Vicious...

Men jag får väl kanske säga att jag (tydligen*) har en ganska elak ådra.
Skadeglädjen är ju den enda sanna glädjen...

Som när jag, på väg mot staden, passerade en halvvägs upp på trottoaren parkerad skåpbil. Bredvid skåpbilen stod farbror parkeringsvakt och skrev en bot. Helt riktigt tycker jag. Har man parkerat fel får man skylla sig själv.
I mitt stilla sinne susade... "hhmmm jag har skyddat nummer på mobilen.... Kanske ska jag ta och ringa sprutlackeringsfirman som äger skåpbilen och upplysa dem om att de håller på att få en p-bot..."

*mouha ha ha ha*

*Har minsann fått det kastat i ansiktet "du ska bara veta att ingen tycker om dig för du är så elak". Om jag någonsin blivit sågad strax under fotknölarna var det då. Ont gjorde det och ledsen blev jag, pojken som sa det hade visserligen druckit lite och jag vet att han inte talade för alla men likväl. Detta grundade han på ett uttalande jag gjorde på min första fest med sällskapet.
En (annan) pojke står och stryker en skjorta på köksbordet (varför saknar så många pojkar strykbräda?). Den strykande pojken tittar på mig och tycker: kan inte du stryka min skjorta?
-Bah. Jag är väl inte din kvinna. Tycker jag och visst, jag kanske talar innan jag tänker men så hemskt elakt var väl inte det? Eller?

Visst man kan inte tycka om alla och man ska säga vad man tycker men om inte det var hemskt elakt av honom så vet jag inte vad...