag frivilligt går dit för att lära mig?

Nah...

Tenta på fredag. I dagsläget har jag inte en chans i helvetet men det är ju ett par dagar kvar dit. Jag kommer dock inte att kunna gå såvida jag inte lyckas byta mitt skift. Slutar på jobbet klockan åtta fredagmorgon. Klockan åtta fredagmorgon ska jag sitta med vässad penna i matteannexet i Ankdammen. Det är i runda slängar 5mil från min arbetsplats.
Är det fysiskt möjligt?

Nah...

Överdosering...

Varför är det alltid så att man vill ha något fast man vet att man kommer att ångra sig efteråt?
Man vet att det är gott, tycker man är värd det och kan inte låta bli trots att man vet vad följderna blir.
Att fatta ett beslut som man vet man kommer att ångra är ju hur puckat som helst.
Och ändå gör man det.
Njuter en stund.
Och ångrar sig.

Varm choklad OCH en bit Lyckosmask på Bagericafeet är mer choklad, socker, smör och grädde än man klarar av på en gång.

Men Oh My God vilken njutning...

Kan vi inte vara vänner?

Me a spammer? Well I never!!!

Så har jag fått wordverification på mina inlägg...

" Blogger's spam-prevention robots have detected that your blog has characteristics of a spam blog. (What's a spam blog?) Since you're an actual person reading this, your blog is probably not a spam blog. Automated spam detection is inherently fuzzy, and we sincerely apologize for this false positive."

Men tjena och tack för den du...

Att man har inte roligare än man gör sig...

...är ju faktiskt ett faktum. Ibland mer påtagligt än annars.
Som tex i afton. Jag och kära söta väninna A får för oss att vi ska ta oss en sväng på stan, dvs i det här fallet dricka rödvin hos mig och sen lalla iväg och skaka rumpan innan det kostar att komma in. Jag som då inte sovit med någon reda idag är lite trögstartad men kvart i elva är jag klädd, sminkad och på väg ut genom dörren till ankdammens stamställe. Fortfarande snorig och med en ytterst rökig whiskeyröst men iaf...
Sitter i baren och gottar oss i väntan på att de ska öppna klubben vilket de tydligen inte tänker göra denna afton eftersom de har bestämt sig för att renovera nu när det ändå är "lågsäsong". En renovering som tydligen enbar ska föregå på fredagar för det kommer vara öppet för klubb på torsdagar och lördagar...???
Jaha och vad nu då?
-Jo vi kan ju gå på XX, säger A.
-Jaha du... är du säker på att vi ska det då?
-Tja vi kan ju gå dit och titta iaf...

Sagt och gjort.

Klientelet är ju minsta sagt blandat och XX är inte ett ställe jag skulle gå till om jag själv fick välja. Här ska ni då få några smakprov på varför.

Uppsnappat på dansgolvet:

Inte ens om du var den siste pojken på jorden (Ieodvdsppj) 1 säger:
-Fan jag har knullat hon som står där borta...

Nyfiken i en strut som jag är vänder jag på huvudet och kikar lite snyggt i den riktning Ieodvdsppj 1 pekat... och ser... enbart mörka män, av utländsk härkomst, med hästsvans...

Do I wanna know?

Ieodvdsppj 2 håller upp en drink och säger: Vill du smaka?
Honey: Nej tack jag kör.
Ieodvdsppj 2: Ä du härifrån?
Honey: Ja.
Ieodvdsppj 2: Jaha var då?
Honey: Där borta.
Ieodvdsppj 2: Och det heter?
Honey: Centrum.
Ieodvdsppj 2: Och gatan?
Honey: Varför vill du veta?
Ieodvdsppj 2: För att jag vill lära känna dig.
Honey: Men jag vill inte lära känna dig
Ieodvdsppj 2: Öh?


Ieodvdsppj 3: Får jag ställa en fråga?
Honey: Visst
Ieodvdsppj 3 sträcker fram handen och säger: Stampe
Honey: Det är ingen fråga...
Ieodvdsppj 3: Ska vi dansa?
Hoeny: Nej...
Ieodvdsppj 3: Snääääälla...
Honey: Nope...


Varför är det så?

Nåja... dagen har väl behandla mig som jag förtjänar.
Har varit inne för underredesbehandling och idag var en av de dagar då det vart jevligt smärtsamt...
Slog precis en vurpa på väg hem så jag sitter nu med en påse snö på mitt knä, det var det eller frusen lax (jag har bara frysbox så utrymmet att göra isbitar är begränsat).
Så nu tänker jag minsann gå i säng och sova tills jag vaknar i morgon.

Så det så...

Måndag hela veckan?

Jepp Ajja... Det var precis vad jag gjorde. Gick i säng utan att blogga vidare och precis som jag sa jag skulle, sov jag kanongott.

Jag sov så gott att jag inte kom ur sängen i tid.
Boo Radleys vrålar Wake up Boo åt mig från telefånen vid 19, jag snoozar en gång och när de ylar andra gången stänger jag av den... och somnar om.
Stenhårt...

Visst är det en intressant känsla att försova sig?

Men att vakna i ett kompakt mörker klockan 21.30 och veta att du ska vara på jobbet, i ett annat land might I add, ombytt och klar klockan 22.00 (utan att ha tillgång till bil) ger en något mer panikartad känsla...

Att dessutom behöva ringa och säga att man faktiskt har försovit sig till ett nattpass är aningens genant eftersom att man blir lätt skrattad åt.

Jag kom så till slut till jobbet härligt snorig, fortfarande lätt pyjamassvettig i nacken och i stort sett helt utan röst.
En timme försent.

Inte nog med det. Tänkte gå på bapoteket och handla förkylningsmedikamenter innan jag gick hem i morse för att slippa behöva gå ut igen.
Plockar på mig lite av varje och ställer mig i kassan för att betala och hivar upp mitt VISA.

Kortköp nekat

Eh va...?

Det är den16:e och jag har inte ens 70kr på kontot...?

Oups...

Eftersom denne sällan, för att inte säga aldrig, har cash så det var bara att åka hem och flytta slantar och gå på annat bapotek.

Får aningens läskiga vibbar inför hur morgondagen kommer att behandla mig.

Put a cork in it...

Märkligt... Jag har massor att blogga om den senaste tiden men jag får det liksom inte ur mig. Kan inte ta mig tiden och skriva ner det, eller får helt enkelt inte ro till det. Jag tror dock att det kan komma att lossna lite nu och då är ju frågan...
Ska jag kläckar ur mig allt på en gång?
eller ska jag portionera ut det lite pö om pö?

Det får nog bli lite mindre portioner tror jag. Annars är jag rädd era ögon skall börja blöda.

Precis som min näsa snorar...
Vilket den gör konstant.
Efter helgens fylleslag har jag nu dragit på mig hösten/vintern/vårens sista/första förkylning.
Vet inte riktigt hur det gick till för jag var förnuftigt klädd och eftersom jag inte röker så utsätter jag mig inte för uteserveringar och kalla rökrum (alls eg) utan ytterkläder.
Har kunnat hålla det hela lite i schack när jag bara suttit hemma och slappat i pyjamasen men att gå till jobbet idag, och stå hela natten i en dragig, rökig, aircon-lobby fick det hela att även sätta sig på mina stämband.
Vid 04.30 i morse tappade jag så rösten...
Jag kan ju lugnt säga att mina gäster tittade konstigt på mig. I mitt arbete är det då lite svårt att hålla truten så det var bara att ta i från tårna och försöka forma ljud som så skulle bilda ord som i sin tur skulle hänga samman i meningar... På danska...
Ibland låter jag iofs lite sexig i min heshet men ack så tråkigt i längden så från stora mängder thé med mycket honung har jag nu gått till kopiösa mängder thé med kalasmycket honung.

Nu ska jag då... kissa lite... gå och lägga mig och sova kanongott.

Tjingeling...

Btw... så var det INTE jag som sa att det var ok med mer snö... skulle bara säga det...

I väntans tider...

Har inte fått någon respons på den andra ansökan så jag börjar bli lite nervös över att den kanske inte kommit fram? Kanske får de inte ta emot mail med attachments från hotmailadresser?
Vore ju lite surt om jag nu inte fick något av jobben...
Vill att något ska hända samtidigt som jag trivs bra som det är...

Det är så mycket i huvet nu.

Och i hjärtat.

Promille...

Alkohol...

En klunk till hade varit en klunk för mycket men det klarade sig.

Status: bakis och skakis... överdoserar bapelsinjuice och inlagd vitlök. Jag misstänker att jag har slagit min hand någonstans. Har lite ont liksom.

De säger vi ska göra om det idag...

Oh My God...

...

På väg mot ett liv?

