Så står man här och går igenom samma timme en gång till... Bah!
De sista dagarna har inte varit så särdeles upplyftande och det märktes idag... Borde sovit mer och stressat mindre.
Hade kanske behövt se mer sol men det blir ju tyvärr så på vintern, jag sover bort det lilla dagsljus som serveras.
Jag vill inte tänka så mycket.
Jag snurrar bara in mig och vet varken bak eller fram.
Inte nog med att jag sätter griller i huvudet på mig själv... Nejdå här ska vi dela med oss systerligt och broderligt av tokerierna.
Förvirring som söker uttryck och bara blir fel.
Alla former av kommunikation sägs vara bra men jag vet inte om jag håller med. Om ansiktsuttrycket och kroppsspråket saknas kan det bli så fel.
Den lilla glimten i ögat kan säga så mycket...
Möjligheten att sträcka ut en hand och stryka över en ledsen kind är miljoner värt...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar