lördag, november 26, 2005

Varning för självömkan... bla bla bla...

Om du inte är på humör för, eller vill sänka din lördag med, en surande tjurande fåne så får jag nog be dig återkomma lite senare.

Fick precis syn på klockan, vände mig om och såg att det faktiskt var ljust ute...
Sov en liten sväng på soffan tidigare som vanligt.
Har känt mig ganska ensam i natt.
Försökte dricka lite vin till maten igår (middagen inmundigades vid halv tolv, så det var väl mer nattmat än middag) för att undersöka om det gjorde någon trivselskillnad. Kom dock fram till att det var ett ganska meningslöst slöseri.
Jag kan inte dricka ensam, glaset jag hällde upp varade i timmar.
Tänkte igår när jag var på bolaget att jag ju kunde köpa lite glögg och pynta ikväll. Hur gick det då? Glöggen står i skåpet, visserligen öppnad (jag var bara tvungen att sniffa lite på den) men inte smakad och nått pynt har inte hämtats ner från vinden inte.

Vad härligt deprimerad jag låter varje gång jag sitter uppe såhär.
Men jag e tjurig. Inte för att det kanske direkt finns någon logik i tjurigheten, men det finns det väl sällan ändå?

Jag sitter uppe för att underlätta omställning för jobb. Jag klarar visst att sätta igång och börja jobba även utan uppesittarafton men det blir lite enklare såhär. Mitt jobb har jag själv valt och jag tycker om det (även om det ibland kan göra mig fanatiskt vansinnig) och mina kollegor, men visst jag har inget direkt liv när jag jobbar och när jag väl är ledig så slappar jag mest runt och gör ingenting.
Jag är usel på att hålla kontakten med vänner. Det är därför de närmsta inte är så särdeles många. Mitt eget fel.
Det ligger ingen och vänta på mig som jag kan värma rumpan mot när jag väl styr den mot sängen. Detta blir tyvärr mer och mer påtagligt när jag sitter i en situation jag inte kan styra över själv.
Att de sen spelar James Blunt's Goodbye My Lover om och om igen på Ztv gör ju inte det hela bättre.

Men va bra hörredu nu bidde det minsann en gråtblogg av det...
Sånt jävla trams. Det är för fan bara att ta sig i kragen din jevla fjolla. Detta får dig ju inte att verka mer stabil eller gästvänlig direkt.

Vet inte varför jag stirrar mig blind på tvåsamheten eg? Bara det faktum att jag gör det borde ju få mig att inse att jag måste öva mer på att vara själv. Men det är bara så truck när det är by default. När man inte kan göra något åt det.
Bla bla bla...
Det är inte ett dugg synd om mig.
Att jag ibland tycker lite synd om mig själv är inget att bry sig om över huvudtaget, jag behöver nog bara få det ur mig så kanske jag inte är så kort mot dem som faktiskt försöker vara vänliga mot mig.
Klockan har hunnit bli morgon, halv tio...
Nog med svammel nu.

*poof*

6 kommentarer:

Anonym sa...

Tro mig, jag förstår hur du känner. Finns bara en väg ut, framåt.

/CastAway

Anonym sa...

Skall vi flytta ihop igen? =)

/D sa...

Ja. Det var verkligen ömkligt. Men du varnade ju mig... :-)

Skjuta oss ut?

Honey sa...

Huga vilket dravel...

Anonymous: Absolut. Man har inte roligare än man gör sig...

Sambo: Jag tror nog inte våra soffor skulle komma överens och så kan vi ju inte ha det...

Mr D: Jag varnade dessutom två ggr. En lussebulle eller 5 skulle kanske göra det hela lite lättare... ;)

/D sa...

5 lussebullar ger alldeles för stora vita fläckar efter solariesolandet är jag rädd för... :-)

Honey sa...

men... men... åååhhhh.... inte får man lussebullar heller... och snart ska man gå och jobba... *suck*

Tror nog jag tjurar lite extra bara för att det är helg och jag inte kan gå ut och slarva, igår var det ingen som ville med och idag ska jag jubba.