Det tog inte mer än 5 min efter att mailet till min manager var sänt så fick jag svar med frågan om jag inte trivdes mer? Svarade att så är det absolut inte, jag trivs eg bra på natten. Lugnt och skönt och jag har heller inga problem att sova på dagen men jag vill prova på ett lite mer normalt liv (eller ja så normal jag nu kan vara... mouhaha ha ha ha).
5min efter det kommer ännu ett mail från managern där hon frågar om jag inte är intresserad av att jobba dag i min egen avdelning?

Vad hände där nudå?

Står helt plötsligt med 2 potentiella jobbchanser...

Kollegan kommer att få sin lovade plats hur det än går så det och det är ju lysande så behöver jag inte tänka på det iaf.
Får jag jobbet i min egen avdelning får jag också dispense (?) med arbetstiderna på lördag och söndagmorgnar eftersom det faktisk inte går några tåg alls så jag kan vara där och ombytt till klockan 6.45, får besked om jag fått det eller inte nästa vecka.
Hoppas få svar på den andra ansökan idag eller senast i morgon.

Spännande värre...

...

Förvarningsmailet är skickat till min manager.
Nu ska bara ansökan bli klar och mailas...


There's no turning back now...

Dilemma...

Har fått svar på mailen om jobbet. Fast jag fick eg bara svar på en av mina frågor, den om vilka arbetstider det rör sig om. Antingen börjar man 7, 8 eller 12...
För att kunna vara där till klockan 7 på morgonen får jag åka hemifrån antingen 5.10 och vara en hel timme för tidig eller precis innan 6 och ha en kvart på mig att byta om och komma på plats. Med i denna beräkning måste man tyvärr också ta det faktum att Øresundstågen inte är världens mest pålitliga... Och jag som är så fantastiskt road av att gå upp rövtidigt...
Jobbet är eg tidsbegränsat men jag fick inget svar på hur lång tid det rör sig om men jag anar minst 6 månade.
Jag fick heller inget svar på hur lönen ligger. Det är ju faktiskt en ganska viktig faktor.
Jag fick dock också veta att om jag vill söka får jag göra det i rappet för de håller samtal denna vecka.

Nu är det så att en av mina kollegor på natten har bett att få komma på dag, något han efterfrågat ett tag, han är lite äldre och har lite svårt att sova på dagen. Nu verkar det om han får möjligheten eftersom en av flickorna på dagen har sagt upp sig och de kanske har hittat en ersättare.
MEN om nu jag söker den här andra tjänsten och får den, kommer de då att vara tvungna att behålla honom på natten tills de hittat ännu en ersättare?
Han är en av dem jag håller av allra mest på jobbet och jag vet att han inte riktigt mår bra och verkligen vill upp på dagen. Samtidigt vet (aningens cyniska) jag att vill man få något och komma någonvart får man fixa det själv.

*suck*

Jag vill sova...

Sov knappt 3 timmar. Upp klockan 8 och iväg till två aningens jagade och en något flummig student(er). Jag sa inte särdeles mycket av vikt måste jag erkänna.
Nåväl.
Hem igen och tillbaka i sängen vid 14 och nu är det alldeles strax dags att gå till jobbet. Det kommer att bli en lång natt för att inte tala om morgondag.
Från jobbet till skolan igen, från skolan tillbaka till Danmark för utprovning av ny uniform och sen hem och sova en liten stund och därefter tillbaka till jobbet igen i morgonkväll...

Självdisciplin? Ja tack...

Varför är jag så jävla värdelös på att ta tag i mitt liv och få de enklaste saker gjorda?

Varför?

Jag har registerat mig på 5p danska på universitetet(etetetete?) för att få papper på att jag har lite styr på språket.
Jag gjorde samma sak för ett år sen och gick nästan alla gånger men slöade ur precis innan tentan.
Tyvärr verkar det inte bli bättre den här gången heller.
Det handlar om ca 11 lektionstillfällen, än så länge har jag varit där alla gånger utom 1.
So far so good.
I morgon klockan 10 ska jag möta de 3 personer som jag ska skriva ett litet arbete med. Klockan är nu 03.45 och jag har fortfarande inte läst texten vi ska skriva om.
Jag har varit ledig sen i lördags och inte gjort ett skit. Sov bort större delen av lördagen och gick sen på soffbio. I söndags kom jag inte ens ur pyjamasen på hela dagen. I dag har jag visserligen varit utanför dörren i snön en liten stund men när jag kom hem igen satte jag mig och sorterade papper och vid 19-tiden somnade jag på soffan för att som vanligt sova bort CSI.
Och nu då?

Jag bloggar...

