botten på hinken

Känner mig allt lite labil. Kanske har pms? Inbillad sådan isf.
Veckan har som sagt varit den längsta i mitt liv tror jag och nu är den "slut" vilket betyder att jag är ledig från jobbet. Var dock inkallad idag på specialmöte med högste chefen där vi officiellt fick de nya direktiven. Kollegan fick en ursäkt och välkomnades tillbaka och vi andra fick ett lite svävande "och vi tror inte heller att någon annan är skyldig i detta..." bättre än ingenting.
Nu kändes det bra, visst kanske fortfarande lite smått olustigt men nu var jakten, vi inbillat oss, avslutad.
Den återkomne kollegan ska börja jobba dagtid i januari vilken gör att jag lite grann anser att jag borde stå på tur för supervisortjänsten som nu är ledig iom att en av kollegorna inte kommer tillbaka. Visst jag vet att det också handlar om att man ska passa för rollen och allt det där men men.
Jag blev ännu lite gladare av att tänka på det, inte för att jag kanske har för avsikt att bli chef eller så men man måste ju utvecklas lite i alla fall. Man kan ju inte trampa runt i botten på hinken hela livet. På väg hem smsade jag den andre kollegan och sa till honom att jag tänkte söka tjänsten och undrade vad han tyckte. Han svarade med att den tjänsten inte kommer att vara ledig så länge eftersom att en annan kollega kommer att komma tillbaka till oss och han har i princip redan fått den. Visst detta är väl än så länge bara skvaller kanske men lyckades ändå få mig ganska nedslagen.
Luften gick liksom ur mig här. Hela veckans stress och motgång samlades i detta besked. Visst fånigt kanske men tanken på det hade fått mig på bra humör och så får jag veta att jag förmodligen inte har nån chans.
Försökte med lite feel good shopping, det gick sådär. Tänkte skämma bort mig och gå på bio själv men jag orkade inte. Satt ensam på golvet framför tv:n med min takeaway sushi istället.

Bah!