Fröken Honey i herr Freuds soffa... Del 2

Nåväl...
Det är inte det att pojken är dum utan han är tyvärr ganska smart men han väljer att inte göra något av det.
Honey står fast vid sin övertygelse att man inte har roligare än man gör sig och att saker blir vad man gör dem till själv.
Han sitter där i sin sunkiga lägenhet och spelar sina rpgdataspel, älskar sina fotbollslag och skrattar gott åt Simpsons, South Park, Bottom och Nile City (vem gör inte det?) men tar han sig i kragen och gör något av sitt liv?
Som farbror Barbro skulle sagt...

-Neeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeh!

Ok... Jag ska gå vidare i historien nu...

Det ena leder till det andra och plötsligt är jag singel... Efter 9 år i ett förhållande som inte ledde någon vart.
Jag, som vid den tiden varit gravt internetberoende ganska länge, kastar mig ut i nätdatingvärlden på Spray och Passagen med varierande framgång. Har nu haft profil på SD i ungefär 1,5 år och säger som Sniff... Hur fan gör man?
Visst, mitt engagemang gällande SD är väl inte världens mest entusiastiska så det kan väl bero på det. Att jag sen är ganska cynisk hjälper väl inte heller direkt. Att jag faktiskt hittade en pärla på Dating.dk är ju då en helt annan historia. Oh sweet H...
Under början av hösten kom jag så att börja tala med en pojke på SD som verkade lite intressant.
Anonyma meddelande skickades fram och tillbaka och intresset höll i sig.
Det kom fram att hans nick är hämtat från South Park och att han gillar Simpsons.
Han tycker mycket om fotboll och blir mäkta imponerad över att jag råkar veta vem Eric Cantona är.
Han spelar gärna dataspel som tex Baldur's Gate.

Någonstans långt bak i huvudet har någonting börjat snurra...
Men allt det här är ju ganska triviala saker. Vem gillar inte South Park tex...?

Så en dag dimper det i inlådan ner ett meddelande från pojken i fråga där han skrivit under med sitt riktiga namn... och mitt hjärta stannar.

Pojken heter M****n, ett väldigt skånskt namn som inte är alldeles vanligt men som även delas av någon annan jag känner allt för väl...

Jepp...

Ex no 2. ML.

M****n L...

Oh My GOD!

När så hjärtat, efter en seriös elchock, kommit igång igen skenar det helt utan kontroll.

De gillar fotboll, ok två helt olika lag men iaf. Samma humor, samma namn, samma typ av dataspel och båda fyller år på samma dag.
I vild panik klickar jag upp hans sida på SD. Jo där är en bild och nej det är inte ML men bilden behöver ju inte nödvändigtvis vara på honom, sånt kan man ju aldrig så noga veta...
Jag försöker lirka lite och annan fakta som skiljer dem åt kommer in i bilden men bara namnet stör mig.
Han addas på msn och varje gång jag ser honom online går det kalla kårar genom kroppen pga namnet.
Att jag blvivit så skadad av mitt förra förhållande att ett namn kan göra mig nervös är skrämmande.
Vi fortsätter talas vid. Jag upplyser honom om min chock men säger inte varför, hur jevla nojjig hade inte det fått mig att verka?
Någonstans finns nyfikenheten kvar och han verkar ju ganska trevlig och rolig.

Här kommer dock en fellow blogger in i bilden och ett tillfälligt avbrott för annan pojke görs.
Det är då också en helt annan historia...

Nu ska ni inte tro att det är inte slut här mina vänner...

To be continued...