Jag hatar att jag ska ha så ohyggligt usel självdisciplin när det kommer till sådana saker.
Det är ju inte ens särdeles svårt. Tror tyvärr att det är där felet ligger. Fast hade det varit svårt hade jag väl inte pallat för det.

De har annonserat ut en dagtjänst på en annan avdelning och jag funderar på att söka den. Kanske bli människa igen...?
Det känns inte riktigt som jag kan komma någonstans på natten iaf och nu när den utvandrade kollegan kommit tillbaka känner jag att jag fasen inte har tålamod med honom. Visst är han ganska rolig men han har en attityd som heter duga och jag känner bara att jag blir mer och mer likgiltig i hans sällskap. Så ska det inte behöva vara.
Har jag fått tummen ur och sökt då?
Nope.
Söker jag måste jag säga det till min manager som förmodligen inte kommer att uppskatta det.
Kommer jag att ha tålamod med det jobbet? Den avdelningen är ganska lugn. Men jag kan ju iofs spendera en hel natt framför datorn så det borde väl inte vara något problem.
Jag har dock inte direkt råd att gå ner i lön...

*suck*

Känns som jag bara harvar runt runt runt.
Har blivit bekväm på natten och vet väl heller inte riktigt om jag vill ge upp det.
Jag har inget liv.
Jag kan sova bort en hel dag för att sitta som nu, ensam och tjurig mitt i natten.
Hur hälsosamt är det på en skala?

Okänd olydnand...

Det ringde på dörren i tisdags...

natt klockan halv ett.

Det var grannen. Hon tyckte jag spelade för högt. Hon sa att det gjorde jag ofta.

Skämdes gjorde jag...
Sa förlåtförlåt och skruvade ner direkt.

Återigen det där med att jag väldigt gärna vill att folk ska tycka om mig.
På väg hem på torsdagsförmiddagen köpte jag så en bukett tulpaner som jag stoppade i en snygg påse (från Lafayette i Paris I might add) och hängde på hennes dörr vid halv två på eftermiddagen. Skrev även ett litet kort där jag bad så hemskt mycket om ursäkt för att jag stört henne och önskade att hon upplyst mig förr.
När jag skulle gå till jobbet på kvällen hade hon fortfarande inte tagit in påsen klockan halv nio, men det var någon som hade pillat på kortet kunde jag konstatera.
Här satte mina tankefnurror lite fart.

Har hon inte varit hemma och _inte_kunnat_ ta in blommorna?
Fair...

Är hon tjurig och _vill_bara_inte_ ta in dem?
Trams...

Tänker hon strimla dem i små spagettibitar och prega ner dem i min brevlåda när jag minst anar det?
Spooky...

Nåväl, när jag kom hem nästa morgon hängde de inte på dörren längre.
Och de låg heller inte på min dörrmatta så jag hoppas hon har tagit in dem och accepterat min ursäkt.

Men jag önskar verkligen hon hade upplyst mig tidigare. Inte för att det ska gå så långt att man behöver klaga men det är ju svårt för mig att veta när det är FÖR högt om ingen talar om för mig att det är det. Jag lever ju mitt liv på andra tider och tycker om att ha musiken på när jag pysslar här hemma.

För att inte tala om att det är så ohyggligt larvigt att gå omkring och reta sig på något och inte säga till eller försöka göra något åt det.

Återigen...

Sorry.

Counting flowers on the wall...

På väg hem från jobbet i morse fick jag byta tåg i Malmö.
Här passerade jag Skunktrafikens Kund(einteriktigtpassatiden)center. De har fönster på 3 av sidorna och när man passerar på "insidan"(den sidan som vätter mot spår 1-8) ser man väldigt bra ner längs med baksidan på deras arbetsstationer. Alltså ser man man allt för väl vad människan som sitter längst ner mot fönstret gör.
Nyfiken i en strut (och förmodligen lite av en voyerist) som jag är så slängde jag ett snabbt öga på vad snubben som satt närmst fönstret pysslade med och tyckte det såg attans så bekant ut.
Det var så jag fick vända och gå tillbaka för att kolla en gång till.
Jag kunde inte låta bli att skratta.

Vad gör pojken?

Jodå...

Han bloggar...

Kunde tyvärr inte luska ut vilken blogg det gällde. Han tittade nämligen mycket misstänkt på mig när jag gick förbi honom andra gången och skrattade...

Fredagstrams...

Alien
Star Wars
Shining

and it's all about the bunnies...

Smörfingrar...

Natten freudian slip...

Austrian Airloines...

Hmmm... I say what?