Varför?
Jag har registerat mig på 5p danska på universitetet(etetetete?) för att få papper på att jag har lite styr på språket.
Jag gjorde samma sak för ett år sen och gick nästan alla gånger men slöade ur precis innan tentan.
Tyvärr verkar det inte bli bättre den här gången heller.
Det handlar om ca 11 lektionstillfällen, än så länge har jag varit där alla gånger utom 1.
So far so good.
I morgon klockan 10 ska jag möta de 3 personer som jag ska skriva ett litet arbete med. Klockan är nu 03.45 och jag har fortfarande inte läst texten vi ska skriva om.
Jag har varit ledig sen i lördags och inte gjort ett skit. Sov bort större delen av lördagen och gick sen på soffbio. I söndags kom jag inte ens ur pyjamasen på hela dagen. I dag har jag visserligen varit utanför dörren i snön en liten stund men när jag kom hem igen satte jag mig och sorterade papper och vid 19-tiden somnade jag på soffan för att som vanligt sova bort CSI.
Och nu då?
Jag bloggar...
Jag hatar att jag ska ha så ohyggligt usel självdisciplin när det kommer till sådana saker.
Det är ju inte ens särdeles svårt. Tror tyvärr att det är där felet ligger. Fast hade det varit svårt hade jag väl inte pallat för det.
De har annonserat ut en dagtjänst på en annan avdelning och jag funderar på att söka den. Kanske bli människa igen...?
Det känns inte riktigt som jag kan komma någonstans på natten iaf och nu när den utvandrade kollegan kommit tillbaka känner jag att jag fasen inte har tålamod med honom. Visst är han ganska rolig men han har en attityd som heter duga och jag känner bara att jag blir mer och mer likgiltig i hans sällskap. Så ska det inte behöva vara.
Har jag fått tummen ur och sökt då?
Nope.
Söker jag måste jag säga det till min manager som förmodligen inte kommer att uppskatta det.
Kommer jag att ha tålamod med det jobbet? Den avdelningen är ganska lugn. Men jag kan ju iofs spendera en hel natt framför datorn så det borde väl inte vara något problem.
Jag har dock inte direkt råd att gå ner i lön...
*suck*
Känns som jag bara harvar runt runt runt.
Har blivit bekväm på natten och vet väl heller inte riktigt om jag vill ge upp det.
Jag har inget liv.
Jag kan sova bort en hel dag för att sitta som nu, ensam och tjurig mitt i natten.
Hur hälsosamt är det på en skala?
6 kommentarer:
Jag har sagt det förr. Du krånglar till allting för mycket. Tänk på mitt motto, "Livet är en klackspark!", det hjälper, jag lovar.
Och jag vet, för jag gick arbetslös i 3,5 år, mitt motto hjälpte mig ur många kriser.
So pick up the pieces and MARCH young lady! I know you can do it!!
Men va fint... Jag ska bara skita i allting? Hur bra tror du det blir?
Man har inte roligare än man gör sig och vill man ha något får man fanimig ta det själv.
No argument there!
Jag menar inte att man ska skita i allt. Tror du verkligen det var så jag menade?
Visst ska man attackera hårt för att få saker, no argument there.
Det jag menar är att om man oroar sig för mycket så finns risken att det uppstår handlingspanik och då får man inget gjort.
Det var i all välmening!
Sorry!
I will refrain from speaking out in the future.
Vi har diskuterat det här förr du och jag och om jag inte missminner mig kom vi fram till ungefär samma resultat den gången också.
Jo, ungefär samma. Du missförstår mitt motto. Nåja, tills jag hittar ett bra sätt att förklara så ska jag vara tyst.
Säger ofta saker i all välmening som blir totalt missförstådda.
Vem gör inte det?
Skicka en kommentar